1 Samuelsboken 24
1 Men David drog upp därifrån och uppehöll sig sedan på En-Gedis bergfästen.
Philisti hnuk lamloh Saul a mael van neh a taengla puen uh tih, “Engedi khosoek ah David om ke,” a ti nah.
2 Och när Saul kom tillbaka från tåget mot filistéerna, omtalade man för honom att David var i En-Gedis öken.
Te dongah Saul loh Israel boeih khui lamkah hlang coelh thawng thum te a khuen tih sathai lungpang dan kah David neh a hlang rhoek te tlap ham cet.
3 Då tog Saul tre tusen män, utvalda ur hela Israel, och drog åstad för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna.
Saul loh boiva kah tanglung longpuei kaep te a paan. Te vaengah lungko tapkhoeh a om dongah a kho khuk hamla Saul loh a kun thil. Te vaengah David neh a hlang rhoek tah lungko kah a hlaep ah om uh.
4 Och när han kom till boskapsgårdarna vid vägen, fanns där en grotta; då gick han ditin för något avsides bestyr. Men David och hans män sutto längst inne i grottan.
Te vaengah David kah hlang rhoek loh, “BOEIPA loh nang taengah, 'Tihnin ah Na thunkha, na thunkha te na kut dongla kai loh kam paek coeng he,’ a ti he. Te dongah na mik neh then na ti bangla anih te saii laeh,” a ti nauh. Te dongah David te thoo tih Saul kah hnikul hmoi te a muel la a hlueng pah.
5 Då sade Davids män till honom: »Se, detta är den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, så att du får göra med honom vad du finner för gott.» Då stod David upp och skar oförmärkt av en flik på Sauls mantel.
Saul kah hni hmoi a hlueng pah dongah David khaw a lungbuei loh a ngawn van.
6 Men därefter slog Davids samvete honom, därför att han hade skurit av fliken på Sauls mantel.
Te dongah a hlang rhoek taengah, “Anih he BOEIPA kah a koelh la om tih BOEIPA kah a koelh ka boei taengah ka kut thueng thil ham hno he ka saii aya? Te bang te BOEIPA taengah kai lamkah tah savisava,” a ti nah.
7 Och han sade till sina män: »HERREN låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle uträcka min hand mot honom; han är ju HERRENS Smorde.»
Tedae a hlang rhoek te David loh ol neh a daeh tih amih loh Saul a tlai uh thil ham khaw ngaih puei pawh. Saul ngawn tah lungko lamloh thoo tih longpuei te a paan.
8 Och David höll sina män tillbaka med stränga ord och tillstadde dem icke att överfalla Saul. Men när Saul hade stått upp och gått ut ur grottan och fortsatt sin färd,
Te phoeiah David khaw thoo van tih lungko, longko ah cet. Saul te a hnuk longah a khue tih, “Ka boeipa manghai aw,” a ti nah. Te dongah Saul loh a hnuk la a paelki. Te vaengah David loh a tal neh diklai la buluk tih a bawk.
9 då stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: »Min herre konung!» När då Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
David loh Saul te, “Hlang loh, 'David loh nang kah a thae ni a tlap ke,’ a ti ol te ba ham lae na hnatun.
10 Och David sade till Saul: »Varför hör du på sådana människors ord, som säga att David söker din ofärd?
Ti hnin ah na mik loh a hmuh coeng he. Ti hnin ah lungko khuiah ni nang he BOEIPA loh ka kut dongla m'paek coeng tih nang te ngawn ham pataeng a thui coeng. Tedae nang te kang rhen dongah, 'Ka boeipa he ka kut ka hlah thil boel eh. Anih tah BOEIPA kah a koelh ni, ' ka ti.
11 Du har ju i dag med egna ögon sett hurusom jag skonade dig, när HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att dräpa dig; jag tänkte: 'Jag vill icke uträcka min hand mot min herre; han är ju HERRENS Smorde.
