< 1 Petrusbrevet 2 >

1 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.
Emomiyo weuru timbe maricho duto kod wuondruok duto, kod dondruok, gi nyiego kod kuoth e yo moro amora.
2 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,
Mana kaka nyithindo mayom, beduru gi siso gi chak mayom mar chuny mondo kumadhe to omi udongi e yor warruok,
3 om I annars haven »smakat att Herren är god».
nikech koro usebilo Ruoth mi uyudo ni ober.
4 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
Ka ubiro ir Jalno ma en Kidi mangima mane jogedo odagi, to en ema Nyasaye noyiere kendo omiye duongʼ.
5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.
Un bende biuru ire kaka kite mangima, mondo oger kodu hekalu mar chuny mondo ubed jodolo maler machiwo misango mag chuny ma Nyasaye oyiego kuom Yesu Kristo.
6 Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»
Mana kaka Muma wacho niya, “Neuru, aketo kidi e Sayun, en kidi moyier kendo ma nengone tek moriwo kor ot, to ngʼat mogeno kuome ok none wichkuot.”
7 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,
Kidini nigi nengo matek mana ni un joma oyie. To kuom joma ok oyie to, “Kidi mane jogedo odagi koro osedoko kidi moriwo kor ot,”
8 som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
bende niya, “En e kidi machwanyo ji kendo lwanda mamiyo gipodho.” Gichwanyore nikech gitamore winjo wach mane Nyasaye owalonegi.
9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.
Un to un jogo moyier. Un jodolo ma joka Ruoth kendo un oganda maler mar Nyasaye mane oyiero mondo ohul tijene miwuoro, kane oluongou mi ua e mudho kendo udonjo e lerne miwuoro.
10 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».
Chon ne ok un ji, to koro un jo-Nyasaye, chon ne pok okechu, to koro osekechu.
11 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.
Joherana, ajiwou, kaka jowuoth kendo kaka welo e pinyni, mondo uwe gombo maricho mag ringruok makedo gi chunyu.
12 Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.
Daguru e ngima maber e kind jopiny makia Nyasaye mondo kata ka gihangonu ni un joketho to gine mana timbeu mabeyo mi gimi Nyasaye duongʼ chiengʼ ma obiro ngʼadoe bura.
13 Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,
Ngʼato ka ngʼato kuomu nyaka winj joloch duto moketi mondo orit ji, nikech uhero Ruoth Yesu madwaro ni utim kamano. Rituru chike mag ruoth marito piny,
14 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.
kendo rituru bende chike mag jotelo ma gin joma ruoth owuon ema oketo mondo okum joma ketho to opwo joma timo maber.
15 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
Nikech en dwaro Nyasaye mondo timbeu mabeyo okuod wi joma ofuwo mohero weche manono.
16 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
Daguru ka joma ni thuolo, to kik uti gi thuolo ma un-go obed gima uumogo richou, daguru kaka jotich Nyasaye.
17 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».
Chiwuru luor mowinjore ne ji duto. Heruru jowete duto mowar. Luoruru Nyasaye. Miuru ruoth mar piny luor.
18 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.
To un wasumbini winjuru ruodhiu kendo migiuru luor. Kik uluor mana ruodhi mabeyo ma ok kwiny kodu, to luoruru koda mago makwiny kodu.
19 Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.
Nikech en gima ber ka dhano oyie tingʼo rem mar chandruok moyudo kayiem nikech ongʼeyo ni Nyasaye ni kode.
20 Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.
To ere kaka ngʼato diyud pak ka uyudo chwat michwadougo nikech ujoketho? To ka isandou nikech tim maber ma utimo, kendo ka unano e bwo sand ma kamano, to Nyasaye pwoyou.
21 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.
Mano e kit ngima mane oluongue nikech Kristo nosandi nikech un, mine oweyonu ranyisi mondo un bende uluw timne.
22 »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
Muma wacho niya, “Ne ok otimo richo kata achiel, kendo onge miriambo mane owuok e dhoge.”
23 När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.
Kane oyanye to ne ok oyenyo, kata kane isande to ne ok okwongʼo joma ne sande. Kar timo kamano to noketo genone kuom Jal ma jangʼad bura ma kare.
24 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».
En owuon notingʼo richowa e ringre kane otho e msalaba mondo eka wan wadok joma otho ne richo, to wabed mangima ne timbe makare; kuom moriemo mage ema osechangu.
25 Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.
Ne uchalo mana ka rombe morwenyo, to koro oseduogu e yo mondo ulu Jakwadhu kendo Jarit mar chunyu.

< 1 Petrusbrevet 2 >