< 1 Petrusbrevet 3 >
1 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
Xuningƣa ohxax, i ayallar, silǝr ǝrliringlarƣa boysununglar. Xundaⱪ ⱪilsanglar, ⱨǝtta sɵz-kalamƣa itaǝt ⱪilmaydiƣan ǝrlǝr bolsa, ɵz ayalining bu pǝzilitidin tǝsirlinip, ihlasmǝnlik bilǝn ɵtküzgǝn pak yürüx-turuxinglarƣa ⱪarap, gǝp-sɵzsizla ⱪayil ⱪilinidu.
2 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.
3 Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.
Güzǝllikinglar sirtⱪi kɵrünüxtin, yǝni alaⱨidǝ ɵrüwalƣan qeqinglar wǝ taⱪiƣan altun zibu-zinnǝtlǝrdin yaki esil kiyimlǝrdin bolmisun,
4 Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.
bǝlki «ⱪǝlbinglardiki ɵzünglar», yǝni mɵmin wǝ tinq roⱨtin bolƣan qirimas güzǝlliktin bolsun; bundaⱪ [güzǝllik] Hudaning aldida intayin ⱪimmǝtliktur.
5 På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.
Qünki burunⱪi qaƣlarda, Hudaƣa ümidini baƣliƣan ihlasmǝn ayallar dǝl muxundaⱪ [güzǝllik bilǝn] ɵzlirini zinnǝtlǝp, ǝrlirigǝ itaǝt ⱪilatti.
6 Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.
Dǝl muxundaⱪ yolda Saraⱨ Ibraⱨimni «ƣojam» dǝp atap, uning sɵzlirigǝ boysunatti. Silǝr ⱨeqⱪandaⱪ wǝswǝsilǝrdin ⱪorⱪmay ixlarni durus ⱪilsanglar, silǝrmu [Saraⱨning] pǝrzǝntliri bolƣan bolisilǝr.
7 Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
Xuningƣa ohxax, ǝy ǝrlǝr, silǝrmu ayalliringlar bilǝn turuxta, ularni ayal kixilǝr bizdin ajiz bǝndilǝr dǝp bilip ularni qüxinip yetinglar; silǝr ular bilǝn [Huda] xapaǝt ⱪilƣan ⱨayatⱪa ortaⱪ mirashor bolup, ularni ⱨɵrmǝt ⱪilinglar. Xundaⱪ ⱪilsanglar, dualiringlar tosalƣuƣa uqrimaydu.
8 Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.
Ahirida, ⱨǝmminglar bir niyǝt bir mǝⱪsǝttǝ, bir-biringlarƣa ⱨǝmdǝrd bolup, bir-biringlarni ⱪerindaxlarqǝ sɵyünglar, iq-baƣri yumxaⱪ wǝ kǝmtǝr bolunglar.
9 Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.
Yamanliⱪⱪa yamanliⱪ, aⱨanǝtkǝ aⱨanǝt bilǝn ǝmǝs, ǝksiqǝ, bǝht tilǝx bilǝn jawab ⱪayturunglar. Qünki silǝr dǝl bu ixⱪa qaⱪirilƣansilǝr; xuning bilǝn ɵzünglar bǝhtkǝ mirashor bolisilǝr.
10 Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;
Qünki [muⱪǝddǝs yazmilarda yezilƣinidǝk]: — «Kimki ⱨayatni sɵyüp, yahxi kün kɵrgüqi bolay desǝ, Tilini yamanliⱪtin tartsun, Lǝwliri mǝkkarliⱪtin neri bolsun;
11 han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter
Yamanliⱪtin ɵzini tartip, Güzǝl ǝmǝllǝrni ⱪilip yürsun; Aman-hatirjǝmlikni izdǝp, uni ⱪoƣlap yürsun.
12 Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».
