1 Korinthierbrevet 4
1 Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.
Neco, mobantu amwe kamutubonangeti basebenshi ba Klistu bapewa kwendelesha ne kukambauka makani amaseseke a Lesa.
2 Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.
Cilayandikinga kuli bantu bapewa ncito iyi nikuba bashomeka ku Mwami wabo.
3 För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.
Nambi mung'ombolosha nambi komboloshewa kunkuta iliyonse yabantu, cakubinga nicakwambeti ndiya naco ncito, nkandela kulyombolosha ndemwine.
4 Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.
Nkandayeyengeti pali ncondalepisha, nsombi nkandambangeti ndiya kampenda sobwe, nsombi Mwami Lesa mwine ambeteke.
5 Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.
Neco kamutombolosha muntu uliyense cindi celela nkacitana cishika. Kombolosha kwakumapwililisho kwela kwinshika Mwami akesa, neco lakayubululunga byonse byasolekwa mu mushinshe nekubika patuba miyeyo yabantu, Lesa nakalumbaishe muntu uliyense kwelana nencito shakendi.
6 Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.
Neco mobanse ndambanga makani awa pali njame ne Apolo, ndambangeco pacebo cenu kwambeti mwiye kulinjafwe ncolapandululunga mwambo ulambangeti, “Konkani cena bintu byalembwa.” Ndayandanga kwambeti mucileke cinga cakulisumpula ne kusulana pakati penu cebo cakwambeti mobambi mulakonkelenga umo nekusampula naumbi.
7 Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?
Niyani walamupa ngofu shakulisumpula? Nicani ncomukute ico ncemwabula kupewa ne Lesa? Na mwalensa kupewa, inga kulisumpula kwenu kulafumunga kupeyo?
8 I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.
Mulekutu kendi? Sena mulaba babile kendi? Sena mulaba bami kendi, afwe katutana? Ee ndayandishishinga kwambeti mube bami, mpani ingatumantamo lubasu lwakombolosha pamo mu bwami.
9 Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.
Ame ndacibonongeti Lesa walatubika kuba batumwa mwabula kwelela, tulyeti bantu basungwa balenga akufwa, tulasekwanga ne bonse mucishi, bangelo nebantu.
10 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.
Tulabanga bashilu cebo ca Klistu, nsombi amwe Klistu lamupa mano. Afwe tulabulu ngofu kayi tulapelwa, amwe mulaba nengofu nebulemu.
11 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,
Mpaka lelo tulanyumfunga nsala, tuliya menshi akunwa, tulafwalangowa masankunya, tulomwanga, kayi tuliya pakwikala.
12 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;
Tulasebensenga cangofu, kayi bantu batubepesha tukute kubasengela kuli Lesa kwambeti abaleleke, twacana mapensho tukute kwikalika cali.
13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.
Muntu atutukana tukute kumukumbula mwabulemu. Lelo tulabonekengeti ndala shapacishi capanshi nambi bintu mbyobasula bantu.
14 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.
Nkandalembenga kwambeti ndimunyumfwishe nsoni sobwe, nsombi ndayandanga kumulesha cakwinsa, pakwinga mobana bame mbonsuni.
15 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.
Inga kuba beshikwiyisha bangi bela bamwiyisha makani a Klistu, nsombi muliya bameshenu bangi, ame ndalabeti Ishenu mubwikalo bwenu muli Klistu, cebo cakwambeti ndalamukambaukila makani a Klistu Yesu.
16 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.
Neco ndasengenga kwambeti mukonkele ncondenshinga.
17 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.
Ecebo cakendi ncendalatumina Timoti kuli njamwe mwaname mubwikalo bwa ciklistu ngonsuni washoma Lesa, nakese akamwanushe shabwikalo bwakame muli Klistu bwelana ne nconkute kwiyisha mumibungano yonse ya bantu ba Lesa.
18 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.
Nabambi balatatiki kulisumpula eti ame nteti nkeseko uko.
19 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.
Nsombi na Mwami ansumunishe ndesanga uko linolino, neco ndakesoko, ninkepushe sha makani ngobalambanga, kayi nengofu isho nshobalasebenseshenga abo balalisumpulunga.
20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.
Pakwinga Bwami bwa Lesa nkabulipo mumaswi onkowa sobwe, nsombi mumicito yangofu.
21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?
Lino nicani ncemulayandanga? Sena nkese ne musako nambi nkese ne lusuno ne moyo wakulicepesha?
