1 Korinthierbrevet 5

1 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.

اَپَرَں یُشْماکَں مَدھْیے وْیَبھِچارو وِدْیَتے سَ چَ وْیَبھِچارَسْتادرِشو یَدْ دیوَپُوجَکاناں مَدھْیےپِ تَتُّلْیو نَ وِدْیَتے پھَلَتو یُشْماکَمیکو جَنو وِماترِگَمَنَں کرِرُتَ اِتِ وارْتّا سَرْوَّتْرَ وْیاپْتا۔

2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.

تَتھاچَ یُویَں دَرْپَدھْماتا آدھْبے، تَتْ کَرْمَّ یینَ کرِتَں سَ یَتھا یُشْمَنْمَدھْیادْ دُورِیکْرِیَتے تَتھا شوکو یُشْمابھِ رْنَ کْرِیَتے کِمْ ایتَتْ؟

3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:

اَوِدْیَمانے مَدِییَشَرِیرے مَماتْما یُشْمَنْمَدھْیے وِدْیَتے اَتوہَں وِدْیَمانَ اِوَ تَتْکَرْمَّکارِنو وِچارَں نِشْچِتَوانْ،

4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,

اَسْمَتْپْرَبھو رْیِیشُکھْرِیشْٹَسْیَ نامْنا یُشْماکَں مَدِییاتْمَنَشْچَ مِلَنے جاتے سْمَتْپْرَبھو رْیِیشُکھْرِیشْٹَسْیَ شَکْتیح ساہایّینَ

5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.

سَ نَرَح شَرِیرَناشارْتھَمَسْمابھِح شَیَتانو ہَسْتے سَمَرْپَیِتَوْیَسْتَتوسْماکَں پْرَبھو رْیِیشو رْدِوَسے تَسْیاتْما رَکْشاں گَنْتُں شَکْشْیَتِ۔

6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?

یُشْماکَں دَرْپو نَ بھَدْرایَ یُویَں کِمیتَنَّ جانِیتھَ، یَتھا، وِکارَح کرِتْسْنَشَکْتُوناں سْوَلْپَکِنْوینَ جایَتے۔

7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.

یُویَں یَتْ نَوِینَشَکْتُسْوَرُوپا بھَویتَ تَدَرْتھَں پُراتَنَں کِنْوَمْ اَوَمارْجَّتَ یَتو یُشْمابھِح کِنْوَشُونْیَے رْبھَوِتَوْیَں۔ اَپَرَمْ اَسْماکَں نِسْتاروتْسَوِییَمیشَشاوَکو یَح کھْرِیشْٹَح سوسْمَدَرْتھَں بَلِیکرِتو بھَوَتْ۔

8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

اَتَح پُراتَنَکِنْوینارْتھَتو دُشْٹَتاجِگھاںسارُوپینَ کِنْوینَ تَنَّہِ کِنْتُ سارَلْیَسَتْیَتْوَرُوپَیا کِنْوَشُونْیَتَیاسْمابھِرُتْسَوَح کَرْتَّوْیَح۔

9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --

وْیابھِچارِناں سَںسَرْگو یُشْمابھِ رْوِہاتَوْیَ اِتِ مَیا پَتْرے لِکھِتَں۔

10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.

کِنْتْوَیہِکَلوکاناں مَدھْیے یے وْیَبھِچارِنو لوبھِنَ اُپَدْراوِنو دیوَپُوجَکا وا تیشاں سَںسَرْگَح سَرْوَّتھا وِہاتَوْیَ اِتِ نَہِ، وِہاتَوْیے سَتِ یُشْمابھِ رْجَگَتو نِرْگَنْتَوْیَمیوَ۔

11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.

کِنْتُ بھْراترِتْوینَ وِکھْیاتَح کَشْچِجَّنو یَدِ وْیَبھِچارِی لوبھِی دیوَپُوجَکو نِنْدَکو مَدْیَپَ اُپَدْراوِی وا بھَویتْ تَرْہِ تادرِشینَ مانَوینَ سَہَ بھوجَنَپانےپِ یُشْمابھِ رْنَ کَرْتَّوْیے اِتْیَدھُنا مَیا لِکھِتَں۔

12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;

سَماجَبَہِحسْتھِتاناں لوکاناں وِچارَکَرَنے مَمَ کودھِکارَح؟ کِنْتُ تَدَنْتَرْگَتاناں وِچارَنَں یُشْمابھِح کِں نَ کَرْتَّوْیَں بھَویتْ؟

13 dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»

بَہِحسْتھاناں تُ وِچارَ اِیشْوَرینَ کارِشْیَتے۔ اَتو یُشْمابھِح سَ پاتَکِی سْوَمَدھْیادْ بَہِشْکْرِیَتاں۔