< 1 Johannesbrevet 2 >
1 Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;
เห ปฺริยพาลกา: , ยุษฺมาภิ รฺยตฺ ปาปํ น กฺริเยต ตทรฺถํ ยุษฺมานฺ ปฺรเตฺยตานิ มยา ลิขฺยนฺเตฯ ยทิ ตุ เกนาปิ ปาปํ กฺริยเต ตรฺหิ ปิตุ: สมีเป 'สฺมากํ เอก: สหาโย 'รฺถโต ธารฺมฺมิโก ยีศุ: ขฺรีษฺโฏ วิทฺยเตฯ
2 och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.
ส จาสฺมากํ ปาปานำ ปฺรายศฺจิตฺตํ เกวลมสฺมากํ นหิ กินฺตุ ลิขิลสํสารสฺย ปาปานำ ปฺรายศฺจิตฺตํฯ
3 Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.
วยํ ตํ ชานีม อิติ ตทียาชฺญาปาลเนนาวคจฺฉาม: ฯ
4 Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.
อหํ ตํ ชานามีติ วทิตฺวา ยสฺตสฺยาชฺญา น ปาลยติ โส 'นฺฤตวาที สตฺยมตญฺจ ตสฺยานฺตเร น วิทฺยเตฯ
5 Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.
ย: กศฺจิตฺ ตสฺย วากฺยํ ปาลยติ ตสฺมินฺ อีศฺวรสฺย เปฺรม สตฺยรูเปณ สิธฺยติ วยํ ตสฺมินฺ วรฺตฺตามเห ตทฺ เอเตนาวคจฺฉาม: ฯ
6 Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.
อหํ ตสฺมินฺ ติษฺฐามีติ โย คทติ ตเสฺยทมฺ อุจิตํ ยตฺ ขฺรีษฺโฏ ยาทฺฤคฺ อาจริตวานฺ โส 'ปิ ตาทฺฤคฺ อาจเรตฺฯ
7 Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.
เห ปฺริยตมา: , ยุษฺมานฺ ปฺรตฺยหํ นูตนามาชฺญำ ลิขามีติ นหิ กินฺตฺวาทิโต ยุษฺมาภิ รฺลพฺธำ ปุราตนามาชฺญำ ลิขามิฯ อาทิโต ยุษฺมาภิ รฺยทฺ วากฺยํ ศฺรุตํ สา ปุราตนาชฺญาฯ
8 På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.
ปุนรปิ ยุษฺมานฺ ปฺรติ นูตนาชฺญา มยา ลิขฺยต เอตทปิ ตสฺมินฺ ยุษฺมาสุ จ สตฺยํ, ยโต 'นฺธกาโร วฺยเตฺยติ สตฺยา โชฺยติศฺเจทานีํ ปฺรกาศเต;
9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.
อหํ โชฺยติษิ วรฺตฺต อิติ คทิตฺวา ย: สฺวภฺราตรํ เทฺวษฺฏิ โส 'ทฺยาปิ ตมิเสฺร วรฺตฺตเตฯ
10 Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.
สฺวภฺราตริ ย: ปฺรียเต ส เอว โชฺยติษิ วรฺตฺตเต วิฆฺนชนกํ กิมปิ ตสฺมินฺ น วิทฺยเตฯ
11 Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.
กินฺตุ สฺวภฺราตรํ โย เทฺวษฺฏิ ส ติมิเร วรฺตฺตเต ติมิเร จรติ จ ติมิเรณ จ ตสฺย นยเน 'นฺธีกฺริเยเต ตสฺมาตฺ กฺก ยามีติ ส ชฺญาตุํ น ศกฺโนติฯ
12 Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.
เห ศิศว: , ยูยํ ตสฺย นามฺนา ปาปกฺษมำ ปฺราปฺตวนฺตสฺตสฺมาทฺ อหํ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขามิฯ
13 Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.
เห ปิตร: , ย อาทิโต วรฺตฺตมานสฺตํ ยูยํ ชานีถ ตสฺมาทฺ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขามิฯ เห ยุวาน: ยูยํ ปาปตฺมานํ ชิตวนฺตสฺตสฺมาทฺ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขามิฯ เห พาลกา: , ยูยํ ปิตรํ ชานีถ ตสฺมาทหํ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขิตวานฺฯ
14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.
เห ปิตร: , อาทิโต โย วรฺตฺตมานสฺตํ ยูยํ ชานีถ ตสฺมาทฺ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขิตวานฺฯ เห ยุวาน: , ยูยํ พลวนฺต อาเธฺว, อีศฺวรสฺย วากฺยญฺจ ยุษฺมทนฺตเร วรฺตเต ปาปาตฺมา จ ยุษฺมาภิ: ปราชิเคฺย ตสฺมาทฺ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขิตวานฺฯ
15 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
ยูยํ สํสาเร สํสารสฺถวิษเยษุ จ มา ปฺรียธฺวํ ย: สํสาเร ปฺรียเต ตสฺยานฺตเร ปิตุ: เปฺรม น ติษฺฐติฯ
16 Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.
