1 Petrusbrevet 2
1 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.
Now that you have done with all malice, all deceitfulness, insincerity, jealous feelings, and all backbiting,
2 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,
like newly born infants, crave pure spiritual milk, so that you may be enabled by it to grow until you attain salvation –
3 om I annars haven »smakat att Herren är god».
since ‘you have found by experience that the Lord is kind.’
4 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
Come to him, then, as to a living stone, rejected, indeed, by men, but in God’s eyes choice and precious;
5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.
and, as living stones, form yourselves into a spiritual house, to be a consecrated priesthood, for the offering of spiritual sacrifices that will be acceptable to God through Jesus Christ.
6 Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»
For there is a passage of scripture that runs – ‘See, I am placing in Zion a choice and precious cornerstone; and those who believe in him will have no cause for shame.’
7 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,
It is to you, then, who believe in him that he is precious, but to those who do not believe he is ‘a stone which, though rejected by the builders, has now itself become the corner-stone,’
8 som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
and ‘a stumbling-block, and a rock which will prove a hindrance.’ They stumble because they do not accept the message. This was the fate destined for them.
9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.
But you are ‘a chosen people, a royal priesthood, a consecrated nation, God’s own people,’ entrusted with the proclamation of the goodness of him who called you out of darkness into his wonderful light.
10 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».
Once you were ‘not a people,’ but now you are ‘God’s people’; once you ‘had not found mercy,’ but now you ‘have found mercy.’
11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.
Dear friends, I beg you, as pilgrims and strangers on earth, to refrain from indulging the cravings of your earthly nature, for they make war on the soul.
12 Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.
Let your daily life among the Gentiles be so upright, that, whenever they malign you as evildoers, they may learn, as they watch, from the uprightness of your conduct, to praise God ‘at the time when he will visit them.’
13 Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,
Submit to all human institutions for the Lord’s sake, alike to the emperor as the supreme authority,
14 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.
and to governors as sent by him to punish evildoers and to commend those who do right.
15 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
For God’s will is this – that you should silence the ignorance of foolish people by doing what is right.
16 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
Act as free people, yet not using your freedom as those do who make it a cloak for wickedness, but as Servants of God.
17 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».
Show honor to everyone, love the Lord’s followers, ‘revere God, honor the emperor.’
18 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.
Those of you who are domestic servants should always be submissive and respectful to their masters, not only to those who are good and considerate, but also to those who are arbitrary.
19 Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.
For this wins God’s approval when, because conscious of God’s presence, a person who is suffering unjustly bears their troubles patiently.
20 Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.
What credit can you claim when, after doing wrong, you take your punishment for it patiently? But, on the other hand, if, after doing right, you take your sufferings patiently, that does win the approval of God.
21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.
For it was to this that you were called! For Christ, too, suffered – on your behalf – and left you an example, that you should follow in his steps.
22 »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
He ‘never sinned, nor was anything deceitful ever heard from his lips.’
23 När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
He was abused, but he did not answer with abuse; he suffered, but he did not threaten; he entrusted himself to him whose judgments are just.
24 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».
And he ‘himself carried our sins’ in his own body to the cross, so that we might die to our sins, and live for righteousness. ‘His bruising was your healing.’
25 Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.
Once you were straying like sheep, but now you have returned to the shepherd and guardian of your souls.
