1 Kungaboken 22
1 Och de sutto i ro i tre år, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel.
Kum thum sung in Israel leh Syria mite kikah’ah gal ana umpon ahi.
2 Men i det tredje året for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung.
Hiche jou kumthum lhin in, Judah lengpa Jehoshaphat in Israel lengpa Ahab chu agavil in ahi.
3 Och Israels konung sade till sina tjänare: »I veten ju att Ramot i Gilead tillhör oss. Och likväl sitta vi stilla och taga det icke ifrån konungen i Aram.»
Aman avil sung hin Israel lengpan asepaite komah, “Nanghon Ramoth-gilead khopi hi eihoa ahi na het uvem? Ahinla eihon hiche khopi hi Syriate khut’a kona nunglah dohna dingin imacha inabol pouvin ahi,” ati.
4 Och han frågade Josafat: Vill du draga med mig för att belägra Ramot i Gilead?» Josafat svarade Israels konung: »Jag såsom du, mitt folk såsom ditt folk, mina hästar såsom dina hästar!»
Chuin aman Jehoshaphat lang chu angan, “Nang in Ramoth-gilead nunglah dohna dinga galsatna a hi neipanhu nomlou ham?” atin ahile, Jehoshaphat in Israel lengpa chu a donbut in, “I-bol a ka panhu da ding ham, nangle kei thakhat ihi chula em, ka sepaite jong na sepai ahin ka sakol ho jong na sakol ahi,” ati.
5 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: »Fråga dock först HERREN härom.»
Jehoshaphat in, “Ahinla Pakajin ipi asei jem veuhite” tin aseibe kit in ahi.
6 Då församlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra män, och frågade dem: »Skall jag draga åstad mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag avstå därifrån?» De svarade: »Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.»
Hichun Israelte lengpan themgao jali hochu akouvin amaho koma chun, “Ramoth-gilead douna gal ka kon ding ham ahi lou leh ka kon lou ding ham?” tin anadongin ahi. Amahon abon uvin a donbut un, “Aphai, kondoh jing in, Pakaiyin galjona napeh ding ahi,” atiuve.
7 Men Josafat sade: »Finnes här ingen annan HERRENS profet, så att vi kunna fråga genom honom?»
Ahinlah Jehoshaphat in, “Hiche muna hi hitobang thudoh mama hijong le idoh thei diu themgao adang umlou ham,” atin ahi.
8 Israels konung svarade Josafat: »Här finnes ännu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fråga HERREN; men han är mig förhatlig, ty han profeterar aldrig lycka åt mig, utan allenast olycka.» Josafat sade: »Konungen säge icke så.»
Israel lengpan Jehoshaphat jah’a, “Hitobanga Pakai koma eidohpeh thei diu kahet mikhat aum nalaiye, ahinlah ama hin kei dingin thilphalou ngen aseijin ahi. Ama chu Imlah chapa Micaiah ahi,” tin anadonbut in ahi. Jehoshaphat in adonbut in, “Lengkhat in hitia chu thu asei ngei ahipoi! Aman ipi asei em ngaiju hite,” ati.
9 Då kallade Israels konung till sig en hovman och sade: »Skaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.»
Hijeh chun Israel lengpan asepaiho khatchu akouvin, “Imlah chapa Micaiah chu gapui loijin,” ati.
10 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en på sin tron, iklädda sina skrudar, på en tröskplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inför dem.
Israel lengpa Ahab leh Judah lengpa Jehoshaphat chu leng vonin akivon lhon in, Samaria khopi kelkot kom changvohna phol munna chun laltouna akido lhonin atoulhon in ahi. Ahab themgaoho chun amani masanga chun gaothu aphong phong jeng un ahi.
11 Då gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av järn och sade: »Så säger HERREN: Med dessa skall du stånga araméerna, så att de förgöras.»
Amaho lah’a khatpen Kenaanah chapa Zedekiah kitipa chun, thih saki lim in asemin hiti hin asamphong in, “Hitihin Pakaiyin aseiye, Hiche thih saki hi nasutna Syriate chu najo ding ahi,” ati.
12 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: »Drag upp mot Ramot i Gilead, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.»
Themgao dangho jong athusei chu anom un, hitin aseikit uve, “Ramoth-gilead’a chun kaltou unlang gal gajou’un, ajeh chu Pakaiyin lengpa chu galjona apehding ahi,” atiuve.
