1 Korinthierbrevet 4
1 Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.
Eikhoibu nakhoina Tengban Mapugi athuppa achumbasing adugi asin arangi thoudang sinnakhraba Christtagi manai ama oina khanbiyu.
2 Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.
Asigumba manaising asigi mathou taba amadi makhoigi mapusinggi maphamda thajaba yaba oiba asini.
3 För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.
Houjik, nakhoina eibu wayenbada nattraga taibangpangi wayel amagi matung-inna eibu wayenbada eina madu maru oiba oina khande; aduga ei isanaphaoba isabu wayenjade.
4 Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.
Eina aranba toukhiba amata ei khangde, adumakpu masimakna ei chummi haibadi natte. Eibu chang yengbiba adudi Ibungo mahakni.
5 Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.
Maram aduna achaba matam adu laktriphaoba kanadasu wayen-ganu, Ibungona lenglaktriphaoba ngaibiyu. Mahakna amambada lotlibasing adu mangalda puthokkani aduga misinggi thamoida leiriba aronba thourang adu phongdokkani. Matam aduda mi pumnamakna Tengban Mapudagi makhoigi matik chaba thagatchaba adu phangjagani.
6 Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.
Aduga Ichil-inaosa, “Iriba adugi wangmada hendokphade” haiba paorou asigi wahanthok adu nakhoina eikhoidagi tamnanaba, nakhoigidamak eina masi pumnamaksing asi isamakta amadi Apollos-da pandam oina sijinnajei. Masi nakhoi kananasu mi amagidak chaothoktanaba aduga atoppa amadana hanthana yengdanabani.
7 Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?
Maramdi kannana nahakpu atoppasingdagi henna chaohanbage? Nahakna leijariba pumnamak adu Tengban Mapuna pibiba nattabra? Adu oirabadi, nahakna leijariba adu khudol nattabagumna nahakna karamna chaothokadouribano?
8 I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.
Houjik nakhoina pamjaba pumnamak nakhoida leire! Houjik nakhoi inak khulle! Nakhoina eikhoi yaodana ningthougum palle! Hoi, eikhoina nakhoiga loinana ningthou oiminnanaba, nakhoina tasengna ningthou oiba adu eina kayada pamjaba!
9 Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.
Maramdi, taibang malem apumba, swargadutsing amadi misinggi mityengpham oina, miyam mangda sinanabagi maral piraba misinggumna Tengban Mapuna pakhonchatpa eikhoida khwaidagi mamei oiba mapham adu pibire haina eina ningjei.
10 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.
Maramdi Christtagi maramgidamak eikhoi apangbasingni; adubu nakhoidi Christtada asingba oire! Eikhoibu hanthana yengbi; adubu nakhoibu ikai khumnabi!
11 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,
Pungja asidaphaoba eikhoina lamli, khourangli aduga eikhoina phijet phigai amadi phimal setli; phubiri; yum leijadaba oiri.
12 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;
Eikhoina eikhoigi ikhutmakna thabak kanna sui. Eikhoibu sirap tourabada, eikhoina yaipha thoujal pibi, eikhoibu ot-neirabada eikhoina khaang-i.
13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.
Eikhoibu ikaiba pirabada eikhoina nungshina paokhumbi. Mikup asi phaoba eikhoi taibangpanbagi phatha haodigumna oiri, phattaduna amadi kannadraduna hunjeklaba potsakkum oiri!
14 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.
Eina masi nakhoibu ikaiba pinanaba i-ba natte, adubu isamakki nungsijaraba ichasinggumna paotak oina haibani.
15 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.
Maramdi nakhoigi christian-gi punsida nakhoibu takpi-tambiba lising tara leiraba phaobada nakhoigi ipadi amatani. Maramdi nakhoigi Christta Jisuga amata oina punsinjabagi punsida nakhoida Aphaba Pao purakpagi mapanna eihak nakhoigi ipa oire.
16 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.
Maram aduna eigi itou louba oibiyu haina eina nakhoibu thougatchari.
17 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.
Maram asigidamak eina eigi nungsijaraba ichanupa, Ibungoda thajaba yaba oiriba Timothybu nakhoigi naphamda thakhibani. Aduga eina mapham khudingda leiba singlupsingda tambibagum Christta Jisugi tung-inba ama oina eina chatchaba ichat itou pumnamak mahakna nakhoida ningsinhanbigani.
18 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.
Nakhoi kharana eina nakhoigi nanakta amuk laklaroidabagumna chaothokli.
19 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.
Adumakpu Ibungogi aningba oirabadi eina nakhoigi nanakta athuba matamda laktuna chaothokpasing aduna kari haibage haibadu khak nattana makhoigi panggal adusu eina khanggani.
20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.
Maramdi Tengban Mapugi leibak adudi waheigi natte adubu panggalgini.
21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?
Nakhoina kari pambage? Eina cheiga loinana lakpara? Nattraga nungsiba amadi pukning tappaga loinana lakpara?