ยต: สํสาเร ยทฺยตฺ สฺถิตมฺ อรฺถต: ศารีริกภาวสฺยาภิลาโษ ทรฺศเนนฺทฺริยสฺยาภิลาโษ ชีวนสฺย ครฺวฺวศฺจ สรฺวฺวเมตตฺ ปิตฺฤโต น ชายเต กินฺตุ สํสารเทวฯ
17 Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (aiōn )
สํสารสฺตทียาภิลาษศฺจ วฺยเตฺยติ กินฺตุ ย อีศฺวรเสฺยษฺฏํ กโรติ โส 'นนฺตกาลํ ยาวตฺ ติษฺฐติฯ (aiōn )
18 Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
เห พาลกา: , เศษกาโล'ยํ, อปรํ ขฺรีษฺฏาริโณปสฺถาวฺยมิติ ยุษฺมาภิ รฺยถา ศฺรุตํ ตถา พหว: ขฺรีษฺฏารย อุปสฺถิตาสฺตสฺมาทยํ เศษกาโล'สฺตีติ วยํ ชานีม: ฯ
19 Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.
เต 'สฺมนฺมธฺยานฺ นิรฺคตวนฺต: กินฺตฺวสฺมทียา นาสนฺ ยทฺยสฺมทียา อภวิษฺยนฺ ตรฺหฺยสฺมตฺสงฺเค 'สฺถาสฺยนฺ, กินฺตุ สรฺเวฺว 'สฺมทียา น สนฺเตฺยตสฺย ปฺรกาศ อาวศฺยก อาสีตฺฯ
20 I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.
ย: ปวิตฺรสฺตสฺมาทฺ ยูยมฺ อภิเษกํ ปฺราปฺตวนฺตเสฺตน สรฺวฺวาณิ ชานีถฯ
21 Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.
ยูยํ สตฺยมตํ น ชานีถ ตตฺการณาทฺ อหํ ยุษฺมานฺ ปฺรติ ลิขิตวานฺ ตนฺนหิ กินฺตุ ยูยํ ตตฺ ชานีถ สตฺยมตาจฺจ กิมปฺยนฺฤตวากฺยํ โนตฺปทฺยเต ตตฺการณาเทวฯ
22 Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.
ยีศุรภิษิกฺตสฺตฺราเตติ โย นางฺคีกโรติ ตํ วินา โก 'ปโร 'นฺฤตวาที ภเวตฺ? ส เอว ขฺรีษฺฏาริ รฺย: ปิตรํ ปุตฺรญฺจ นางฺคีกโรติฯ
23 Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.
ย: กศฺจิตฺ ปุตฺรํ นางฺคีกโรติ ส ปิตรมปิ น ธารยติ ยศฺจ ปุตฺรมงฺคีกโรติ ส ปิตรมปิ ธารยติฯ
24 I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.
อาทิโต ยุษฺมาภิ รฺยตฺ ศฺรุตํ ตทฺ ยุษฺมาสุ ติษฺฐตุ, อาทิต: ศฺรุตํ วากฺยํ ยทิ ยุษฺมาสุ ติษฺฐติ, ตรฺหิ ยูยมปิ ปุเตฺร ปิตริ จ สฺถาสฺยถฯ
25 Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet. (aiōnios )
ส จ ปฺรติชฺญยาสฺมภฺยํ ยตฺ ปฺรติชฺญาตวานฺ ตทฺ อนนฺตชีวนํฯ (aiōnios )
26 Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.
เย ชนา ยุษฺมานฺ ภฺรามยนฺติ ตานธฺยหมฺ อิทํ ลิขิตวานฺฯ
27 Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.
อปรํ ยูยํ ตสฺมาทฺ ยมฺ อภิเษกํ ปฺราปฺตวนฺต: ส ยุษฺมาสุ ติษฺฐติ ตต: โก'ปิ ยทฺ ยุษฺมานฺ ศิกฺษเยตฺ ตทฺ อนาวศฺยกํ, ส จาภิเษโก ยุษฺมานฺ สรฺวฺวาณิ ศิกฺษยติ สตฺยศฺจ ภวติ น จาตถฺย: , อต: ส ยุษฺมานฺ ยทฺวทฺ อศิกฺษยตฺ ตทฺวตฺ ตตฺร สฺถาสฺยถฯ
28 Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
อเตอว เห ปฺริยพาลกา ยูยํ ตตฺร ติษฺฐต, ตถา สติ ส ยทา ปฺรกาศิษฺยเต ตทา วยํ ปฺรติภานฺวิตา ภวิษฺยาม: , ตสฺยาคมนสมเย จ ตสฺย สากฺษานฺน ตฺรปิษฺยามเหฯ
29 Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.
ส ธารฺมฺมิโก 'สฺตีติ ยทิ ยูยํ ชานีถ ตรฺหิ ย: กศฺจิทฺ ธรฺมฺมาจารํ กโรติ ส ตสฺมาตฺ ชาต อิตฺยปิ ชานีตฯ