13 Och budet som hade gått för att tillkalla Mika talade till honom och sade: »Det är så, att profeterna med en mun lova konungen lycka; låt nu dina ord stämma överens med vad de hava talat, och lova också du lycka.»
Alangkhat ah, Micaiah koma che asottolpa chun ajah’a, “Ven, themgao dang ho jousen lengpa koma chun galjona ding ngen aseipeh un, nangin jong amaho bang in galjo na ding seipeh in,” ati.
14 Men Mika svarade: »Så sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN säger till mig.»
Ahinlah Micaiah in adonbut in, “Hingjing Pakai min’a kasei ahi, Pakaiyin seijin ati bou ka sei ding ahi,” atipeh in ahi.
15 När han sedan kom till konungen, frågade konungen honom: »Mika, skola vi draga åstad till Ramot i Gilead för att belägra det, eller skola vi avstå därifrån?» Han svarade honom: »Drag ditupp, så skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.»
Micaiah themgao chu lengpa kom alhun phat in, Ahab in jong ajah’a, “Micaiah, Ramoth-gilead douna a kache diu ham ahilouleh kachelou diu ham?” atileh Micaiah in jong jonkap tah’in, “Aphai, chetouvun lang ga jou un, Pakaiyin lengpa galjona nape naveh ta!” ati peh in ahi.
16 Men konungen sade till honom: »Huru många gånger skall jag besvärja dig att icke tala till mig annat än sanning i HERRENS namn?»
Ahin lengpan gangtah in adonbut in, “Pakai thalhenga kakoma thu nasei tengleh thudih bou seijin tia i-jatvei ka ngeh hitam?” atin ahi.
17 Då sade han: »Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, likt får som icke hava någon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke någon herre; må de vända tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'»
Hichun Micaiah in, “Keiman gao’in thilkhat kamu’e, Israelte molchunga kelngoi achingbei tobanga akithe cheh kamun ahi, chule Pakaiyin, a pakaipau akithat ahitai, tun amaho chu lungmong in sol tauvin,” ati.
18 Då sade Israels konung till Josafat: »Sade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka åt mig, utan allenast olycka?»
Israel lengpan Jehoshaphat jah’a asaptho jengin, “Kaseipeh sa hilou ham? Amahin, kakom ah thilse tilou thilpha eisei peh khapon ahi,” ati.
19 Men han sade: »Hör alltså HERRENS ord. Jag såg HERREN sitta på sin tron och himmelens hela härskara stå där hos honom, på hans högra sida och på hans vänstra.
Hichun Micaiah in aseiben, “Ngaijun Pakaiyin aseiye! Pakai chu avan sepaiho chengin ajet avei’ah aumkim vellun Ama alaltouna a atouve,” ati.
20 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, för att han må falla där?' Då sade den ene så och den andre så.
Pakaiyin, ‘Ahab hi athi nadinga Ramoth-gilead douna gal kon ding’a koipen atildoh ding ache ding ham? atile, hichea chun lunggel tamtah aseikhom uvin,
21 Slutligen kom anden fram och ställde sig inför HERREN och sade: 'Jag vill locka honom därtill.' HERREN frågade honom: 'På vad sätt?'
Achaina in, lhagao khat in, Pakai komma chun keiman choudoh ing kate, ati.
22 Han svarade: 'Jag vill gå ut och bliva en lögnens ande i alla hans profeters mun.' Då sade han: 'Du må försöka att locka honom därtill, och du skall också lyckas; gå ut och gör så.'
“Pakaiyin i-nalo got ham?” atile, “Lhagao chun adonbut nin keima che ingting Ahab themgao ho thujou asei diuvin gatil doh ing kate” ati. Hichun Pakaiyin nalolhin ding ahi chenlang gabol tan,” ati.
23 Och se, nu har HERREN lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN ändå har beslutit att olycka skall komma över dig.»
“Tun vetan Pakaiyin nathemgao ho koma thujou asei sah ahitai, ajeh chu Pakaiyin na manthah na dinga aphondoh joh ahi,” atipeh tai.
24 Då trädde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: »På vilken väg har då HERRENS Ande gått bort ifrån mig för att tala med dig?»
Hichun Kenaanah chapa Zedekiah chun Micaiah chu ajon in angei phe abehpeh in ahi. “Hoiya patna chu Pakaiyin keima eidalhah’a, nang koma bou thu asei jeng ham,” ati.
