1 Kungaboken 19
1 Men när Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade dräpt alla profeterna med svärd,
Ahab chu ain agalhun in, Elijah thilbol ho jouse, Baal themgao ho athagam hojong chu Jezebel asei peh sohkei tan ahi.
2 Sände Isebel en budbärare till Elia och lät säga: »Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid låter det gå med ditt liv såsom det gick med alla dessas liv.»
Hichun Jezebel in Elijah chu hiti hin thu athot tan ahi, “Jingle tuphat tah’a hi Baal themgao ho na thagam banga chu keiman jong nang katha ding ahi, katha lou poupouleh ka doi hohin keima eithat jeng hen,” ati.
3 När han förnam detta, stod han upp och begav sig i väg för att rädda sitt liv, och han kom så till Beer-Seba, som hör till Juda; där lämnade han kvar sin tjänare.
Chuin Elijah jong chu akicha lheh jengin, ahinkho kihuhdohna dingin ajamtan ahi. Judahh khopi Beersheba langa chun achen hichea chun asohpa adalhan ahi.
4 Men själv gick han ut i öknen en dagsresa. Där satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det är nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag är icke förmer än mina fäder.»
Hijou chun ama achangseh'in gamthip noiya nilhum keijin lam ajot’in ahi. Ama Longlao phungnoi khat ah atouvin, athina dingin ataotan ahi. “Vo Pakai ka khop lheh jeng tai, kahinkho hi la jeng tan ajeh chu kei jong kapu ka pate sangin kaphajo dehpoi,” atin ahi.
5 Därefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, då rörde en ängel vid honom och sade till honom: »Stå upp och ät.»
Hiche Longlao phungnoi achun akumin a ihmu tan ahi. Ahinlah hitia chu agah imutlhah leh Vantil khat in ahin tham in, hitin ahinseipeh in, “Thouvin lang an nen,” ati.
6 När han då såg upp, fick han vid sin huvudgärd se ett bröd, sådant som bakas på glödande stenar, och ett krus med vatten. Och han åt och drack och lade sig åter ned.
Elijah in jong aven ahileh alulhunna chun song el-lenglung khat ah changlhah themkhat kansa ana um'in, Elijah chun changlhah chu anen twijong chu adon in alum kit tai.
7 Men HERRENS ängel rörde åter vid honom, för andra gången, och sade: »Stå upp och ät, ty eljest bliver vägen dig för lång.»
Chu jouvin Pakai vantil chun ani vei channa in ahung kit in, Elijah chu ahin tham kit in, “Thoudoh in lang an nen, achutilouleh na kholjin na ding hi nang dinga hahsa val ding ahi,” ati.
8 Då stod han upp och åt och drack, och gick så, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.
Hichun ama athoudoh in, twi adonin hiche anneh husan chun ni somli le jan somli sung in lam ajot in Horeb molsang geijin achen ahi.
9 Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. Då kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: »Vad vill du här, Elia?»
Hiche munna chun Elijah songko sung khatna alut’in khovah geijin agehtan ahi. Hichun Pakaiyin thu ahin seijin, “Elijah hikom achu ipi nabol ham?” ahinti.
10 Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»
Elijah in adonbut in, “Keima hatchungnung Pakai, Pathen kin kabolna a ka lunglut behseh jengin ahi. Ahinlah Israel mipite hin namite toh na kitepna’u hi asukeh un, na maicham ho a suchip un, na Themgao te athat gam un atha moh’u keibou kaum tan, tun keijeng jong tha ding eigo tauvin ahi,” ati.
11 Han sade: »Gå ut och ställ dig på berget inför HERREN.» Då gick HERREN fram där, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbävning; men icke var HERREN i jordbävningen.
Hichun Pakaiyin, “Kipatdoh inlang molsang chungvum akhun ka masang’a ga ding tan,” ati. Hitia chu Elijah aga din leh Pakai chun ahin hopan, huipi hattah chu ahung nungin molsang chu atat kha jengin ahi. Hiche huinun chu ahat behseh jengin, songpi hochu ata leh achip lah lah jengin ahinlah huilah’a chun Pakai aumpon ahi. Huinun jou chun ling akihot in ahinlah ling kihona ah jong chun Pakai aum deh pon ahi.
12 Efter jordbävningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
Ling kiho jouchun mei ahung kong in ahinlah Pakai chu meikong lah a jong aumpon ahi. Hiche meikong chu akichai jouvin onem hiuheo vin ahung ging in,
13 Så snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: »Vad vill du här, Elia?»
Elijah chun hichu ajah phat in, amai chu apon in akikhun, apot doh in songko koma chun aga dingin ahi. Ogin khat ahung ging in, “Elijah hi kom munahi ipi bol nahim?” ati.
14 Han svarade: »Jag har nitälskat för HERREN, härskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och dräpt dina profeter med svärd; jag allena är kvar, och de stå efter att taga mitt liv.»
Aman adonbut’in, “Keiman Pakai, Pathen hatchungnung kin kabol hi ka lunglut behseh jengin, ahinlah Israel mipite hin Pakai toh akitepnau asukeh un, na maicham asu chip un na Themgao te jouse athat gam un keima bou asoh cha ka hin tun kei jong eithat go tauvin ahi,” ati.
15 HERREN sade till honom: »Gå nu tillbaka igen, och tag vägen till Damaskus' öken, och gå in och smörj Hasael till konung över Aram.
Hichun Pakaiyin, “Nahung na lang mama a nung chekit’in lang Damascus gamthip noilang khu na galhun tengleh Syria te leng dingin Hazael khu thao ganu in,” ati.
16 Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över Israel. Och till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa, Safats son, från Abel-Mehola.
“Hichejou teng chuleh Israelte leng dingin Nimshi tupa Jehu khu thao nu in, chuleh nang khel’a ka Themgao dingin Abel-meholah khopia konin Shaphat chapa Elisha khu thao nu in,
17 Och så skall ske: den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda.
Hazael akona jamdoh chu Jehu in atha ding Jehu a kona jamdoh chu Elisha in atha ding ahi,” ati.
18 Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de knän som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.»
“Tujengin jong Baal masanga kun khalou leh akam ajong chop khalou hel cheh adang jasagi Israel sung ah kanei nalaije,” ati.
19 När han sedan gick därifrån, träffade han på Elisa, Safats son, som höll på att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och själv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
Hitichun Elijah chu achen, Shaphat chapa Elisha chu aloukhoi na aga mun ahi. Loulaiya chu bongchal to somleni aumin, ahin Elisha chun somleni channa chu mangchan lou ana khoijin ahi. Elija chu aganailut in apon chu achunga aga sep lhan achemang tai.
20 Då släppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »Låt mig först få kyssa min fader och min moder, så vill jag sedan följa dig.» Han sade till honom: »Välan, du må gå tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.»
Elishan jong abongchal ading teni chu adalhan, Elijah nung adel in, “Amasan ka nule kapa a vailhah nan gabeng chop ingting nahinjui nang’e,” aga tin ahi. Elijah in adonbut in, “Kinungle jengin, amavang ken ka bol peh ipi ham gel in,” ati.
21 Då lämnade han honom och gick tillbaka och tog sina båda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött; detta gav han åt folket, och de åto. Därefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjänare.
Hichun Elisha akinung le in bongchal chu athat in a loukhoi na thing chu atih in bongchal chu ahon na in amang tan ahi. Aman khopi mite akhom khomin, sa chu a nehsah soh keijin ahi. Hichejou chun Elijah nung chu ajuijin a lhachan apang tan ahi.
