1 Samuelsboken 30
1 När David med sina män på tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och bränt upp det i eld.
David hoi angmah ih kaminawk loe Ziklek vangpui to ni thumto hoiah phak o, to naah Amalek kaminawk mah aloih bang hoiah Ziklek to tuk o; Ziklek to tuk o moe, hmai hoiah qoeng o.
2 Och kvinnorna som voro därinne, både små och stora, hade de fört bort såsom fångar, utan att döda någon; de hade allenast fört bort dem och gått sin väg.
Nihcae mah to ah kaom mitong hoi nawktanawk to maeto doeh hum o ai; toe nongpatanawk to naeh o moe, misong ah hoih o.
3 När nu David med sina män kom till staden och fick se att den var uppbränd i eld, och att deras hustrur jämte deras söner och döttrar voro bortförda såsom fångar,
David hoi anih ih kaminawk Ziklek vangpui to phak o naah, khenah, vangpui loe hmai hoiah qoeng o moe, nihcae ih zu, a caanawk hoi canunawk to naeh pae o ving boeh.
4 brast han ut i gråt, så ock hans folk; och de gräto, till dess att de icke förmådde gråta mer.
To pongah David hoi anih ih kaminawk loe thazok o moe, qah thai ai khoek to tha hoiah qah o.
5 Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro också fångna.
David ih zu hnik, Jezreel vangpui ih Ahinoam hoi Karmel vangpui ih Nabal zu Abigail doeh naeh pae o ving.
6 Och David kom i stor nöd, ty folket tänkte stena honom; så förbittrat var allt folket, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud.
David loe paroeai poek angpho; kaminawk loe angmacae ih canu hoi capanawk nuiah palungset o pongah, David to thlung hoiah vah han thuih o; toe David loe Angraeng oephaih hoiah oh.
7 Och David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: »Bär hit till mig efoden.» Då bar Ebjatar fram efoden till David.
To naah David mah Ahimalek capa qaima Abiathar khaeah, Kahni to na sin ah, tiah a naa. To naah Abiathar mah kahni to David hanah a sin pae.
8 David frågade nu HERREN: »Skall jag sätta efter denna rövarskara? Kan jag då hinna upp den?» Han svarade honom: »Sätt efter dem; ty du skall förvisso hinna upp dem och skaffa räddning.»
David mah Angraeng khaeah, Hae misatuh kaminawk hae ka patom han maw? Ka kae tih maw? tiah a dueng. Anih mah, Patom ah, na kae ueloe, nihcae to na pahlong boih let tih, tiah pathim pae.
9 Då begav sig David åstad med sina sex hundra man, och de kommo till bäcken Besor; där stannade de som nödgades bliva efter.
To pongah David loe angmah ih kami cumvai tarukto hoiah caeh, Besor vacong to a phak o; thoemto kaminawk loe to ahmuen ah oh o.
10 Men David fortsatte förföljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit för trötta, och som därför stannade, utan att gå över bäcken Besor, utgjorde två hundra man.
Kami cumvai hnettonawk loe angpho o parai boeh pongah, Besor vacong doeh pha o thai ai, hnukah oh o sut; toe David hoi a taengah kaom kami cumvai palitonawk mah nihcae to patom o poe.
11 Sedan träffade de på fältet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och när de hade givit honom bröd att äta och vatten att dricka
Nihcae mah lawk ah kaom Izip kami maeto hnuk o, anih to David khaeah caeh o haih; nihcae mah to kami hanah takaw to paek o, anih mah takaw to caak; naek hanah tui doeh a paek o;
12 och när de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och två russinkakor att äta, kom livskraften tillbaka i honom igen. På tre dygn hade han nämligen varken ätit eller druckit.
thaiduet thaih hoiah sak ih takaw phaek, misur thaih kazaek hoiah sak ih takaw hnetto a paek o, anih mah takaw caak pacoengah, tha oh let. Anih loe ni thumto pacoeng qum thumto thung buhcaa ai moe, tui doeh nae ai ah oh.
13 Och David frågade honom: »Vem tillhör du, och varifrån är du?» Han svarade: »Jag är en egyptisk yngling, tjänare åt en amalekitisk man; men min herre övergav mig för tre dagar sedan, därför att jag blev sjuk.
David mah anih khaeah, Nang loe naa ih kami maw? Naa hoiah maw nang zoh? tiah a naa. Anih mah, Kai loe Izip kami, Amalek kami maeto ih tamna ah ka oh; hnukbang ni thumto thung ngan ka nat, to naah ka angraeng mah ang cawnh taak ving.
14 Vi hade nämligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhör keretéerna, och i det område som tillhör Juda, och i den del av Sydlandet, som tillhör Kaleb, och vi hade bränt upp Siklag i eld.»
Kereth kaminawk ohhaih ahmuen aloih bang, Judah prae hoi Kaleb prae aloih bang to ka tuk o pacoengah, Ziklek vangpui to hmai hoiah ka thlaek o, tiah a naa.
15 David sade till honom: »Vill du föra mig ned till den rövarskaran?» Han svarade: »Lova mig med ed vid Gud att du icke dödar mig eller utlämnar mig åt min herre, så vill jag föra dig ned till den rövarskaran.»
David mah anih khaeah, To kaminawk ataihaih ahmuen ah loklam nang patuek thai tih maw? tiah a dueng. Anih mah, Nang hae kang hum mak ai, ka angraeng ban ah doeh kang paek mak ai, tiah Sithaw hmaa ah lok na kam nahaeloe, nihcae ohhaih ahmuen ah kang caeh haih han, tiah a naa.