25 Mika svarade: »Du skall få se det på den dag då du nödgas springa från kammare till kammare för att gömma dig.»
Micaiah in adonbut in, “Nangma na insung dan sung khat na aguh’a kisel’a nache tengleh hedoh tan nate,” ati.
26 Men Israels konung sade: »Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, hövitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
Chuin Ahab lengpan, “Amachu man unlang khopi gamvaipo Amon kom leh ka chapa Joash koma puilut un,” tin thu apen ahi.
27 Och säg: Så säger konungen: Sätten denne i fängelse och bespisen honom med fångkost, till dess jag kommer välbehållen hem.»
Keima damsella kahung kilekit kahsen songkul’a ana hen unlang aneh dingin changlhah leh tuibou anape un, tin seipeh un,” ati.
28 Mika svarade: »Om du kommer välbehållen tillbaka, så har HERREN icke talat genom mig.» Och han sade ytterligare: »Hören detta, I folk, allasammans.»
Hichun Micaiah in adonbut in, “Ven nangma damsella nahung kilepou pou leh Pakaiyin keima eimanchah lou hiding ahi,” ati, aban aseibe kit in, “Mijousen kathu seihi melchih un,” ati.
29 Så drog nu Israels konung jämte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.
Hichun Israel lengpa Ahab leh Judah lengpa Jehoshaphat teni chu asepai jouse toh Ramoth-gilead sat dingin akon lhontan ahi.
30 Och Israels konung sade till Josafat: »Jag vill förkläda mig, när jag drager ut i striden, men du må vara klädd i dina egna kläder.» Så förklädde sig Israels konung, när han drog ut i striden.
Israel lengpa chun Jehoshaphat jah’a, “Hitia hi gal mun’a ilut tenguleh koiman eihetdoh lou na dingin kahina khel ing kate, nangin vang naleng von chu kivon tan,” ati. Hitichun Israel lengpan ahina akhel in galmun’a alut tauve.
31 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotvå vagnshövitsmän: »I skolen icke giva eder i strid med någon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.»
Alang khatna Syria lengpan sakol kangtalai touthem lamkai somthum le ni ho jah’a chun, “Israel lengpa bou chu nokhum un adangho chu limsah hih un,” ati.
32 När då hövitsmännen över vagnarna fingo se Josafat, tänkte de: »Förvisso är detta Israels konung», och vände sig därför till anfall mot honom. Då gav Josafat upp ett rop.
Hitichun Syria sakol kangtalai touthem hochun alengvonna kivon Jehoshaphat chu adelkhum go taovin ahi. Amahon, “Hiche khu Israelte lengpa ahi,” tin ahin sam’un ahi. Ahinlah Jehoshaphat chu ahung penjah phat’in,
33 Så snart nu hövitsmännen över vagnarna märkte att det icke var Israels konung, vände de om och läto honom vara.
Sakol kangtalai touthem lamkai ho chun Israel lengpa ahilou ahetdoh phat un adel tapouvin ahi.
34 Men en man som spände sin båge och sköt på måfå träffade Israels konung i en fog på rustningen. Då sade denne till sin körsven: »Sväng om vagnen och för mig ut ur hären, ty jag är sårad.»
Ahin Syria sepai khat in Israel sepaite lah’a chu agah moh donkap leh Israel lengpa chu a Ompho kikah a chun thal chu alut kha tan ahileh Ahab chun asakol kangtalai tolpa koma chun, “Sakol chu nung tol inlang, hichea kon hin nei toldoh tan,” ati.
35 Och striden blev på den dagen allt häftigare, och konungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot araméerna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet från såret hade runnit ned i vagnen.
Nilhum keijin galchu akisat in, lengpa chu Syria mite lang angan sakol kangtalai chunga chun aki jamin ahi. Athisan chu amaha akon chun tol ah avalhan nilhah lang in ahitan ahi.
36 Och vid solnedgången gick ett rop genom hären: »Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!»
Nisa chu ahung lhumphat in sepaiho lah a chun, “Gal i-lel taove, na kihinso thei nading cheh un jam tauvin,” tin ahung kisam tan ahi.
37 Så dödades då konungen och blev förd till Samaria; och man begrov konungen där i Samaria.
Hitichun lengpa athitan atahsa chu Samaria a ahin polut’un avui taovin ahi.
38 Och när man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade sig däri -- såsom HERREN hade sagt.
Hijouchun asakol kangtalai chu Samaria twikul pang ah asop theng un ahi. Pakaiyin ana tep peh bang chun numei kijohho kisilna munna chun athisan chu uicha hon ahung lehngim un ahi.
