1 Samuelsboken 26
1 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: »David håller sig nu gömd på Hakilahöjden, gent emot ödemarken.»
Pea naʻe haʻu ʻae kau tangata Sifi kia Saula ki Kipea, ʻonau pehē, ʻIkai ʻoku toitoi ʻa Tevita ʻi he moʻunga ʻo Hakila ʻaia ʻoku hanga ki Sesimoni?
2 Då bröt Saul upp och drog ned till öknen Sif med tre tusen män utvalda ur Israel, för att söka efter David i öknen Sif.
Pea naʻe ʻalu atu ʻa Saula ʻo ne hifo ki he toafa ʻo Sifi, naʻe ʻiate ia ʻae kau tangata ʻe toko tolu afe naʻe fili mei ʻIsileli, kenau kumi ʻa Tevita ʻi he toafa ʻo Sifi.
3 Och Saul lägrade sig på Hakilahöjden, som ligger gent emot ödemarken, vid vägen. Men David uppehöll sig då i öknen. Och när David förnam att Saul hade kommit efter honom in i öknen,
Pea naʻe ʻapitanga ʻa Saula ʻi he moʻunga ʻo Hakila, ʻaia ʻoku hanga ki Sesimoni, ʻi he veʻehala. Ka naʻe nofo ʻa Tevita ʻi he toafa, ʻo ne vakai mei ai ʻae haʻu ʻa Saula ke kumi ia ʻi he toafa.
4 sände han ut spejare och fick så full visshet om att Saul hade kommit.
Ko ia naʻe fekau ai ʻe Tevita ʻae kau mataki, ʻo ne ʻilo kuo haʻu moʻoni ʻa Saula.
5 Då bröt David upp och begav sig till det ställe där Saul hade lägrat sig; och David såg platsen där Saul låg med sin härhövitsman Abner, Ners son. Saul låg nämligen i vagnborgen, och folket var lägrat runt
Pea naʻe tuʻu hake ʻa Tevita, ʻo ne haʻu ki he potu ʻaia naʻe nofo ʻapitanga ai ʻa Saula: pea naʻe vakai ʻe Tevita ki he potu naʻe tokoto ai ʻa Saula mo ʻApina ko e foha ʻo Nea, ko e ʻeiki ʻoe tau: pea naʻe tokoto ʻa Saula ʻi heʻene saliote, pea naʻe nofo takatakai ʻa ʻene kakai kiate ia.
6 Och David tog till orda och sade till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: »Vem vill gå med mig ned till Saul i lägret?» Då svarade Abisai: »Jag vill gå med dig ditned.»
Pea naʻe lea ʻa Tevita ʻo pehē kia ʻAhimeleki ko e tangata Heti, mo ʻApisai ko e tama ʻa Seluia, ko e tokoua ʻo Soape, ʻo pehē, “Ko hai ʻe ʻalu hifo mo au kia Saula ki he ʻapitanga?” Pea naʻe pehē ʻe ʻApisai, “Ta ō hifo mo koe.”
7 Så kommo då David och Abisai om natten till folket där, och sågo Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedstött i jorden invid huvudgärden; och Abner och folket lågo runt omkring honom.
Ko ia naʻe hoko ai ʻa Tevita mo ʻApisai ki he kakai ʻi he poʻuli: pea vakai, naʻe tokoto ʻo mohe ʻa Saula ʻi heʻene saliote, pea naʻe velo hono tao ki he kelekele ʻi hono ʻolunga: pea naʻe tokoto ʻa ʻApina mo e kakai ʻo takatakai ʻiate ia.
8 Då sade Abisai till David: »Gud har i dag överlämnat din fiende i din hand; så låt mig nu få spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda stöt, jag skall icke behöva giva honom mer än den.»
Pea naʻe pehē ai ʻe ʻApisai kia Tevita, “Kuo tuku ʻe he ʻOtua ʻa ho fili ki ho nima he ʻaho ni: pea ko eni ʻoku ou kole kiate koe, tuku ke u veloʻi leva ia ʻaki ʻae tao ki he kelekele, pea ʻe ʻikai te u veloʻi ia ke liunga ua.”
9 Men David svarade Abisai: »Du får icke förgöra honom; ty vem har uträckt sin hand mot HERRENS smorde och förblivit ostraffad?»
