< 1 Korinthierbrevet 6 >

1 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?
Silǝrning aranglarda ɵzara arazliⱪ ix bolsa, uni muⱪǝddǝs bǝndilǝrning bir tǝrǝp ⱪilixiƣa tapxurmay, ⱨǝⱪⱪaniysizlarning aldida dǝwalixixⱪa petinalamsilǝr?
2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
Muⱪǝddǝs bǝndilǝrning dunyani soraⱪ ⱪilidiƣanliⱪini bilmǝmsilǝr? Əgǝr dunyani silǝr soraⱪ ⱪilidiƣan ix bolsa, ǝmdi ziƣirqilik ixlarni ⱨǝl ⱪilixⱪa yarimamsilǝr?
3 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
Pǝrixtilǝr üstidinmu ⱨɵküm qiⱪiridiƣanliⱪimizni bilmǝmsilǝr? Xundaⱪ bolƣanikǝn, bu ⱨayattiki ixlarni ⱨǝl ⱪilix ⱪanqilik ix idi?
4 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!
Silǝrdǝ muxu ⱨayattiki ixlar üstidin ⱨɵküm ⱪilix zɵrür tepilƣanda, jamaǝt arisida tɵwǝn dǝp ⱪaralƣanlarni uni ⱨǝl ⱪilixⱪa salmamsilǝr?
5 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?
Muxularni silǝrni hijalǝtkǝ ⱪaldurux üqün dǝwatimǝn. Əjǝba, aranglarda ɵz ⱪerindaxliri otturisida ⱨɵküm qiⱪarƣudǝk dana kixi yoⱪmu, ⱨǝtta birimu yoⱪmu?
6 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?
Uning ornida, ⱪerindax bilǝn ⱪerindax dǝwalixiwatidu, — wǝ kapirlar aldida xundaⱪ ⱪilidu!
7 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?
Əmǝliyǝttǝ ɵz aranglarda dǝwalarning bolƣanliⱪining ɵzi silǝrgǝ nisbǝtǝn bir ǝyibtur. Nemixⱪa uwalqiliⱪⱪa qidimaysilǝr? Nemixⱪa naⱨǝⱪqilikkǝ yol ⱪoymaysilǝr?
8 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.
Əksiqǝ, silǝr naⱨǝⱪqilik ⱪiliwatisilǝr, hiyanǝt ⱪiliwatisilǝr, yǝnǝ kelip ⱪerindaxliringlarƣa xundaⱪ ⱪilisilǝr!
9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
Ⱨǝⱪⱪaniysizlarning Hudaning padixaⱨliⱪiƣa warisliⱪ ⱪilalmaydiƣanliⱪini bilmǝmsilǝr? Aldinip kǝtmǝnglar! Buzuⱪqiliⱪ ⱪilƣuqilar, butpǝrǝslǝr, zina ⱪilƣuqilar, bǝqqiwazlar, baxⱪa ǝrlǝr bilǝn buzuⱪluⱪ ⱪilƣuqilar,
10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.
oƣrilar, nǝpsaniyǝtqilǝr, ⱨaraⱪkǝxlǝr, tɵⱨmǝthorlar yaki aldamqi-kazzaplar Hudaning padixaⱨliⱪiƣa warisliⱪ ⱪilalmaydu;
11 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.
bǝzinglar dǝrwǝⱪǝ xundaⱪ bolƣansilǝr; ǝmma silǝr Rǝb Əysa Mǝsiⱨning namida wǝ Hudayimizning Roⱨi bilǝn yuyuldunglar, pak-muⱪǝddǝs ⱪilindinglar, ⱨǝⱪⱪaniy ⱪilindinglar.
12 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
«Ⱨǝmmǝ nǝrsǝ manga ⱨalaldur», ǝmma ⱨǝmmǝ nǝrsǝ paydiliⱪ boluwǝrmǝydu; «ⱨǝmmǝ nǝrsǝ manga ⱨalaldur», ǝmma mǝn ⱨeqⱪandaⱪ nǝrsining humariƣa ⱪul bolmaymǝn.
13 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;
«Yemǝkliklǝr axⱪazan üqün, axⱪazan bolsa yemǝkliklǝr üqündur»; ǝmma Huda u wǝ bu ⱨǝr ikkisini yoⱪⱪa qiⱪiridu; tǝn bolsa buzuⱪqiliⱪ üqün ǝmǝs, bǝlki Rǝb üqündur; Rǝb tǝn üqündur.
14 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.
Huda Rǝbni tirildürdi, xuningdǝk biznimu Ɵz ⱪudriti bilǝn ɵlümdin tirildüridu.
15 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!
Teninglarning Mǝsiⱨning ǝzaliri ikǝnlikini bilmǝmsilǝr? Undaⱪta, Mǝsiⱨning ǝzalirini elip, paⱨixǝ ayalning ǝzaliri ⱪilsam bolamdu? Ⱨǝrgiz bolmaydu!
16 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
Kim paⱨixǝ ayal bilǝn baƣlanƣan bolsa uning bilǝn bir tǝn bolidu, dǝp bilmǝmsilǝr? Qünki «[ǝr-ayal] ikkisi bir tǝn bolidu» — deyilgǝnidi.
17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
Əmma Rǝbgǝ baƣlanƣuqi bolsa Uning bilǝn bir roⱨtur.
18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.
Buzuⱪluⱪtin ⱪeqinglar. «Insanlarning ⱨǝrbir sadir ⱪilƣan gunaⱨi ɵz tenining sirtida bolidu!» — ǝmma buzuⱪluⱪ sadir ⱪilƣuqi ɵz tenigǝ ⱪarxi gunaⱨ ⱪilidu.
19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
Silǝrning teninglar silǝrni turalƣu ⱪilƣan, Huda tǝripidin silǝrgǝ iltipat ⱪilinƣan Muⱪǝddǝs Roⱨning ibadǝthanisi, silǝr ɵzünglarni ɵzümningki ǝmǝs dǝp bilmǝmsilǝr?
20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.
Qünki silǝr qong bǝdǝl bilǝn setiwelinƣansilǝr; xunga teninglarda Hudani uluƣlanglar.

< 1 Korinthierbrevet 6 >