A pa so lah he, ka kut dongkah na hnikul hmoi he so. Na hnikul hmoi ka ah dae nang kang ngawn pawt te ming. Ka kut dongah boethae neh boekoek a om pawt te khaw hmuh. Nang soah ka tholh pawt dae nang longtah ka hinglu loh ham na rhaem.
12 Se själv, min fader, ja, se här fliken av din mantel i min hand. Ty därav att jag skar av fliken på din mantel, men icke dräpte dig, må du märka och se att jag icke har velat göra något ont eller begå någon förbrytelse, och att jag icke har försyndat mig mot dig, fastän du traktar efter att taga mitt liv.
Kai laklo neh nang laklo ah BOEIPA loh laitloek nawn saeh. Nang lamkah kah khaw BOEIPA loh kai taengah phulo nawn saeh. Tedae ka kut loh nang n'cuuk thil boel saeh.
13 HERREN skall döma mellan mig och dig, och HERREN skall hämnas mig på dig, men min hand skall icke röra dig.
Yan kah loh a thui vanbangla halang lamloh halangnah ni a thoeng. Te dongah ka kut loh nang n'cuuk thil boel saeh.
14 Det är såsom det gamla ordspråket säger: 'Från de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt är'; därför skall hand icke röra dig.»
Israel manghai loh ulae a thoeng thil? U hnuk lae na hloem? Ui duek hnuk neh uihli hnuk a?
15 Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem är det du jagar? Efter en död hund, efter en enda liten loppa!
Te dongah BOEIPA he laitloekkung la om saeh lamtah kai laklo neh nang laklo ah laitloek nawn saeh. Ka tuituknah khaw hmu saeh lamtah ho saeh. Nang kut lamkah pataeng kai n'tang sak nawn saeh,” a ti nah.
16 Så vare då HERREN domare och döme mellan mig och dig; må han se härtill och utföra min sak, ja, må han döma mig fri ifrån din hand.»
Hekah ol he David loh Saul taengah a thui boeih phoeiah tah Saul loh, “Ka ca David nang ol dae a?” a ti nah. Te phoeiah Saul loh a ol a huel tih rhap.
17 När David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: »Det är ju din röst, min son David.» Och Saul brast ut i gråt.
Te phoeiah David te, “Nang tah kai lakah na dueng. Nang loh kai taengah hnothen neh nan thuung vaengah kai loh nang taengah boethae neh kan thuung.
18 Och han sade till David: »Du är rättfärdigare än jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
Tihnin kah na phoe vanbangla kai taengah a then ni na saii pai. Kai he nang kut dongah BOEIPA loh n'det coeng dae kai nang ngawn pawh.
19 Du har i dag låtit mig se din godhet mot mig, därigenom att du icke har dräpt mig, fastän HERREN hade överlämnat mig i din hand.
Hlang pakhat loh a thunkha te a hmuh coeng atah longpuei ah a then la a tueih a? Tihnin ah kai taengah na saii te BOEIPA loh nang taengah a then neh n'thuung saeh.
20 Ty när någon träffar på sin fiende, plägar han då låta honom gå sin väg i ro? HERREN vedergälle dig med sitt goda för vad du denna dag har gjort mig.
Manghai rhoela na manghai vetih na kut ah Israel ram pai ni tila ka ming coeng ne.
21 Och nu vet jag väl att du skall bliva konung, och att Israels konungadöme skall förbliva i din hand.
Te dongah kamah hnukah ka tii ka ngan na saii pawt ham neh, kai ming te a pa imkhui lamloh na diil sak pawt ham BOEIPA minh neh kamah taengah toemngam laeh,” a ti nah.
22 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utplånar mitt namn ur min faders hus.» Då svor David Saul denna ed. Därefter drog Saul hem; men David och hans män drogo upp till borgen.
Te dongah David loh Saul taengah ol a caeng. Te phoeiah Saul te amah im la cet tih David neh a hlang rhoek tah rhalvong la cet uh.
