1 Korinthierbrevet 7
1 Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta: En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;
aparaJca yuSmAbhi rmAM prati yat patramalekhi tasyottarametat, yoSito'sparzanaM manujasya varaM;
2 men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.
kintu vyabhicArabhayAd ekaikasya puMsaH svakIyabhAryyA bhavatu tadvad ekaikasyA yoSito 'pi svakIyabharttA bhavatu|
3 Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.
bhAryyAyai bhartrA yadyad vitaraNIyaM tad vitIryyatAM tadvad bhartre'pi bhAryyayA vitaraNIyaM vitIryyatAM|
4 Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.
bhAryyAyAH svadehe svatvaM nAsti bharttureva, tadvad bhartturapi svadehe svatvaM nAsti bhAryyAyA eva|
5 Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.
upoSaNaprArthanayoH sevanArtham ekamantraNAnAM yuSmAkaM kiyatkAlaM yAvad yA pRthaksthiti rbhavati tadanyo vicchedo yuSmanmadhye na bhavatu, tataH param indriyANAm adhairyyAt zayatAn yad yuSmAn parIkSAM na nayet tadarthaM punarekatra milata|
6 Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning.
etad Adezato nahi kintvanujJAta eva mayA kathyate,
7 Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så.
yato mamAvastheva sarvvamAnavAnAmavasthA bhavatviti mama vAJchA kintvIzvarAd ekenaiko varo'nyena cAnyo vara itthamekaikena svakIyavaro labdhaH|
8 Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag.
aparam akRtavivAhAn vidhavAzca prati mamaitannivedanaM mameva teSAmavasthiti rbhadrA;
9 Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
kiJca yadi tairindriyANi niyantuM na zakyante tarhi vivAhaH kriyatAM yataH kAmadahanAd vyUDhatvaM bhadraM|
10 Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man
ye ca kRtavivAhAste mayA nahi prabhunaivaitad AjJApyante|
11 (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.
bhAryyA bharttRtaH pRthak na bhavatu| yadi vA pRthagbhUtA syAt tarhi nirvivAhA tiSThatu svIyapatinA vA sandadhAtu bharttApi bhAryyAM na tyajatu|
12 Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne.
itarAn janAn prati prabhu rna bravIti kintvahaM bravImi; kasyacid bhrAturyoSid avizvAsinI satyapi yadi tena sahavAse tuSyati tarhi sA tena na tyajyatAM|
13 Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen.
tadvat kasyAzcid yoSitaH patiravizvAsI sannapi yadi tayA sahavAse tuSyati tarhi sa tayA na tyajyatAM|
14 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. --
yato'vizvAsI bharttA bhAryyayA pavitrIbhUtaH, tadvadavizvAsinI bhAryyA bhartrA pavitrIbhUtA; noced yuSmAkamapatyAnyazucInyabhaviSyan kintvadhunA tAni pavitrANi santi|
15 Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
avizvAsI jano yadi vA pRthag bhavati tarhi pRthag bhavatu; etena bhrAtA bhaginI vA na nibadhyate tathApi vayamIzvareNa zAntaye samAhUtAH|
16 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?
he nAri tava bharttuH paritrANaM tvatto bhaviSyati na veti tvayA kiM jJAyate? he nara tava jAyAyAH paritrANaM tvatte bhaviSyati na veti tvayA kiM jJAyate?
17 Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.
ekaiko janaH paramezvarAllabdhaM yad bhajate yasyAJcAvasthAyAm IzvareNAhvAyi tadanusAreNaivAcaratu tadahaM sarvvasamAjasthAn AdizAmi|
18 Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig.
chinnatvag bhRtvA ya AhUtaH sa prakRSTatvak na bhavatu, tadvad achinnatvag bhUtvA ya AhUtaH sa chinnatvak na bhavatu|
19 Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.
tvakchedaH sAro nahi tadvadatvakchedo'pi sAro nahi kintvIzvarasyAjJAnAM pAlanameva|
20 Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad.
yo jano yasyAmavasthAyAmAhvAyi sa tasyAmevAvatiSThatAM|
21 Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav.
dAsaH san tvaM kimAhUto'si? tanmA cintaya, tathAca yadi svatantro bhavituM zaknuyAstarhi tadeva vRNu|
22 Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.
