1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
Amwe bhayaa, mmenye mwemwe huje ate natahenzele hulimwe setahenzele wene.
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
Mmenye huje ulwahwande talabhile tee nantele bhatibhombeye embibhi enzyensoni hula hufilipi, amwe mumenye. Lelo tahwikazile hwa Ngulubhi ayanje ibangili lyakwe pamoja na mayemba aminji.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
Ate ensundozye tu sezyafumene nembibhi, wala muntavu wala mumwoyo ubhibhi.
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
Ate neshi ateteshe Ungulubhi na hweteshelwe mwibhangii enzyo zyatiyanga. Tiyanga siyo huje tibhasungwezyaje abantu, tihusongwezya Ungulubhi. Ungulubhi mwene yasepa amoyo getu.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
Ate setayanjile enongwa enzyahwillesye hulimwene, Neshi shamumenye, wala ate setatumiye ewongwa ezyensinjizizyo zye nziliho, Ungulubhi keti wetu ate setahanzalaga utuntumu hwa bhantu,
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
Wala afume hulimwe au hwabhantu abhanje. Handatibhajiedai apendelelwe huje ate tilibhatumwe bha Yesu.
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
Lelo talibhahogowe hulimwe nensi umaye shazinzya abhana bhakwe yuyo.
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
Hu namna ewe tali niganwe hulimwe, ati tali tayari abhashikisye siyohuje ibangili lya Ngulubhe lyene lelo na maisha getu tete kwasababu mulibha mwetu.
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
Amwe bhaholo muhwizuha embombo na mayemba getu. Na tabombaga embombo nu siku na pasanya aje tusahagwe melele umuntu yayonti. Uwakati uwo, tabhalumbelye ibhangililya Ngulubhe.
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
Amwe mulibhaketi bha Ngulubhi, Nufinjile nantele bila ya fujinjile nantele bilaa ya muntu atilulumwe, takakhile shinza namwe mwamumweteshe uYesu.
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
Shesho huje mumenye aje shiliwele shila muntu umoumo, neshi ubaba shalihina bhana bhakwe tabhapelie umwoyo na bhasubhizye na hwilolele.
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
Aje mwahanziwaga ajendelele weshi ulukwizyo lwenyu hwa Ngulubhi yabhakwizizye huumwene nu tuntumu wakwe.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
Kwa sababu tihusalifya Ungulubhi shila wakati neshi shamwahejeleye afume hulite enongwa zya Ngulubhi mwazyejeleye siyohuje nongwa zya bantu. Mwazyejeleye huje nongwa zya bhomba embombo hulimwe mwamulyeteshe.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
Eshiamwe bhaholo, mubhebhantu bhafuatizye amakanisa ga Ngulubhe gagali hwa Bhayahudi mwa Yesu Kilisti. Maana namwe mwayembele humambo kagaala afumehwa bhantu bhenyu, neshi gagali fume hwa Bhayahudi.
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
Bhaali Bhayahudi bhabhaagojile uYesu pandwemo na aakuwe, Bhayahudi bhabhaatibhenjele tifume hwonzesebhahusungwezya Ungulubhe nantele bhabhibhi hwa bhantu bonti.
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
Bhatizijiye huje tisahaya nje na bhantu bhasiga Bhayahudi, aje bhope bhaposhele uwokovu. Afume epo abhantu bhahwendelela ne mbibhi zyao, mpaka amakhome gabhenzela.
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
Ate bhaholo, talehene namwe hashe shebele, siga talehene shiputi. Taabhombile hunguvu zyetu nahunziliho engosi, abhalole amaso genyu.
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
Pepo tahanzaga ahwenze hulimwe, aneene Paulo, nahanzaga ahwenze lumo nu lwa mwao, lelo usetano anzigiiye.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
Ahwilole hwetu pamande hwaibha yeenu au nuluse shelo, au fwalo gwataivunila hwa gosi uwetu uYesu naayenza? Eshi semwemwe neshi shabhali abhaje?
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
Hwa huje amwemulituntuntu wetu nuluseshelo lwetu.