16 Så förde han honom ditned, och de lågo då kringspridda överallt på marken och åto och drucko och förlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filistéernas land och ur Juda land.
Anih mah David to caeh haih tathuk, khenah, to kaminawk loe Philistin hoi Judah prae thung ih hmuennawk to a lak o, to pongah taw boih ah ampraek o; a naek o, a caak o moe, hnawhaih hoiah khosak o.
17 Och ända från skymningen intill nästa dags afton höll David på med att nedgöra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tjänare som satte sig upp på kamelerna och flydde.
David mah nihcae to khawnbang khoving hmuep nathuem hoi kamtong duembang khoek to tuk pongah, kaengkuu hrang cumvai palito hoi kacawn thendoengnawk ai ah loe, kami maeto doeh loih o ai.
18 Och David räddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina båda hustrur räddade David också.
Amalek kaminawk mah lak o ih hmuennawk boih to David mah lak let; a zu hnik doeh pahlong let.
19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller något av bytet eller något av det som de hade tagit med sig; David förde alltsammans tillbaka.
Nihcae ih hmuen tidoeh anghmaa ai, nawktanawk, mitongnawk, canunawk, capanawk, nihcae mah lak o ih hmuennawk boih David mah lak pae boih let.
20 David tog ock alla får och fäkreatur, och man drev dessa framför den övriga boskapen och ropade: »Detta är Davids byte.»
Maitawnawk hoi tuunawk doeh lak o let, David ih hmuen ni, tiah thuih o pacoengah, to maitawnawk to anih ih kaminawk mah hmaabang ah huih o.
21 Och när David kom tillbaka till de två hundra man som hade varit för trötta att följa honom, och som därför hade fått stanna kvar vid bäcken Besor, gingo dessa åstad för att möta David och det folk som han hade med sig; då gick David fram till folket och hälsade dem.
David loe angpho qawt boeh pongah hnukah bang thai ai, Besor vacong ah caeh o taak ih kami cumvai hnettonawk khaeah a caeh let. To kaminawk loe David hoi nawnto caeh kaminawk dawt hanah caeh o; David mah kaminawk khae phak naah, nihcae to bansin.
22 Men allahanda onda och illasinnade män, bland dem som hade följt med David, togo till orda och sade: »Eftersom dessa icke följde med oss, skola vi icke giva dem något av bytet som vi hava räddat; var och en av dem må allenast taga sin hustru och sina barn med sig och gå hem.»
Toe David hoi nawnto caeh kahoih ai kaminawk hoi kasae kaminawk mah, Hae kaminawk loe aicae hoi nawnto caeh o ai pongah, lak ih hmuennawk paek hmah si, kami boih mah angmacae ih zu hoi a caanawk to la o nasoe loe, caeh o lai nasoe, tiah thuih o.
23 Men David svarade: »Så skolen I icke göra, mina bröder, med det som HERREN har givit oss, då han bevarade oss och gav i vår hand denna rövarskara, som kom över oss.
David mah nihcae khaeah, Nawkamyanawk, to tiah na ai ni; aicae bomkung, aicae katuh paroeai pop kaminawk aicae ban ah paekkung, Angraeng mah paek ih hmuenmaenawk loe to tiah sak han om ai.
24 Och vem skulle för övrigt härutinnan vilja lyssna till eder? Nej, sådan deras lott är, som draga med i striden, sådan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jämnt med varandra.»
Hae tiah na thuih o ih lok hae mi mah maw tahngai tih? Misatuh kaminawk mah hak o ih hmuen zetto hmuenmae toep kaminawk mah doeh hak o toeng han oh; kaminawk boih kangvan ah amzet han oh, tiah a naa.
25 Och därvid blev det, från den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och rätt i Israel, såsom det är ännu i dag.
To na ni hoi kamtong vaihni ni khoek to, Israel kaminawk thungah to baktih daan to David mah sak pae.
26 När sedan David kom till Siklag, sände han en del av bytet till de äldste i Juda, sina vänner, i det han lät säga: »Detta är en skänk till eder av bytet från HERRENS fiender.»
David Ziklek vangpui phak naah, a lak ih hmuennawk to Judah kacoehtanawk hoi angmah ih ampuinawk khaeah pat pae; Angraeng ih misanawk khae hoi ka lak ih hmuen hae tangqum ah kang pat, tiah a naa.
27 Han sände till de äldste i Betel, de äldste i Ramot i Sydlandet och de äldste i Jattir;
To ih hmuennawk to Bethel vangpui, Ramoth vangpui aloih bang hoi Jattir vangpui aloih bang,
28 till de äldste i Aroer, de äldste i Sifamot och de äldste i Estemoa;
Aroer vangpui, Sipmoth vangpui, Eshtemoa vangpui,
29 till de äldste i Rakal, de äldste i jerameeliternas städer och de äldste i kainéernas städer;
Rakal vangpui ah kaom kaminawk, Jerameeli vangpui hoi Ken kaminawk ohhaih vangpuinawk,
30 till de äldste i Horma, de äldste i Bor-Asan och de äldste i Atak;
Horma vangpui, Kor-Ashan vangpui, Athak vangpui hoi
31 till de äldste i Hebron och till alla de orter där David hade vandrat omkring med sina män.
Hebron vangpui ih kaminawk, David hoi anih ih kaminawk ohhaih vangpui ah kaom kaminawk boih khaeah a pat pae.
