< 1 Johannesbrevet 2 >

1 Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;
Osi mofavre'nimota kumi osnazegu ama avona kre'neramue. Hianagi mago vahe'mo'ma kumi'ma haniana, tagrira amu'no netia Nerafa'ene mani'ne, ana nera fatgo ne' Jisas Kraisi'e.
2 och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.
Agra'a kumitimofona nona huno apaserante'ne, tagri kumike sese huorante'neanki, maka mopafi vahe kumi'ene sese huzmante'ne.
3 Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.
Agri kase kema erizafa nehanuta, Agri vahe'mani'none huta keta antahita hugahune.
4 Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.
Aza'o huno Anumzamofona antahi'na ke'na hu'noe nehuno, kasege'a amage ontesimo'a, havige vahe mani'neankino, e'inahu vahepina tamage kemo'a agu'afina omanegahie.
5 Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlek fullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.
Hianagi aza'o Agri kema amage antesimofona, tamage e'i ana vahepina Anumzamofo avesi'zamo fatgo huno megahie. E'inama hanigeta tagra antahita keta nehuta, Agripi manigahune.
6 Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att själv så vandra som Han vandrade.
Mago'mo'ma Anumzane mani'noe hanimo'a, Jisasi'ma vano hu'nea kna huno vano hugahie.
7 Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra.
Rone'nimota kasefa kasege krenoramuanki, korapa'ma antahi'naza kasege neramasamue. Ana naneke pusante'ma antahi'naze. (Jon 13:34)
8 På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.
Mago kazigama antahisazana, kasefa kasege kreneramue, tamage huno Jisasimpine tamagripinena megahie. Na'ankure hanimo'a hago enevigeno, tamage tavi'mo'a remsa hu'ne.
9 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.
Mago'mo'ma masare mani'noe nehuno, Jisasinte amentinti nehia nefuma ha'ma rentesuno'a, hanizampi mani'ne.
10 Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.
Mago'mo'ma amentinti nehia nefunku avesinentemo'a, masare mani'neankino mago'zamo'a azeri traka osugahie.
11 Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.
Mago'mo'ma amentinti nehia nefunku antahi haviza huntesuno'a, hanizampi mani'neno, hanizampi kana nevuno, agra iga nevie ontahi'ne. Na'ankure hanizamo'a avuraga erisu hu'ne.
12 Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull.
Osi mofavrenimota ama avoma kre neramuana, Anumzamo'a Jisasi agifi kumitimima apaseramante'negu kreneramue. Na'ankure Agri Agire kumitimia apaseramante'ne.
13 Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.
Nagra ama avona, tafahemota kre neramue, ko'ma ese agafare mani'nea nera, ko keta antahita hu'naze. Ama avona kasefa vahe'motma kre neramue, ko Satana agatere'naze.
14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.
Nagra ama avona mofavre nagamotarega kre neramue, tamagra ko Nefana keta antahita hu'naze. Ra vahe'motarega ama avona kre neramue, ko'ma ese agafare'ma mani'nea Nera ko keta antahita hu'naze. Kahefa vahe'motarega ama avona kre neramue, tamagra ko hanavetizageno, Anumzamofo kemo'a tamagu'afina hanavetino megetma Satana agatere'naze.
15 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.
Ama mopafi avu'ava zanku'ene, mopafi zanku tamesionteho. Mago vahe'mo'ma ama mopagu'ma avesintesuno'a, Nerafa avesi'zamo'a agripina omane'ne.
16 Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen.
Na'ankure maka mopafi me'neazana, avufamofo avesi'zane, kenunu hu'zane, agraguke antahi'zanena ama mopafizane. Nerafapintira nome-e, hianagi ama mopafinti fore hu'ne.
17 Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (aiōn g165)
Ama mopane, maka'a avesi'zamo'a vagaregahie. Hianagi iza'o Anumzamofo avesi'ma amage'antesimo'a, manivava hugahie. (aiōn g165)
18 Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
Mofavre nagamote, hago vagare knafi one, ko'ma Kraisima huhaviza hunte havige anti Kraisi fore hugahie higetma antahi'naze. Menina Kraisima huhaviza hunte vahera havige enti Kraisi rama'a hago efore hu'naze. E'i anazama keta antahita nehuta, vagare knafi neone huta hugahune.
19 Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.
Zamagra tagripinti tatre'za vu'naze, hianagi zamagra tagri naga tfana omani'naze. Na'ankure zamagrama tagri naga'ma mani'naresina, zamagra tagrane manizasine. Hu'neanagi zamagra atre'za tagripinti vu'naza zamo'a, taveri hiana, maka'mo'za tagri nagara omani'naze.
20 I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.
Hianagi anage hu'na nehue, Ruotage'ma Hu'nemo, Anumzamo tamagrira huhampri ramantegeta, maka'motma ko antahi'naze.
21 Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.
Tamage ke ontahi'naze hu'na avona kre noramue, hianagi tamagra ko antahi'nazankino, ana tamage kefina havigea omane'ne.
22 Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.
Iza havige vahera mani'ne? Hianagi Jisasinku Kraisi'a omani'ne huno hufrakisimo'a, agra havige anti kraisi nemanino, Nefane Nemofone amefi huntenimo'a, Kraisi ha' vahe mani'ne.
23 Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.
Iza'o Nemofoma onke'noe huno hufrakisimo'a, Nefana ovare'ne. Aza'o nemofonku huama hanimo'a, Nefana avare'ne.
24 I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.
Hagi tamagra, ko'ma ese'ma antahi'naza tamage kea atrenkeno tamagripina meno, tamagra ko'ma antahinaza mono kemo tamagripi me'nenigeta, anahu kna huta Nemofonte'ene Nefampina manigahaze.
25 Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet. (aiōnios g166)
Agra'ama huvempa kema hurante'neana, mani'vava asimu erigahaze huno hurante'ne. (aiōnios g166)
26 Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.
Ama ana zanku'ma kre neramuana, reramataga huku'ma nehaza vaheku hu'na kre neramue.
27 Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.
Hagi menina tamagriku huno, huhampri ramante'neaza Avamura Agripinti eri'nazageno tamagu'afi mani'neanki mago vahe'mo'a huramagesa hu'zankura ontahigahaze. Hu'neanagi Agri Avamu'mo maka'zana rempi huramigahiankino havi kea osu tamage hugahie. Tamasmi'nea kante antetma Agripi manigahaze.
28 Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
Hagi menina osi mofavre naganimote, Kraisimpi mani'nenkeno, Agrama efore'ma hanigetma oti hanavenetita, ete esigetma tamagazegura huta korera osugahaze.
29 Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.
Tamagrama ketma antahita Kraisima hanazama fatgoma Agrama hu'nenigetma, tamagranena ko'ma antahi'nazane, iza'o hakare vahepinti'ma fatgo zamavu'zmava hanamokizmia nezmafa manigahie.

< 1 Johannesbrevet 2 >