1 Johannesbrevet 3

1 Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom.

Kesunana Nerafa'ma rimpama hagerafiramino avesi'zama tantenea zana Anumzamofo mofavre hurante'ne. Ana hu'negu tagrikura Anumzamofo mofavre hu'za hugahaze. Tamage! Ama ana agafare ama mopafi vahe'mo'za antahiorami'naze. Na'ankure zamagra ke'za antahi'za Agrira osu'naze.

2 Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom sådan han är.

Ronenimote, menina tagra Anumzamofo mofavre mani'none, henkama maninuna nomani'zana eforera osu'ne. Tagra antahita keta hu'none, inanknarero Agrama eama'ma hanigeta, tagra, Agrikna hugahune. Na'ankure tagra negeta Agra e'inahu Nere huta hugahune.

3 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig, likasom Han är ren.

Ana hu'neankino maka vahe'mo'za zamavuma kete'za mani'ne'za zamentintima nehaza vahe'mo'za, zamagrazmi zamazeri agru nehu'za, Jisasi'ma mani'neaza hu'za nemanize.

4 Var och en som gör synd, han överträder ock lagen, ty synd är överträdelse av lagen.

Maka kumi'ma nehaza vahe'mo'za, kasege runetagraze, hankino kumi'mo'a kasege rutagre'zane.

5 Och i veten att Han uppenbarades, för att han skulle borttaga synderna; och synd finnes icke i honom.

Hanki tamagra antahi'naze, Jisas Kraisi'a efore'ma hu'neana kumi eri atrenaku e'neakino, Agripina kumira omane'ne.

6 Var och en som förbliver i honom, han syndar icke; var och en som syndar, han har icke sett honom och icke lärt känna honom.

Maka vahe'mo'za Agripima nemaniza vahe'mo'za, kumira nosaze. Kumi'ma nehaza vahe'mo'za, Agrira ke'za antahi'za nosaze.

7 Kära barn, låten ingen förvilla eder. Den som gör vad rättfärdigt är, han är rättfärdig, likasom Han är rättfärdig.

Osi mofavre naga'mote, atrenkeno mago'a vahe'mo'za reramatga osiho, fatgo avu'ava nehaza vahe'mo'za fatgo vahe'mani'ne'za, Jisasi'ma mani'neakna hu'za fatgo hu'za nemani'ze.

8 Den som gör synd, han är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och just därför uppenbarades Guds Son, att han skulle göra om intet djävulens gärningar.

Mago'mo'ma kumi avu'ava himo'a, Sata vahe nemanie. Na'ankure Sata'a ese agafare kumi hu'negure. Ama ana agafare Anumzamofo mofavremo, eama huno Sata erizana eri haviza hu'naku mopafi efore hu'ne.

9 Var och en som är född av Gud, han gör icke synd, ty Guds säd förbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han är född av Gud.

Maka vahe'mo'za Anumzamofo mofavre nagapima efore hu'za mani'naza vahe'mo'za kumira nosaze. Na'ankure Anumzamofo avu'ava zamagripi me'neanki'za, kumira mago'enena osugahaze. Na'ankure ko Anumzamofo mofavre mani'naze.

10 Därav är uppenbart vilka som äro Guds barn, och vilka som äro djävulens barn, därav att var och en som icke gör vad rättfärdigt är, han är icke av Gud, ej heller den som icke älskar sin broder.

Ama ana tamavu tmava'mo eriama huno Anumzamofo mofavregi, Sata mofavregi huno eama hanigetma kegahaze. Maka vahe'mo'za fatgo avu'ava nosu'za, amentinti nehia nefunku avesi nontamo'za, Anumzamofo mofavre omani'naze.

11 Ty detta är det budskap som I haven hört från begynnelsen, att vi skola älska varandra

E'ina hu'negu rumokizmigu ovesinte avesinte hanunana ama'i knare musen (gutnius) kea ese agafare ko antahi'naze.

