< 1 Samuelsboken 12 >
1 Och Samuel sade till hela Israel: »Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven begärt av mig; jag har satt en konung över eder.
Samuel loh Israel pum taengah, “Kai taengah na thui carhui tah nangmih ol te ka hnatun dongah nangmih soah manghai pakhat ka manghai sak coeng ne.
2 Nu är det eder konung som skall vara eder ledare, nu då jag är gammal och grå; I haven ju redan mina söner ibland eder. Hittills är det jag som har varit eder ledare, från min ungdom ända till denna dag.
Nangmih hmai ah manghai pakhat cet pawn ni ne. Kai he ka patong tih sampok loh n'rhol cakhaw ka ca rhoek he nangmih taengah om uh van coeng. Kai khaw ka camoe lamloh tihnin duela nangmih hmai ah ka cet van coeng.
3 Se har står jag, vittnen nu mot mig inför HERREN och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe, eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller övat våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon, för att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill då giva eder ersättning därför.»
Heah he kai ka om tih BOEIPA hmai neh amah kah messiah hmai ah kai n'doo cakhaw, ukah vaito lae ka loh pah, ukah laak lae ka loh pah, ulae ka hnaemtaek tih ulae ka neet coeng, u kut lamkah tlansum lae ka loh. Te dongah amah taengah ka mik ka him vetih nangmih te kan sah bitni,” a ti nah.
4 De svarade: »Du har icke förtryckt oss, du har icke övat våld mot oss; och från ingen människa har du tagit något.»
Tedae, “Kaimih nan hnaemtaek moenih, kaimih nan neet moenih, hlang kut lamkah hno pakhat khaw na loh moenih,” a ti uh.
5 Då sade han till dem: »HERREN vare vittne mot eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit något i min hand.» De svarade: »Ja, vare det så.»
Te phoeiah pilnam te, “Ka kut dongah hno pakhat khat khaw na hmuh uh pawt te tihnin ah BOEIPA kah laipai neh a koelh hlang kah laipai khaw nangmih taengah om,” a ti nah hatah, “Laipai om coeng,” a ti uh.
6 Samuel sade till folket: »Ja, HERREN vare vittne, han som lät Mose och Aron uppstå och förde edra fäder upp ur Egyptens land.
Te phoeiah pilnam taengah Samuel loh, “Moses neh Aaron khaw BOEIPA amah loh a saii tih Egypt kho lamkah na pa rhoek te khaw amah loh a caeh puei.
7 Så träden nu fram, för att jag må gå till rätta med eder inför HERREN angående allt gott som HERREN i sin rättfärdighet har gjort mot eder och mot edra fäder.
Te dongah pai uh lamtah BOEIPA kah duengnah cungkuem loh nangmih ham neh na pa rhoek hama saii vanbangla BOEIPA mikhmuh ah nangmih kah lai ka tloek pawn ni.
8 När Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fäder till HERREN, och HERREN sände Mose och Aron, som förde edra fäder ut ur Egypten och läto dem bosätta sig här i landet.
Jakob loh Egypta paan tih na pa rhoek loh BOEIPAa doek uh. Te dongah BOEIPA loh Moses neh Aarona tueih vanbangla na pa rhoek te Egypt lamkaha khuen rhoi tih he hmuen ah kho a sak sak.
9 Men när de glömde HERREN, sin Gud, sålde han dem i Siseras hand, härhövitsmannens i Hasor, och i filistéernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem.
Tedae BOEIPA a Pathen tea hnilh uh. Te dongah amih te Hazor caempuei kah mangpa Sisera kut la, Philisti kut khui neh Moab manghai kut khuilaa yoih tih amih tea vathoh thiluh.
10 Men de ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava övergivit HERREN och tjänat Baalerna och Astarterna; men rädda oss nu från våra fienders hand, så vilja vi tjäna dig.'
Te daengah BOEIPA tea khue uh tiha voek uh. Te vaengah, “BOEIPA te ka hnoo uh tih Baal taeng neh Ashtoreth taengah tho ka thueng uh dongah ka tholh uh. Tedae kaimih he ka thunkha kut lamloh nan huul laeh vetih namah taengah tho ka thueng uh mako,” a ti uh.
11 Då sände HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade eder från edra fienders hand runt omkring, så att I fingen bo i trygghet.
Te dongah BOEIPA loh Jerubbaal, Bedan, Jephthah neh Samuel han tueih tih voeivang lamkah na thunkha kut lamkah nangmih te n'huul tih ngaikhuek la kho na sak uh.
12 Men när I sågen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung måste regera över oss', fastän det är HERREN, eder Gud, som är eder konung.
