1 Johannesbrevet 2
1 Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;
ʻA ʻeku fānau ʻofeina, ʻoku ou tohi ʻae ngaahi meʻa ni kiate kimoutolu, ke ʻoua naʻa mou angahala. Pea kapau ʻe angahala ha taha, ʻoku ai hotau fakalelei ki he Tamai, ko Sisu Kalaisi ko e māʻoniʻoni
2 och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.
Pea ko e feilaulau totongi ia ʻi heʻetau ngaahi angahala: pea ʻikai ʻatautolu pe, ka koeʻuhi ko māmani kotoa pē.
3 Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.
Pea ko eni ʻoku tau ʻilo ai ʻoku tau ʻilo ia, ʻo kapau ʻoku tau fai ʻene ngaahi fekau.
4 Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.
Ko ia ʻoku ne pehē, ʻOku ou ʻilo ia, ka ʻoku ʻikai fai ʻene ngaahi fekau, ko e loi ia, pea ʻoku ʻikai ʻiate ia ʻae moʻoni.
5 Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.
Ka ko ia ʻoku ne fai ki heʻene folofola, kuo fakahaohaoa moʻoni ʻiate ia ʻae ʻofa ʻae ʻOtua: ko eni ia ʻoku tau ʻilo ai ʻoku tau ʻiate ia.
6 Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.
Ko ia ia ʻoku ne pehē, ʻoku nofo ia kiate ia, ʻoku totonu ke ne ʻeveʻeva foki ʻo hangē ko ʻene ʻeveʻeva ʻaʻana.
7 Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.
ʻE kāinga, ʻoku ʻikai te u tohi ha fekau foʻou kiate kimoutolu, ka ko e fekau motuʻa, naʻa mou maʻu mei he kamataʻanga. Ko e fekau motuʻa ko e folofola ia, ʻaia kuo mou ongoʻi mei he kamataʻanga.
8 På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.
Ko eni foki, ʻoku ou tohi ʻae fekau foʻou kiate kimoutolu, ʻae meʻa ko ia ʻoku moʻoni kiate ia mo kimoutolu: he kuo mole atu ʻae fakapoʻuli, pea ʻoku ulo ni ʻae maama moʻoni.
9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.
Ko ia ʻoku ne pehē, ʻoku ʻi he maama ia, ka ʻoku fehiʻa ki hono tokoua, ʻoku kei ʻi he poʻuli ia.
10 Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.
Ko ia ʻoku ʻofa ki hono tokoua, ʻoku nofo ia ʻi he maama, pea ʻoku ʻikai ʻiate ia ha tūkiaʻanga.
11 Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.
Ka ko ia ʻoku fehiʻa ki hono tokoua, ʻoku ʻi he poʻuli ia, pea ʻoku ʻeveʻeva ʻi he poʻuli, ʻo ʻikai ʻilo pe ʻoku ne ʻalu ki fē, he kuo fakakui hono mata ʻe he poʻuli.
12 Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.
ʻOku ou tohi kiate kimoutolu, ʻae fānau ʻofeina, koeʻuhi kuo fakamolemolea hoʻomou angahala koeʻuhi ko hono huafa.
13 Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.
ʻOku ou tohi kiate kimoutolu, ʻae ngaahi tamai, koeʻuhi kuo mou ʻiloʻi ia ʻoku mei he kamataʻanga. ʻOku ou tohi kiate kimoutolu, ʻae kau talavou, koeʻuhi kuo mou ikuna ʻae tokotaha angakovi. ʻOku ou tohi kiate kimoutolu, ʻae fānau siʻi, koeʻuhi kuo mou ʻiloʻi ʻae Tamai.
14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.
Kuo u tohi kiate kimoutolu, ʻae ngaahi tamai, koeʻuhi kuo mou ʻiloʻi ia ʻoku mei he kamataʻanga. Kuo u tohi kiate kimoutolu, ʻae kau talavou, koeʻuhi ʻoku mou mālohi, pea ʻoku nofoʻia ʻakimoutolu ʻe he folofola ʻae ʻOtua, pea kuo mou ikuʻi ʻae tokotaha angakovi.
15 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
ʻOua naʻa ʻofa ki māmani, pe ki he ngaahi meʻa ʻi he māmani. Kapau ʻoku ʻofa ha taha ki māmani, ʻoku ʻikai ʻiate ia ʻae ʻofa ʻae Tamai.
