1 Samuelsboken 5

1 När filistéerna hade tagit Guds ark, förde de den från Eben-Haeser till Asdod.

Now the Philistines had taken the ark of God, and they brought it from Ebenezer to Ashdod.

2 Där togo filistéerna Guds ark och förde in den i Dagons tempel och ställde den bredvid Dagon.

And the Philistines took the ark of God, and brought it into the house of Dagon, and set it by Dagon.

3 Men när asdoditerna bittida dagen därefter kommo dit, fingo de se Dagon ligga framstupa på jorden framför HERRENS ark. Då togo de Dagon och satte honom upp igen på hans plats.

And when those of Ashdod arose early on the morrow, behold, Dagon was fallen upon his face to the ground before the ark of Jehovah. And they took Dagon, and set him in his place again.

4 Men när de dagen därefter åter kommo dit bittida om morgonen, fingo de ånyo se Dagon ligga framstupa på jorden framför HERRENS ark; och Dagons huvud och hans båda händer lågo avslagna på tröskeln, allenast fiskdelen satt kvar på honom.

And when they arose early on the morning of the morrow, behold, Dagon was fallen upon his face to the ground before the ark of Jehovah, and the head of Dagon and both the palms of his hands lay cut off upon the threshold. Only the stump of Dagon was left to him.

5 I Asdod trampar därför ännu i dag ingen på Dagons tröskel, varken någon av Dagons präster, ej heller någon annan som går in i Dagons tempel.

Therefore neither the priests of Dagon, nor any who come into Dagon's house, tread on the threshold of Dagon in Ashdod, to this day.

6 Och HERRENS hand var tung över asdoditerna; han anställde förödelse bland dem, i det han slog dem med bölder, såväl i Asdod som inom tillhörande områden.

But the hand of Jehovah was heavy upon them of Ashdod, and he destroyed them, and smote them with tumors, even Ashdod and the borders of it.

7 Då nu invånarna i Asdod sågo att så skedde, sade de: »Israels Guds ark får icke stanna hos oss, ty hans hand vilar hårt på oss och på vår gud Dagon.»

And when the men of Ashdod saw that it was so, they said, The ark of the God of Israel shall not abide with us, for his hand is hard upon us, and upon Dagon our god.

8 Och de sände bud och läto församla till sig alla filistéernas hövdingar och sade: »Vad skola vi göra med Israels Guds ark?» De svarade: »Israels Guds ark må flyttas till Gat.» Då flyttade de Israels Guds ark dit.

They sent therefore and gathered all the lords of the Philistines to them, and said, What shall we do with the ark of the God of Israel? And they answered, Let the ark of the God of Israel be carried about to Gath. And they carried the ark of the God of Israel there.

9 Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en mycket stor förvirring i staden; han slog invånarna i staden, både små och stora, så att bölder slogo upp på dem.

And it was so, that, after they had carried it about, the hand of Jehovah was against the city with a very great discomfiture. And he smote the men of the city, both small and great, and tumors broke out upon them.

10 Då sände de Guds ark till Ekron. Men när Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: »De hava flyttat Israels Guds ark till oss för att döda oss och vårt folk.»

So they sent the ark of God to Ekron. And it came to pass, as the ark of God came to Ekron, that the Ekronites cried out, saying, They have brought about the ark of the God of Israel to us, to kill us and our people.

11 Och de sände bud och läto för samla alla filistéernas hövdingar och sade: »Sänden bort Israels Guds ark, så att den får komma tillbaka till sin plats igen och icke dödar oss och vårt folk.» Ty en dödlig förvirring hade uppstått i hela staden; Guds hand låg mycket tung på den.

They sent therefore and gathered together all the lords of the Philistines, and they said, Send away the ark of the God of Israel, and let it go again to its own place, that it not kill us and our people. For there was a deadly discomfiture throughout all the city; the hand of God was very heavy there.

12 De av invånarna som icke dogo blevo slagna med bölder; och ropet från staden steg upp mot himmelen. Se Dagon i Ordförkl.

And the men who did not die were smitten with the tumors, and the cry of the city went up to heaven.