yataH prabhunAhUto yo dAsaH sa prabho rmocitajanaH| tadvad tenAhUtaH svatantro jano'pi khrISTasya dAsa eva|
23 I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors trälar.
yUyaM mUlyena krItA ato heto rmAnavAnAM dAsA mA bhavata|
24 Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad.
he bhrAtaro yasyAmavasthAyAM yasyAhvAnamabhavat tayA sa Izvarasya sAkSAt tiSThatu|
25 Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd.
aparam akRtavivAhAn janAn prati prabhoH ko'pyAdezo mayA na labdhaH kintu prabhoranukampayA vizvAsyo bhUto'haM yad bhadraM manye tad vadAmi|
26 Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.
varttamAnAt klezasamayAt manuSyasyAnUDhatvaM bhadramiti mayA budhyate|
27 Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru.
tvaM kiM yoSiti nibaddho'si tarhi mocanaM prAptuM mA yatasva| kiM vA yoSito mukto'si? tarhi jAyAM mA gaveSaya|
28 Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle gärna vilja skona eder.
vivAhaM kurvvatA tvayA kimapi nApArAdhyate tadvad vyUhyamAnayA yuvatyApi kimapi nAparAdhyate tathAca tAdRzau dvau janau zArIrikaM klezaM lapsyete kintu yuSmAn prati mama karuNA vidyate|
29 Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,
he bhrAtaro'hamidaM bravImi, itaH paraM samayo'tIva saMkSiptaH,
30 och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de icke behålla det,
ataH kRtadArairakRtadArairiva rudadbhizcArudadbhiriva sAnandaizca nirAnandairiva kretRbhizcAbhAgibhirivAcaritavyaM
31 och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;
ye ca saMsAre caranti tai rnAticaritavyaM yata ihalekasya kautuko vicalati|
32 och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör Herren till, huru han skall behaga Herren;
kintu yUyaM yannizcintA bhaveteti mama vAJchA| akRtavivAho jano yathA prabhuM paritoSayet tathA prabhuM cintayati,
33 men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru han skall behaga sin hustru,
kintu kRtavivAho jano yathA bhAryyAM paritoSayet tathA saMsAraM cintayati|
34 och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru hon skall behaga sin man.
tadvad UDhayoSito 'nUDhA viziSyate| yAnUDhA sA yathA kAyamanasoH pavitrA bhavet tathA prabhuM cintayati yA coDhA sA yathA bharttAraM paritoSayet tathA saMsAraM cintayati|
35 Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel och stadigt förbliva vid Herren.
ahaM yad yuSmAn mRgabandhinyA parikSipeyaM tadarthaM nahi kintu yUyaM yadaninditA bhUtvA prabhoH sevane'bAdham AsaktA bhaveta tadarthametAni sarvvANi yuSmAkaM hitAya mayA kathyante|
36 Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må hon få gifta sig.
kasyacit kanyAyAM yauvanaprAptAyAM yadi sa tasyA anUDhatvaM nindanIyaM vivAhazca sAdhayitavya iti manyate tarhi yathAbhilASaM karotu, etena kimapi nAparAtsyati vivAhaH kriyatAM|
37 Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då gör denne väl.
kintu duHkhenAkliSTaH kazcit pitA yadi sthiramanogataH svamano'bhilASasAdhane samarthazca syAt mama kanyA mayA rakSitavyeti manasi nizcinoti ca tarhi sa bhadraM karmma karoti|
38 Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.
ato yo vivAhaM karoti sa bhadraM karmma karoti yazca vivAhaM na karoti sa bhadrataraM karmma karoti|
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.
yAvatkAlaM pati rjIvati tAvad bhAryyA vyavasthayA nibaddhA tiSThati kintu patyau mahAnidrAM gate sA muktIbhUya yamabhilaSati tena saha tasyA vivAho bhavituM zaknoti, kintvetat kevalaM prabhubhaktAnAM madhye|
40 Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande. Eller: Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; om du än kunde bliva fri, så behåll hellre din ställning.
tathAca sA yadi niSpatikA tiSThati tarhi tasyAH kSemaM bhaviSyatIti mama bhAvaH| aparam IzvarasyAtmA mamApyanta rvidyata iti mayA budhyate|
