1 Petrusbrevet 2
1 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.
Therefore laying aside all malice, and all guile, and hypocrisies, and envies, and all evil speakings,
2 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,
As newborn babes, desire the pure milk of the word, that ye may grow by it:
3 om I annars haven »smakat att Herren är god».
If indeed ye have tasted that the Lord is gracious.
4 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
To whom coming, as to a living stone, rejected indeed by men, but chosen by God, and precious,
5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.
Ye also, as living stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to God by Jesus Christ.
6 Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»
Therefore also it is contained in the scripture, Behold, I lay in Zion a chief corner stone, elect, precious: and he that believeth on him shall not be confounded.
7 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,
To you therefore who believe he is precious: but to them who are disobedient, the stone which the builders rejected, the same is made the head of the corner,
8 som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
And a stone of stumbling, and a rock of offence, even to them who stumble at the word, being disobedient: to this also they were appointed.
9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.
But ye are a chosen generation, a royal priesthood, an holy nation, a special people; that ye should show forth the praises of him who hath called you out of darkness into his marvellous light:
10 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».
Who in time past were not a people, but are now the people of God: who had not obtained mercy, but now have obtained mercy.
11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.
Dearly beloved, I beseech you as sojourners and pilgrims, abstain from fleshly lusts, which war against the soul;
12 Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.
Having your behaviour honest among the Gentiles: that, though they speak against you as evildoers, they may by your good works, which they shall behold, glorify God in the day of visitation.
13 Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,
Submit yourselves to every ordinance of man for the Lord’s sake: whether to the king, as supreme;
14 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.
Or to governors, as to them that are sent by him for the punishment of evildoers, and for the praise of them that do well.
15 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
For so is the will of God, that with well doing ye may put to silence the ignorance of foolish men:
16 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
As free, and not using your liberty for a cloke of maliciousness, but as the servants of God.
17 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».
Honour all men. Love the brotherhood. Fear God. Honour the king.
18 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.
Servants, be subject to your masters with all fear; not only to the good and gentle, but also to the perverse.
19 Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.
For this is thankworthy, if a man for conscience toward God endureth grief, suffering wrongfully.
20 Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.
For what glory is it, if, when ye are buffeted for your faults, ye bear it patiently? but if, when ye do well, and suffer for it, ye bear it patiently, this is acceptable with God.
21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.
For even to this were ye called: because Christ also suffered for us, leaving us an example, that ye should follow his steps:
22 »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
Who committed no sin, neither was guile found in his mouth:
23 När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
Who, when he was reviled, reviled not again; when he suffered, he threatened not; but committed himself to him that judgeth righteously:
24 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».
Who himself bore our sins in his own body on the tree, that we, being dead to sins, should live to righteousness: by whose stripes ye were healed.
25 Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.
For ye were as sheep going astray; but are now returned to the Shepherd and Bishop of your souls.