12 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjäl sin broder. Och varför slog han ihjäl honom? Därför att hans egna gärningar voro onda och hans broders gärningar rättfärdiga.

Kenima hu'neankna osuta, havi ne'mofo avu'ava erino Ebolina avareno ome ahe fri'nea knara osanune. Na'a higeno ahe fri'ne? Na'ankure avu'ava'mo'a haviza hu'negure. Hianagi negna'a fatgo avu'ava hu'nea zanteku huno ahe'ne.

13 Förundren eder icke, mina bröder, om världen hatar eder.

E'ina hu'negu nenafugatane nasarahetma ama mopafi vahe'mo'za ha'ma reramantesageta antria osiho.

14 Vi veta att vi hava övergått från döden till livet, ty vi älska bröderna. Den som icke älskar, han förbliver i döden.

Tagra antahita keta hu'none, fri'zampintira atreta tasimu eri kaziga mani'none. Na'ankure amentintima nehia nerafuna avesinentonkure. Iza'o rumokizamigu'ma avesi nontesimo'a, fri vahekna huno mani'ne.

15 Var och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten att ingen mandråpare har evigt liv förblivande i sig. (aiōnios g166)

Hakaremo'za zamentinti nagaku'ma (kristen) zamarimpa kna huntesamo'za, vahe ahe fri vahe mani'naze. Tamagra antahi'naze, vahe'ma ahe fri vahepina mani'vava asimura omane'ne. (aiōnios g166)

16 Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken; så äro ock vi pliktiga att giva våra liv för bröderna.

Menina tagrama vahe'ma avesinte'zanku'ma antahiama'ma hanunana, Jisasi Agra'a asimura tagriteku huno atre'ne. Ana hu'negu tagranena zamentinti tafuhe'ina tasimu atreta zamaza hugahune.

17 Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Guds kärlek förbliva i honom?

Hianagi iza'o ama mopafi afu feno ante'nesimo, amentinti nehia nefu'ma atupama hu'nenigeno negeno asuragi anteno azama osanigeno'a, nankna huno Anumzamofo avesi'zamo'a, e'inahu vahepina megahie?

18 Kära barn, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.

Osi mofavre naganimote kereti'ene tagitetikera tavesi negantone huta osanune. Hianagi tavutvapi erinteta tamage huta zamesi zamantesune.

19 Därav skola vi veta att vi äro av sanningen; och så kunna vi inför honom övertyga vårt hjärta därom,

Ana tavutva'ma hanuta, tamage tavutava nehune huta tagra keta antahita nehuta, tagutagesamo'ma keagama hunerantena, fru huta Agri avufina manigahune.

20 att om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt.

Hu'neanagi tagri taguamo, keaga hurante'niana Anumzamo'a tagri tagutagesa agatereno ra hu'neankino, maka'zana Agra antahino keno hu'ne.

21 Mina älskade, om vårt hjärta icke fördömer oss, så hava vi frimodighet inför Gud,

Ronenimote, tagu tagesamo keaga huorantesigeta, tagra Anumzamofo avufina knare'zantfa huta hanavetita nemanune.

22 och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.

Na'anku'ma antahigona'zana tagra e'nerune, na'ankure Agri kasegea amage nenteta, Agrama muse hiaza nehunkeno'e.

23 Och detta är hans bud, att vi skola tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska varandra, enligt det bud han har givit oss.

Menina ama'i Agri kasege, tagra Agri Nemofo Jisas Kraisi agifi tamentinti nehuta, Agrama hiho huno tami'nea kasegere amage anteta ovesinte avesinte hugahune.

24 Och den som håller hans bud, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Och att han förbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss.

Mago vahe'mo'ma Anumzamofo kasegema antahino avaririmo'a Anumzane manigeno, Anumzamo'a agrane nemanie. Anumzamo Avamu'ma tami'nea Avamuteti antahita, Anumzamo'a tagrane mani'ne huta hugahune.