1 Thessalonikerbrevet 2
1 I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.
Nu ishato nu intekon gammida gammioy coo mela gidonttayssa inteka errista.
2 Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.
Inteka errizayssa mala hayssafe kase Pilphphisiyosan nu waayene meto beyidossine cayetidosu; gido attin aynne mino waayey nuna gakkikokka Xoossa mishirachcho qaala intes yootanas nu Godape xalateth demmidos.
3 Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;
Nu intena zorida zorey iita qofara woykko intena baalethanas koydi gidena.
4 utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.
Gido attin nu mishirachchoqaala hadara ekkanas danidaiza asata mala xoossay nuna qoodida gish nu haasaos; hessaka nu oothizay nu wozina paacci erriza Xoossa ufayssanas attin ass ufayssanass giidi gidena.
5 Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.
Nu mulekka baleththo aala yootibeyko woykko nu uzeeteth kammanas giidi baaletho hano nu hanotayssa inte errista. Hayssaskka nu markkayXoossa.
6 Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,
Intefe gidin woykko haratape oonapekka asape immettiza boncho nu koybeykko.
7 fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.
nu Kiristtosay kiittidayta gidida gish intes tooho gidanas danddaoskko shin; Gido attin Aaya ba nayta dichchiza nukka inte giidon ashikeetethan simeretidos.
8 I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.
Xoossa qaala gidontta dishin nu shemppoka inte gish ufayssan immana gakkanaas intena siiqqidosu. Gasooykka nu intena daro siiqida gishaskko.
9 I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.
Nu ishato nu dafetethane nu daabura inte ereta; oonaskka tooho gidontta mala qamane gallas nuus oothishe miishirachcho qaala intes yootidos.
10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.
Nu intenara ammanizaytara diza wode xillotethanine geeshatethan qassekka wothoy bayindda nu waani deyidakkone inteka Xoossika nuus markka.
11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,
Aaway ba naytas haniza mala nukka intes issas issas ayy hanidakone inte errista.
12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.
Inte intena ba kawootethassine ba bonchos xeyigida Xoossas bessiza mala inte daana mala nu intena minisidos, loo7ethi zoridosinne hadara gidos.
13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.
Inte nuuppe siyida Xoossa qaala ekkida wode ammaniza inte achchan tumu oothiza Xoossa qaala mala ekkidista attin coo asa qaala mala inte ekkontta aggida gish nu Xoossa qanxxoy bayindda galatoos.
14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --
Nu ishato! yuuda biittan yesus kiristtosa ammaniza xoossa woosa keethata millatidista; istti Ayhuddatape matone waaye ekkida mala inteka inte asape waaye ekkidista.
15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,
Istti Goda Yesussane kase nibistakka wodhdhida; nunakka goodida; Xoossuka ufayssibeytena; Asa wursora eqetizade gidida.
16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.
Hessika xoossu errontta deret siyidi attana malako. Nu qaala yootontta mala diganaskko. Hessa mala oothon ba nagara wursso wode ba bolla wurththeth gakkanaas gujji gujji beetes; Xoossa hanqqooyka istta bolla wodhdhides.
17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.
Gidikkoka nu ishato nu guutha wodes intefe ayyanan gidontta ashon shaakeetikokka inte laamotay nuna wodhdhiza gish inte ayfeso beyanas daro dafeetethan doos.
18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.
Nu intekko baanas daro laamotidos shin harrapeka ta Phawuloosay daro wode dafistadis shin xalaey nuna digides.
19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?
Goda Yesussay ha yiza wode iza sinththan nu amoy woykko nu ufayssi woykko nu zuwudeey nuus intefe haray oone?
20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.
Tumapekka nu ufayssine nu bonchoy intena.