39 Vad nu mer är att säga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de städer som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
Ahab vaihom sunga thilsoh holeh aman ana tohdoh ho, saiha a asahdoh leng inpi ahin khopi ana tundoh ho ahin abonchan Israel lengte thusim kijihna lekhabua chun aki jihlut in ahi.
40 Och Ahab gick till vila hos sina fäder. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.
Hitichun Ahab chu athitan ahileh achapa Ahaziah chun lengmun ahin lotan ahi.
41 Men Josafat, Asas sons blev konung över Juda i Ahabs, Israels konungs, fjärde regeringsår.
Ahab lengpan Israel mite lah’a vai anahop kumli lhinin, Asa chapa Jehoshaphat in Judah mite lah’a vai anahom pantan ahi.
42 Trettiofem år gammal var Josafat, när han blev konung, och han regerade tjugufem år i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.
Jehoshaphat leng ahungchan chun kum somthum le nga ana lhing tan ahi. Hitichun aman Jerusalem'ah kum somnile nga vai ana hom’in ahi. Anu chu Shilhi chanu Azubah ahi.
43 Och han vandrade i allt på sin fader Asas väg, utan att vika av ifrån den; han gjorde nämligen vad rätt var i HERRENS ögon.
Jehoshaphat chu leng phatah anahi. Amahin apa Asa phat na hinkho hochu anung anajui in ahi. Aman Pathen mitmu’n thilpha jong ana bol in ahi. Ama vaihom sungin kithoi na doiphung hochu ana suhtheng sahpon ahi. Hijeh chun mipi hochun kithoina gantha ana bol nalaiyun chuleh gim namtui jong ana lhut nam jing un ahi.
44 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.
Jehoshaphat chun Israel lengpa toh kichamna anasem in ahi.
45 Och Josafat höll fred med Israels konung.
Jehoshaphat vaihom sunga thilsoh holeh a thanei naho chuleh agalsat na ho jouse Judah lengte thusim kijihlutna lekhabua aum soh keijin ahi.
46 Vad nu mer är att säga om Josafat och om de bedrifter han utförde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
Apa Asa khanglaiya jong ana chejom peh pasal le numei kijoh ana umnalai chengse chu gamsunga konin ana ban suhmang in ahi.
47 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som ännu funnos där, vilka hade lämnats kvar i hans fader Asas tid.
Hichelai khang chun Edom gam'a leng ana umpon.
48 I Edom fanns då ingen konung, utan en ståthållare regerade där.
Jehoshaphat in Ophir munna sana podingin kiveina kong innei honkhat ana semdoh in ahi. Ahinlah hiche kong innei hochun agamsung kongkai mun’ah tosetna ana toh jeh un ana kitol masa pouvin ahi.
49 Och Josafat hade låtit bygga Tarsis-skepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld; men de kommo aldrig åstad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber.
Khatvei chu Ahab chapa Ahaziah chun Jehoshaphat komah, “Keima mite leh nangma mite hon kongtol khom uhen,” ana tin ahileh Jehoshaphat ana nom pon ahi.
50 Då sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: »Låt mitt folk fara med ditt folk på skeppen.» Men Josafat ville icke.
Jehoshaphat chu athi phat in David khopi a apu apate toh anavui khom un ahi.
51 Och Josafat gick till vila hos sina fäder och blev begraven hos sina fäder i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom.
Judah lengpa Jehoshaphat in vai ana homna kum som le sagi lhinin, Ahab chapa Ahaziah in Israel te lah’a vai anahom pan in ahi. Aman Samaria munah kum ni vai ana hom in ahi.
52 Ahasja, Ahabs son, blev konung över Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.
Aman Pakai mitmu in thilse jong ana bollin ahi. Aman hichu anule apa chonchan phalou tah ana jui ahin, chuleh Israelte ana chonset sah Jeroboam chondan hoilou tah chu ana jui ahi.
53 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och vandrade på sin faders och sin moders väg och på Jerobeams, Nebats sons, väg, hans som hade kommit Israel att synda. Och han tjänade Baal och tillbad honom och förtörnade HERREN, Israels Gud, alldeles såsom hans fader hade gjort.
Aman Baal milim doi ana houvin, apa bang in Pakai Israel Pathen chu ana chou lunghang in ahi.
