1 Petrusbrevet 2

1 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

Nufwe fuvike palukanji uvuvivi woni, uvusyovi, uvusogelehani, ikitule na madusi.

2 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

Tugave vana avafyele, tunogugage ulukama ulunonu ulwa numbula, ukuva muwulage mugati mududeva,

3 om I annars haven »smakat att Herren är god».

Mgave mvonjinche ukuta ukuludeva inyakisa.

4 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;

Mwitsage kumwene kuliwe alinyawumi ilipitama lilyo libeliwe na vanu, lino ilyo lihaliwe na Nguluve kive kinu ikinonu kumwene.

5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

Nayumwe mvile ndiliwe elya wumi elinchengiwa kyanya kuyunva nyumba numbula, ukuva iteketsi umbalatse uvi ihumya inekelo itsa numbula itsikwedikiwa kwa Nguluve ukugendela kwa Yesu Klisite.

6 Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

Uvusimbe winchova ndee, lolaga nivavikile ku Sayuni iliwe ilya palukanji, ilivaha ilehaliwe ilinunu yoyoni uviavenchaga kumwene sewavone soni.”

7 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,

Ulwa khuva ikisa kyenyo umwe mwimwedika. Lino, “Iliwe elibeliwe na vanya kujenga, ele livile liwe ilivaha alyapalukanji”-

8 som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.

ni, “liwe lya kwikuvincha nu lunalawe alwakwikuviIsa. “Avene vikikuvincha, avikulebela elimenyu, ilyova haliwe avene.

9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

Ulwakuva umwe kikoro ukihaliwe, uvuteketsi wa kikuludeva, ikilunga ikivalatse, avanu avavalanche, va Nguluve ukhuva muvombange ukulumbelila imbombo vudwanchi ncha ula uviatwilangile ukhuhuma kuhisi ukwincha kulumulu lwa ludwanchi.

10 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».

Umwe pavutengulilo samwele vanu, akasiki aka umwe mlivanu va Nguluve umwesamukambilile uluhungu, lino mwambilile uluhungu.

11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.

Vagane, nivelangile ndavanu avagenchi avaveti, ukwinyima ukuhuma kuvunogwe uwa mbivi, nchilwa imbancha munumbula nchenyo.

12 Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.

Mnogiwa ukuva na lwiho ulunonu pagati pa vakilunga vangave vikuvanchova ukuta mvombile imbombo imbivi, mwidighe imbombo nchiye inono nukunginya uNguluve ukuludeva.

13 Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,

Tii kila mamlaka ya mwanadamu kwa ajili ya Bwana, ikiwa mfalme kama mkuu,

14 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

Igave avalongotsi vasuhiwe kukuvahiga avatula nogwa nu kuvaginya avivombo inonu.

15 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.

Ulwakuva wigane wa Nguluve, ulwakuva ukuvomba inonu mnuna lange aminchovo na vanu ukubeda agavanu avapeliwa ulipelwa agavanu avapelwa.

16 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.

Mgave vanu vanyawavughe mleke uwavughe winyo wa uwavivivi gwa mbivi, lino muve nda vavombi va Nguluve.

17 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».

Mu vadwadage avanu voni. Vaganage avalukolo. Mudwadage uNguluve pwu mdwudwage uwuludeva.

18 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

Avakugwa vadwadage vavatwa vavo kukisa kyoni, ulwakuva avatwa vanonu va nyakisa, hata vala avavivi.

19 Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.

Ulwa khuva luhungu kwa mvenu uvikwumelila nuvugatale uwanseki ugwi gatasts'wa kusite ukulumanya ulwakuva amasango ga Nguluve.

20 Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.

aya Nikava ikiki anave vutama mumbotulanongwa, wuwikwendelela ukuhengiwa? Mnave mvombile inonu pwa mhigiwage nu vunonu wa Nguluve.

21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

Kudi twailagiwe ulwakuva uKlisite agatastsiwe kumbivi stseto, avalekile ikihwani ukukonga na malunde gya mwene.

22 »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

Umwene savombile imbivi nukuvoneka kukuvoneka ukuta idesi kuchoni kudomo gwa mwene.

23 När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

Usuki ugwa mwene wadukikiwe sakilivule kuvanya lulundamano sakilivule amadusi wuteseka sadwade akihumya sadwadile akihumya yuywa ukuta avayelweli.

24 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».

Yuywa ya umwene anchigegile ncheto kumbili gwa mwene, pakidamingani, tusite ukuva nuluvalilo mumbivi, ukuta tamage mbagatalufu. Ukutoviwa kwa mwene umwe mponile.

25 Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.

Mwivoni ywumwe mwahangainyika ndie ngosi iyiyagile lino mkiliwike kutekehenchi nu nduleli va numbula nchinyo.