Pea naʻe pehē ʻe Tevita kia ʻApisai, “ʻOua naʻa tāmateʻi ia: he ko hai ʻe mafao atu hono nima ki he fakatapui ʻa Sihova pea taʻeangahala ia?”
10 Och David sade ytterligare: »Så sant HERREN lever, HERREN må själv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanlig ordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane;
Pea naʻe lea foki ʻa Tevita, “ʻOku moʻui ʻa Sihova pea ʻe taaʻi ia ʻe Sihova pea ʻe hokosia hono ʻaho ke mate ai pē te ne ʻalu ki ha tau, pea mate ai.
11 men HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle uträcka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likväl spjutet som står vid hans huvudgärd och vattenkruset; och låt oss sedan gå vår väg.
Ke taʻofi au ʻe Sihova ke ʻoua naʻaku mafao hoku nima ki he fakatapui ʻa Sihova: ka ʻoku ou kole kiate koe, ke ke toʻo ni ʻae tao ʻoku ʻi hono ʻolunga, pea mo e ipu vai, pea ke ta ō.”
12 Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvudgärd, och sedan gingo de sin väg. Men ingen såg eller märkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade låtit en tung sömn falla över dem.
Ko ia naʻe toʻo ai ʻe Tevita ʻae tao mo e ipu vai mei he ʻolunga ʻo Saula: pea ne na hiki, ʻo na ō, pea naʻe ʻikai mamata ki ai ha tangata ʻe tokotaha, pe ʻilo ia, pe ʻā ai: he kuo nau mohe kotoa pē; koeʻuhi kuo tō kiate kinautolu ʻae mohe maʻu meia Sihova.
13 Sedan, när David hade kommit över på andra sidan, ställde han sig på toppen av berget, långt ifrån så att avståndet var stort mellan dem.
Pea naʻe ʻalu ai ʻa Tevita ʻo laka ki he potu ʻe taha, pea tuʻu ia ki he tumutumu ʻoe moʻunga ʻo mamaʻo ai; ko e ʻataʻatā lahi naʻe ʻi hona vahaʻa:
14 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: »Vill du icke svara, Abner?» Abner svarade och sade: »Vem är du som så ropar till konungen?»
Pea naʻe ui ʻe Tevita ki he kakai, pea kia ʻApina ko e foha ʻo Nea, ʻo pehē, “ʻApina ʻoku ʻikai te ke lea?” Pea naʻe lea ai ʻa ʻApina, ʻo pehē, “Ko hai koe ʻoku ke ui ki he tuʻi?”
15 David sade till Abner: »Du är ju en man som icke har sin like i Israel. Varför har du då icke vakat över din herre, konungen? En av folket har ju kommit in för att förgöra konungen, din herre.
Pea naʻe pehē ʻe Tevita kia ʻApina, “ʻIkai ko e tangata koe? Pea ko hai ʻoku hangē ko koe ʻi ʻIsileli? Pea ko e hā ʻoku ʻikai te ke maluʻi ai hoʻo ʻeiki ko e tuʻi? He naʻe ʻalu atu ha tokotaha mei he kakai ke taaʻi ʻae tuʻi ko ho ʻeiki.
16 Vad du har gjort är icke väl gjort. Så sant HERREN lever, I haden förtjänat att dö, därför att I icke haven vakat över eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var äro konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudgärd?»
Ko e meʻa kuo ke fai ʻoku ʻikai lelei. Hangē ʻoku moʻui ʻa Sihova, ʻoku totonu ke mou mate tāmateʻi, koeʻuhi naʻe ʻikai te mou leʻohi homou ʻeiki ko e fakatapui ʻe Sihova. Pea ko eni, vakai, kuo ʻi fē ʻae tao ʻoe tuʻi mo e ipu vai naʻe ʻi hono ʻolunga.”
17 Då kände Saul igen Davids röst och sade: »Det är ju din röst, min son David.» David svarade: »Ja, min herre konung.»
Pea naʻe ʻilo ʻe Saula ʻae leʻo ʻo Tevita, ʻo ne pehē, “He ko ho leʻo ʻena, ʻa hoku foha ko Tevita?” Pea pehē ʻe Tevita, “Ko hoku leʻo ia, ʻE tuʻi ko hoku ʻeiki.”
18 Och han sade ytterligare: »Varför jagar min herre så efter sin tjänare? Vad har jag då gjort, och vad för ont är i min hand?