Qünki Pǝrwǝrdigarning kɵzi ⱨǝⱪⱪaniylarning üstidǝ turidu, Uning ⱪuliⱪi ularning iltijaliriƣa oquⱪ turidu; Lekin Pǝrwǝrdigarning yüzi rǝzillik yürgüzgüqilǝrgǝ ⱪarxi turidu».
13 Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?
Əgǝr silǝr daim yahxi ixlarni ⱪilixⱪa intilsǝnglar, kim silǝrgǝ yamanliⱪ ⱪilar?
14 Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;
Lekin ⱨǝtta ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ yolida azab-oⱪubǝt qǝksǝnglarmu, ohxaxla bǝhtliksilǝr! Lekin ularning wǝⱨimisidin ⱪorⱪmanglar wǝ alaⱪzadǝ bolmanglar;
15 nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan
bǝlki ⱪǝlbinglarda Rǝb Mǝsiⱨni ⱨǝmmidin üstün dǝp bilinglar; silǝrdǝ bolƣan ümidning sǝwǝbini soriƣanlarƣa mɵmin-mulayimliⱪ wǝ ihlasliⱪ bilǝn jawab berixkǝ ⱨǝmixǝ tǝyyar turunglar.
16 och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.
Ⱨǝrdaim wijdaninglarni pak tutunglar; xuning bilǝn silǝrgǝ «yamanliⱪ ⱪilƣuqilar» dǝp tɵⱨmǝt ⱪilƣanlar silǝrning Mǝsiⱨdǝ bolƣan pǝzilǝtlik yürüx-turuxunglarni kɵrüp, ɵzliri ⱪilƣan tɵⱨmǝtlǝrdin hijil bolsun.
17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
Qünki Hudaning iradisi xundaⱪ bolsa, yahxiliⱪ ⱪilƣininglar üqün azab-oⱪubǝt qǝksǝnglar, bu yaman ix ⱪilƣininglar tüpǝylidin azab-oⱪubǝt qǝkkininglardin ǝwzǝl, [ǝlwǝttǝ].
18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.
Qünki Mǝsiⱨ bizni Huda bilǝn yaraxturux üqün, yǝni Ⱨǝⱪⱪaniy Bolƣuqi ⱨǝⱪⱪaniy ǝmǝslǝrni dǝp, birla ⱪetimliⱪ azab-oⱪubǝt qǝkti; gǝrqǝ U tǝn jǝⱨǝttǝ ɵltürülgǝn bolsimu, lekin roⱨta janlanduruldi;
19 I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,
xuning bilǝn U solap ⱪoyulƣan roⱨlarning yeniƣa muxu roⱨiy ⱨayatliⱪi bilǝn berip, [Ɵzining bu ƣǝlibisini] jakarlidi.
20 för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.
[solap ⱪoyulƣan] bu roⱨlar burunⱪi zamanda, yǝni Nuⱨ [pǝyƣǝmbǝr]ning künliridǝ, kemǝ yasiliwatⱪan mǝzgildǝ Huda sǝwrqanliⱪ bilǝn [kixilǝrning towa ⱪilixini] kütkinidǝ, Uningƣa itaǝtsizlik ⱪildi. Pǝⱪǝt xu kemigǝ kirgǝn birⱪanqisi, yǝni jǝmiy sǝkkiz jan su arⱪiliⱪ ⱪutⱪuzuldi.
21 Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,
Mana bu «suƣa qɵmüldürüx»ning bexariti bolƣan. Əmdi qɵmüldürüx — bǝdǝnning kirdin tazilinixi ǝmǝs, bǝlki adǝmning pak wijdan bilǝn Əysa Mǝsiⱨning tirildürülüxi arⱪiliⱪ Hudadin tiligǝn tǝlipi — bizni ⱨazir ⱪutⱪuzuwatidu
22 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.
(Mǝsiⱨ [tirilip] ǝrxkǝ qiⱪip, pǝrixtilǝr, barliⱪ roⱨiy ⱨoⱪuⱪdarlar wǝ küqlüklǝr Uningƣa bosunduruldi wǝ u Hudaning ong yenida turmaⱪta).