1 Korinthierbrevet 8

1 Vad åter angår kött från avgudaoffer, så känna vi nog det talet: »Alla hava vi 'kunskap'.» »Kunskapen» uppblåser, men kärleken uppbygger.

Now about things offered to images: we all seem to ourselves to have knowledge. Knowledge gives pride, but love gives true strength.

2 Om någon menar sig hava fått någon »kunskap», så har han ännu icke fått kunskap på sådant sätt som han borde hava.

If anyone seems to himself to have knowledge, so far he has not the right sort of knowledge about anything;

3 Men den som älskar Gud, han är känd av honom.

But if anyone has love for God, God has knowledge of him.

4 Vad alltså angår ätandet av kött från avgudaoffer, så säger jag detta: Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i världen, och att det icke finnes mer än en enda Gud.

So, then, as to the question of taking food offered to images, we are certain that an image is nothing in the world, and that there is no God but one.

5 Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller på jorden -- och det finnes ju många »gudar» och många »herrar» --

For though there are those who have the name of gods, in heaven or on earth, as there are a number of gods and a number of lords,

6 så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.

There is for us only one God, the Father, of whom are all things, and we are for him; and one Lord, Jesus Christ, through whom are all things, and we have our being through him.

7 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som äro vana att ännu alltjämt tänka på avguden, äta köttet såsom avgudaofferskött. Och eftersom deras samvete är svagt, bliver det härigenom befläckat.

Still, all men have not that knowledge: but some, being used till now to the image, are conscious that they are taking food which has been offered to the image; and because they are not strong in the faith, their minds are troubled.

8 Men maten skall icke avgöra vår ställning till Gud. Avhålla vi oss från att äta, så bliva vi icke därigenom sämre; äta vi, så bliva vi icke därigenom bättre.

But God's approval of us is not based on the food we take: if we do not take it we are no worse for it; and if we take it we are no better.

9 Sen likväl till, att denna eder frihet icke till äventyrs bliver en stötesten för de svaga.

But take care that this power of yours does not give cause for trouble to the feeble.

10 Ty om någon får se dig, som har undfått »kunskap», ligga till bords i ett avgudahus, skall då icke hans samvete, om han är svag, därav »bliva uppbyggt» på det sätt att han äter köttet från avgudaoffer?

For if a man sees you, who have knowledge, taking food as a guest in the house of an image, will it not give him, if he is feeble, the idea that he may take food offered to images?

11 Genom din »kunskap» går ju då den svage förlorad -- han, din broder, som Kristus har lidit döden för.

And so, through your knowledge, you are the cause of destruction to your brother, for whom Christ underwent death.

12 Om I på sådant sätt synden mot bröderna och såren deras svaga samveten, då synden I mot Kristus själv.

And in this way, doing evil to the brothers, and causing trouble to those whose faith is feeble, you are sinning against Christ.

13 Därför, om maten kan bliva min broder till fall, så vill jag sannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött, på det att jag icke må bliva min broder till fall. Se Kunskap i Ordförkl. (aiōn g165)

For this reason, if food is a cause of trouble to my brother, I will give up taking meat for ever, so that I may not be a cause of trouble to my brother. (aiōn g165)