1 Petrusbrevet 3
1 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
Hagi anahukna kante, a'nemotma neramave agorga nemaninke'za, mago'a Anumzamofo kema amagema nontesaza neramave'za nege'za, mago kea osugahazanagi, knare tamavutamavaza nege'za zamagu'a rukrahe hugahaze.
2 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.
Na'ankure tamagra a'nemotma fatgo hutma vetamimofo agorga'a mani'nazagu anara hugahaze.
3 Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.
Tamagrama a'nemotma tamazoka'ma ki hariritma golire tamavasese nehutma, kukena nehutma, amega tamavufgare konariri huzankukera osiho.
4 Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.
Hianagi tamagu'afi havizama osania avasesezana, fru huno akoheno mani avasese'za hiho. E'inahu avasese zanku Anumzamofona avenesie.
5 På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.
Na'ankure korapa knafima ruotge hu'za mani'naza a'nemo'za, e'inahukna hu'za zmavasesea hu'ne'za, Anumzamo'ma huvempama huzmante'nea zama fore'ma hanigu Anumzamofonte amuha nehu'za, ve'zamimofo agorga mani'naze.
6 Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.
Anahukna huno Sera'a Abrahamu amage nenteno, ranimo'e huno Abrahamunkura hu'ne. Tamagra neramave agoraga nemanita knare zanke'ma hanutma, Sera mofane manigahaze.
7 Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
Hanki vene'nemota knare antahintahi avariritma, a'ne tamimo'zanena so'e hutma maniho. A'nemo'za hanave oti'nagu, knare tamavutmava huzmanteho. Tamagrama antahi'nazana a'nemo'za zamagranena zmasimu erigahaze. E'inahu hutma avaririsageno'a, magozamo'a nunamuma hanaza nunamuntamia rehizara osutfa hugahie.
8 Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.
Hagi maka'motma magopi fru hutma nemanitma, vahe'mokizmia tamasunku hunezmantetma, kogna hutma nemanitma, tamagu'areti so'e tamavutma nehuta, tamagu'a anteramita maniho.
9 Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.
Vahe'mo'za havizama huramantesagetma, nona hutma haviza huozamanteho. Kema huhavizama huramantesageta, nona hutma kea huhavizana huozmanteta, tamagra Anumzamofo antahigenkeno asomu huzmanteno, Anumzamo'ma tamagima hu'neana, e'inahu hanazegu tamagi hu'neankitma, asomura tamagra erisanti haregahaze.
10 Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;
Iza'o knare hu'na manisue huno agesa nentahino, knare knama kesiazanku'ma avesintesimo'a, kefo kema hu'zankura agefu'na kegava nehuno, agipinti'ma havige huzankura kva hino.
11 han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter
Kefo avu'avazampintira atreno, knare avu'avaza nehuno, rimpa fruma huno mani'zanku hakeno avaririno.
12 Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».
Na'ankure fatgo vahe'mokizmia Anumzamo'a avua anteno kegava hunezmanteno, nunamuzmia antahi nezamie. Hianagi havi zamavu'zmavama nehaza vahe'mokizmia, Anumzamo'a zmefi huzamino ha'renezmante. (Sam-Zga 34:12-16.)
13 Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?
Hagi tamagrama hanavetitma so'e tamavutamava nehnageno'a, iza tamazeri havizana hugahie?
14 Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;
Hianagi tamagrama fatgo tamavutamava'ma nehanage'za, tamazeri haviza hugahazanagi tamagra asomu erigahazanki, korera osuta tamazeri kore hanaza zankura antahintahi hakare osiho
15 nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan
Hianagi tamagu'afina Kraisina atrenkeno ruotge huno Rana nemanina, tamagrama fore'ma hanigu amuha'ma nehutma tamentintima nehaza zanku'ma tamantahima kesageta, maka knafina tro hutma mani'netma, antahinezamita akohetma fru kefinti kenona hunezmanteta,
16 och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.
tamagutamagesafina ama' huta fatgo hutma maniho. E'inahu'ma hanutma, Kraisi'enema knare'ma hutma mani'naza zanku'ma havigema humaneramantesia vahe'mo'za zamagazegu hugahaze.
17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
Na'ankure Anumzamofo avesi'ma me'nenigeta tagrama knare tavu'tava'ma nehanunke'zama, tazeri havizama hanazana, knare hugahie. Hianagi tagrama havi tavutavama hanunte'ma, knama tamisazana havizantfa hugahie.
18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.
Na'ankure Kraisi'a maka vahe'mofo kumiku huno, magoke zupa fatgo ne'mo, fatgo osu vahe'motagu fri'neankino, Agra tavareno Anumzamofonte vanigu ahazageno fritegeno, Anumzamofo Avamu'mo azeri otigeno, kasefa huno mani'ne.
19 I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,
Agra vuno kina kumapima mani'naza avamutaminte kea ome huama hu'ne.
20 för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.
E'i ana avamutamina korapama Noama ventema negigeno, Anumzamofo ke eri atrazanagi, Anumzamo'a akoheno zamavega anteno mani'nea avamutamine. Hankino 8'a naga'moke'za ana timo'ma zamahe refitegeno'a, zamaguravazi'ne. (Jen-Agf 6-8)
21 Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,
E'i ana timo'a mono tima frezamofo avame zankino, Jisasi Kraisi'ma friteno oti'neazamofo hanavemo tamagura vazi'ne. Hankino mono tima frezamo'a pehena erinotreanki, agru tagutagesareti Anumzamofoma antahimisunazane.
22 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.
Hagi Jisasi'ma monafinka vuno Anumzamofo azantmaga umani'nege'za, maka ankero vahe'mo'zane, maka avamutamimozane, maka hanavezmima me'nea zagaramimo'za Agri agorga'a mani'naze.