16 Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.
He ko e meʻa kotoa pē ʻoku ʻi he māmani, ko e holi ʻoe kakano, pea mo e holi ʻoe mata, mo e laukau ʻoe moʻui, ʻoku ʻikai ʻoe Tamai, ka ʻoku ʻoe māmani ia.
17 Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (aiōn g165)
Pea ʻoku mole ange ʻa māmani, pea mo e holi ʻo ia: ka ko ia ʻoku ne fai ʻae finangalo ʻoe ʻOtua, ʻoku nofomaʻu ia ʻo taʻengata. (aiōn g165)
18 Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
ʻAe fānau siʻi, ko e kuonga fakamui eni: pea hangē ko hoʻomou fanongo ʻe haʻu ʻae Fili ʻo Kalaisi, ʻoku ai ni ʻae ngaahi fili tokolahi ʻo Kalaisi: ko ia ʻoku tau ʻilo ai ko e kuonga fakamui eni,
19 Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.
Naʻa nau ʻalu atu meiate kitautolu, ka naʻe ʻikai ke nau ʻotautolu; he ka ne ʻotautolu ʻakinautolu, pehē, kuo nau nofomaʻu mo kitautolu: ka ko e meʻa ia, ke hā ai naʻe ʻikai ʻotautolu ʻakinautolu kotoa pē.
20 I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.
Ka kuo mou maʻu ʻae pani mei he tokotaha māʻoniʻoni, pea ʻoku mou ʻiloʻi ʻae meʻa kotoa pē.
21 Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.
Kuo ʻikai te u tohi kiate kimoutolu, koeʻuhi ʻoku ʻikai te mou ʻiloʻi ʻae moʻoni, ka koeʻuhi ʻoku mou ʻiloʻi ia, pea ʻoku ʻikai ha loi ʻe tupu ʻi he moʻoni.
22 Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.
Ko hai ia ʻoku loi, ka ko ia ʻoku ne fakafisinga ʻoku ʻikai ko e Kalaisi ʻa Sisu? Ko e fili ʻo Kalaisi ia, ʻaia ʻoku ne fakafisinga ʻi he Tamai mo e ʻAlo.
23 Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.
Ko ia kotoa pē ʻoku ne fakafisinga ʻi he ʻAlo ʻoku ʻikai ʻiate ia ʻae Tamai.
24 I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.
Ko ia, tuku ke nofomaʻu ʻiate kimoutolu ʻaia kuo mou fanongo mei he kamataʻanga. Kapau ʻe nofoʻia ʻakimoutolu ʻe he meʻa kuo mou ongoʻi mei he kamataʻanga, pehē ʻe nofomaʻu foki ʻakimoutolu ʻi he ʻAlo, pea mo e Tamai.
Pea ko eni ʻae talaʻofa, ʻaia kuo ne talaʻofa ai kiate kitautolu, ko e moʻui taʻengata. (aiōnios g166)
26 Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.
Ko e ngaahi meʻa eni kuo u tohi kiate kimoutolu, koeʻuhi ko kinautolu ʻoku kākaaʻi ʻakimoutolu.
27 Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.
Ka ʻoku nofoʻia ʻakimoutolu ʻe he pani ʻoku mou maʻu meiate ia, pea ʻoku ʻikai ʻaonga ke akonakiʻi ʻakimoutolu ʻe ha taha: kae hangē ʻoku akonakiʻi ʻakimoutolu ʻe he pani ko ia ʻi he meʻa kotoa pē, pea ʻoku moʻoni ia, pea ʻoku ʻikai ko e loi, ʻio, ʻo hangē ko ʻene akonekina ʻakimoutolu, ke mou nofo pehē kiate ia.
28 Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
Pea ko eni, ʻe fānau ʻofeina, mou nofo pe kiate ia; koeʻuhi, ʻoka hā mai ia, ketau maʻu ai ʻae mālohi, pea ʻikai mā ʻi hono ʻao, ʻi heʻene hāʻele mai.
29 Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.
Kapau ʻoku mou ʻilo ʻoku māʻoniʻoni ia, ʻoku mou ʻilo foki, ko ia kotoa pē ʻoku ne fai māʻoniʻoni, kuo fanauʻi ia ʻiate ia.