Pea naʻe pehē ʻe ia, “Ko e hā ʻoku tuli pehē ai ʻe hoku ʻeiki ki hoʻo tamaioʻeiki? He ko e hā ia naʻaku fai? Pe ko e hā ha kovi ʻoku ʻi hoku nima?
19 Må nu min herre konungen höra sin tjänares ord: Om det är HERREN som har uppeggat dig emot mig, så låt honom få känna lukten av en offergåva; men om det är människor, så vare de förbannade inför HERREN, därför att de nu hava drivit mig bort, så att jag icke får uppehålla mig i HERRENS arvedel. De säga ju: 'Gå bort och tjäna andra gudar.'
Pea ko eni, ʻOku ou kole kiate koe, ke fanongo ʻe hoku ʻeiki ko e tuʻi ki he lea ʻa hoʻo tamaioʻeiki. Kapau kuo langaʻi koe ʻe Sihova ke tauʻi au, tuku ke ne maʻu mālie ha feilaulau: pea kapau ʻoku mei he fānau ʻae tangata, ke malaʻia ʻakinautolu ʻi he ʻao ʻo Sihova; he kuo nau kapusi au he ʻaho ni, ke ʻoua naʻaku nofo ʻi he tofiʻa ʻo Sihova, ʻonau pehē, ‘ʻAlu ʻo tauhi ʻae ngaahi ʻotua kehe.’
20 Och må nu icke mitt blod falla på jorden fjärran ifrån HERRENS ansikte, då Israels konung har dragit ut för att söka efter en enda liten loppa, såsom man jagar rapphöns på bergen.»
Pea ko eni, ke ʻoua naʻa tafe hoku toto ki he kelekele ʻi he ʻao ʻae fofonga ʻo Sihova: he kuo haʻu kituaʻā ʻae tuʻi ʻo ʻIsileli ke kumi ʻae kutufisi, ʻo hangē ha tokotaha ʻoku tuli ʻae veka ʻi he ngaahi moʻunga.”
21 Då sade Saul: »Jag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer göra dig något ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina ögon. Se, jag har handlat i mycket stor dårskap och förvillelse.»
Pea pehē ai ʻe Saula, “Kuo u fai angahala: ʻe hoku foha ko Tevita, tafoki mai: ʻe ʻikai te u toe fai ha kovi kiate koe, koeʻuhi naʻe maʻongoʻonga ʻa hoku laumālie ʻi ho ʻao he ʻaho ni: vakai, kuo u fai ʻae anga fakavalevale, pea kuo u hē lahi ʻaupito.”
22 David svarade och sade: »Se här är spjutet, o konung; låt nu en av dina män komma hitöver och hämta det.
Pea naʻe tali ʻe Tevita ʻo pehē, “Vakai, ko e tao ʻoe tuʻi! Pea ke haʻu ha tokotaha ʻoe kau talavou ʻo ʻatu ia.
23 Och HERREN skall vedergälla var och en för hans rättfärdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju i dag i min hand, men jag ville icke uträcka min hand mot HERRENS smorde.
Ke ʻatu ʻe Sihova ki he tangata kotoa pē ʻo hangē ko ʻene māʻoniʻoni mo ʻene angatonu: he naʻe tuku mai koe ʻe Sihova ki hoku nima he ʻaho ni, ka naʻe ʻikai te u loto ke mafao atu hoku nima ke taaʻi ʻae fakatapui ʻe Sihova.
24 Och likasom ditt liv i dag har varit högt aktat i mina ögon, så må ock mitt liv vara högt aktat i HERRENS ögon, så att han räddar mig ur all nöd.»
Pea vakai, hangē naʻe mahuʻinga lahi hoʻo moʻui he ʻaho ni ʻi hoku mata, ʻofa ke mahuʻinga pehē ʻeku moʻui ʻi he ʻao ʻo Sihova, pea ke fakamoʻui ʻe ia au mei he ngaahi mamahi kotoa pē.”
25 Saul sade till David: »Välsignad vare du, min son David! Vad du företager dig, det skall du ock förmå utföra.» Därefter gick David sin väg, och Saul vände tillbaka hem igen.
Pea naʻe pehē ʻe Saula kia Tevita, “ʻE hoku foha ko Tevita: ke monūʻia pe koe, he te ke fai pe ʻe koe ʻae ngaahi meʻa lahi, pea ke ikuna foki.” Pea naʻe ʻalu ʻa Tevita ʻi hono hala, pea liu atu ʻa Saula ki hono potu.
