1 Petrusbrevet 2

1 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

Etu nimite sob biya kaam khan chari dibi, aru sob thogai diya kaam aru manu logote dushmani kori thaka khan aru kiman biya bhabona monte rakhi ase eitu khan chari dibi.

2 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

Ekta notun jonom kora bacha nisena, atma laga ekdom sapha thaka dudh nimite itcha koribi, etu pora apuni poritran pabole arubi bisi itcha koribo,

3 om I annars haven »smakat att Herren är god».

Aru Isor kotha te likha nisina, jodi apuni Probhu to morom kore koi kene jani loise koile.

4 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;

Tai logote ahibi kun ekta jivit pathor ase, junke manu pora chari disele, kintu Isor he Taike basi loise aru bisi daam laga pathor bonaise.

5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

Apuni khan bhi ekta jinda thaka pathor nisena ase kunke atma laga ghor bonai dise, etu pora amikhan Isor laga pobitro kaam koribo, jeneka purohit khan kore, aru Jisu Khrista te atma laga bolidan dikena thakibo.

6 Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

Etu nimite, pobitro shastro te eneka likha ase: “Sabi, Moi Zion te kinar laga pathor hali ase, “Basi luwa aru bisi daam laga. Kun manu Taike biswas kore, tai kitia bhi sorom nakhabo.”

7 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,

Apuni khan kun biswas kore tai nimite sonman pabo. Kintu jun kotha namane, “Juntu pathor ghor bona manu khan pora phelai dise, etu he kinar laga pathor matha hoi jaise”-

8 som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.

Aru “Ekta rasta bondh kori diya pathor Aru kuntu taikhan ke giribole diye.” Taikhan giri thake kelemane taikhan Isor laga kotha namane- aru etu nimite he taikhan ke bachi loise.

9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

Kintu apuni ekjon basi luwa manu khan ase, ekta purohit rajyo, ekta pobitro desh, Isor laga nijor manu khan, etu pora apuni khan Tai laga asurit kaam khan dusra ke koi dibo, Tai jun pora apuni khan ke andhera pora mati kene ujala te loi anise.

10 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».

Ek homoi te apuni khan Tai laga manu thaka nai, Kintu etiya apuni khan Isor laga manu hoi jaise. Apuni khan poila te daya panai, Kintu etiya to daya paise.

11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.

Morom laga bhai khan, moi pora apuni khan to dusra desh laga manu thaka nisena, mangso laga itcha pora dur thaki bole nimite mati ase, kun pora apuni laga atma logot lorai kori ase.

12 Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.

Porjati khan logote apuni khan bhal kaam kori kene dikhai dibi, etu pora jodi taikhan apuni pora biya kaam kori thaka nisena kotha kore, taikhan apuni laga bhal kaam to dikhibo aru Isor aha laga dinte Taike mohima dibo.

13 Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,

Manu pora ki adhikar cholai ase etu Probhu nimite mani kene thakibi. Prithibi laga raja khan ke mani kene thakibi,

14 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

Aru Governor khan ke, kun Tai pora pathaise biya kaam kora khan ke saja dibole nimite, aru kun bhal kaam kore taikhan ke prosansa koribo nimite.

15 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.

Kelemane etu Isor laga itcha ase, etu pora apuni ki bhal kaam kori ase etu dikhi kene kaam nathaka murkho khan laga kotha ke chup kori dibo.

16 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.

Ekjon ajad manu nisena, apuni laga ajadi ke biya kaam lukai dibole nimite nacholabi, kintu Isor laga noukar nisena thakibi.

17 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».

Sob manu ke sonman koribi. Bhai kokai khan ke morom thaki bole itcha koribi. Isor ke bhoi koribi. Aru raja ke sonman koribi.

18 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

Nokorkhan, malik ke sob kaam pora sewa koribi. Khali bhal aru morom kora malik ke he sewa nakori bhi, kintu khechera malik hoilebi taike sewa koribi.

19 Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.

Kelemane etu bisi asis kotha ase ekjon nimite jodi tai logote anyai hoi thaka nimite dukh digdar pai thakile bhi, tai kaam khan kori thake, kele koile tai Isor ke jani loise.

20 Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.

Apuni khan laga ki labh ase jodi apuni paap kori kene aru etu laga sajah bhi pai? Kintu jodi apuni bhal kaam kori kene sajah pa homoi te dukh pai, eneka korile he apuni Isor usorte mohima pabole yogya ase.

21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

Kelemane etu nimite he apuni ke matise, aru Khrista bhi apuni nimite dukh paise. Tai laga jibon pora apuni khan bhal rasta te bera bole nimite dikhai dise.

22 »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

“Tai eku paap kaam kora nai, Aru Tai laga mukh pora kitia bhi biya kotha ula nai.”

23 När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

Jitia Jisu Khrista ke biya kotha khan koisele, Tai wapas taikhan ke biya kotha koi kene jawab diya nai. Jitia Tai dukh paise, Taikhan ke wapas dukh pabole nimite dhomki diya nai, kintu Tai kun bhal pora bisar kore taike nijor jibon to di dise.

24 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».

Tai amikhan laga paap to uthaikene nijor gaw to Cross te mori bole dise, etu pora amikhan paap te eku bhag nathakibole nimite, aru amikhan dharmik jibon loi kene jinda thakibo. Tai laga ghaw pora amikhan changai paise.

25 Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.

Kelemane apuni khan harai ja mer nisena berai thakise, kintu etiya apuni mer rokhiya logote wapas ahi jaise aru apuni khan laga atma ke bachai diya malik usorte ahise.