Nangmih aka paan Ammon ca rhoek kah manghai Nahash te na hmuh uh vaengah BOEIPA na Pathen he nangmih kah manghai la om dae ta kai taengah tah, 'Moenih, mamih soah manghai pakhat tah manghai van saeh,’ na ti uh.
13 Och se, här är nu den konung I haven utvalt, den som I haven begärt; se, HERREN har satt en konung över eder.
Te dongah manghai na bih uh na coelh uh vanbangla BOEIPA loh nangmih ham manghai m'paek coeng he ne.
14 Allenast mån I nu frukta HERREN och tjäna honom och höra hans röst och icke vara gensträviga mot HERRENS befallning. Ja, både I och den konung som regerar över eder mån följa HERREN, eder Gud.
BOEIPA te na rhih uh tih amah taengah tho na thueng uh atah, a ol te hnatun uh. BOEIPA olpaek te koek uh boeh. Nangmih khaw, nangmih sokah aka manghai, manghai te khaw, BOEIPA na Pathen hnuk aka vai la om uh.
15 Men om I icke hören HERRENS röst, utan ären gensträviga mot HERRENS befallning, då skall HERRENS hand drabba eder likasom edra fäder.
Tedae BOEIPA ol te na hnatun uh pawt tih BOEIPA ol te na koek uh atah nangmih khaw na pa rhoek bangla BOEIPA kut loh n'cuuk thil ni.
16 Träden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall göra inför edra ögon.
BOEIPA loh nangmih mikhmuh aha saii hno len he pai uh lamtah hmu uh laeh.
17 Nu är ju tiden för veteskörden; men jag vill ropa till HERREN att han må låta det dundra och regna. Så skolen I märka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS ögon genom eder begäran att få en konung.»
Tihnin he cang hamla cangah tue moenih nama? BOEIPA te ka khue vetih rhaek ol neh khotlan han tueih ve. Te dongah namah ham manghai na bih uh te BOEIPA mikhmuh ah na boethae ni muep na saii uh tila ming uh lamtah hmu uh, a ti nah.
18 Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lät det dundra och regna på den dagen. Då betogs allt folket av stor fruktan för HERREN och för Samuel.
Tekah khohnin dongah Samuel loh BOEIPAa khue hatah BOEIPA loh rhaek ol neh khotlan han tueih pah. Te dongah pilnam boeih loh BOEIPA neh Samuel te bahoenga rhih.
19 Och allt folket sade till Samuel: »Bed för dina tjänare till HERREN, din Gud, att vi icke må dö, eftersom vi till alla våra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begärt att få en konung.»
Samuel taengah pilnam boeih loh, “BOEIPA na Pathen taengah na sal rhoek ham he thangthui laeh, te daengah ni kamamih ham manghai pakhat ka hoe uh tih boethae te tholh cungkuem neh ka koei uh he ka duek uh pawt eh?,” a ti uh.
20 Samuel sade till folket: »Frukten icke. Väl haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifrån HERREN, utan tjänen HERREN av allt edert hjärta.
Te dongah pilnam te Samuel loh, “Boethae cungkuem na saii uh te na rhih uh moenih a? BOEIPA hnuk lamloh taengphael uh boeh. Na thinko boeih neh BOEIPA taengah thothueng uh.
21 Viken icke av; ty då följen I tomma avgudar, som varken kunna hjälpa eller rädda, eftersom de äro allenast tomhet.
Hinghong hnukah taengphael uh boeh. Amih tah hinghong tih n'hoeikhang sak mahpawh, n'huul mahpawh.
22 Ty HERREN skall icke förskjuta sitt folk, för sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att göra eder till sitt folk.
A ming tanglue kong ah BOEIPA loh a pilnama phap sut moenih. Nangmih he a pilnam la saii ham BOEIPA loh a ngaih.
23 Vare det ock fjärran ifrån mig att jag skulle så synda mot HERREN, att jag upphörde att bedja för eder! Jag vill fastmer lära eder den goda och rätta vägen.
Nangmih yueng la thangthui ham te ka toeng tih BOEIPA taengah ka tholh ham tah kai lamkah savisava. Te dongah nangmih te longpuei aha then neh a thuem khaw kan thuinuet ni.
24 Allenast frukten HERREN och tjänen honom troget av allt edert hjärta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
BOEIPA te rhih uh lamtah na thinko boeih neh oltak dongah amah te thothueng thiluh. Nangmih te n'pantai sak te khaw hmu uh.
25 Men om I gören vad ont är, så skolen både I och eder konung förgås.»
Tedae na thae la na thae uh van atah namamih khaw na manghai neh na khoengvoep uh bitni,” a ti nah.