1 Korinthierbrevet 3
1 Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
І я, браттє, не міг промовляти до вас, яко до духовних, а яко до тїлесних, яко до малолїтків у Христї.
2 Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,
Молоком поїв вас, а не стравою; ще бо не змогли (знести того), та ще й тепер не можете, ще бо ви тїлесні.
3 eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?
Коли бо між вами зависть та сварня, та незгода, то хиба ж не тілесні ви й хиба не чоловічим робом ходите?
4 När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?
Коли бо каже хто: Я Павлів; другий же: Я Аполосів; то хиба ж не тілесні ви?
5 Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.
Хто ж Павел і хто Аполос? Та же ж вони тільки слуги, через котрих ви увірували, і як кому дав Господь.
6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
Я посадив, Аполос поливав, Бог ж зростив.
7 Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
Тим то ніщо й той, хто садить, і хто поливає, а хто зрощує - Бог.
8 Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
Хто ж садить і хто поливає, сї одно, кожний же прийме нагороду свою по своїм труді.
9 Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
Бо ми Божі помічники, ви Боже поле, Божа будівля.
10 Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.
По благодаті Божій, даній мені, яко мудрий будівничий, положив я основину, инший же будує. Нехай же кожен дпвить ся, як він будує.
11 Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;
Иншої бо підвалини ніхто не може положити окрім тієї, що положена, котра єсть Ісус Христос.
12 men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
Коли ж хто будує на сій підвалині з золота, срібла, дорогого каменя, дерева, сїна, очерету, -
13 så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
кожного діло буде явне; день бо (Господень) покаже, тим що в огні відкриєть ся, і яка в кожного робота, огонь випробує.
14 Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;
Коди робота встоїть, хто вибудував - прийме нагороду.
15 men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
Коли робота згорить, понесе шкоду, сам же спасеть ся, тільки так, як через огонь.
16 Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?
Хиба не знаєте, що ви храм Божий, і Дух Божий живе в вас?
17 Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
Коли хто зруйнує Божий храм, зруйнує його Бог: бо храм Божий сьвят, котрий єсте ви.
18 Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis. (aiōn g165)
Нехай ніхто себе не обманює. Коли хто між вами здасть ся мудрим у віку сьому, нехай буде дурним, щоб бути премудрим. (aiōn g165)
19 Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;
Бо премудрість сьвіта сього - дурощі у Бога, писано бо: Спіймає премудрих в хитрощах їх.
20 så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»
І знов: Господь знає думки мудрих, що вони марні.
21 Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;
Тимже нїхто нехай не хвалить ся в людях; все бо ваше:
22 det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.
Чи то Павел, чи Аполос, чи Кифа, чи сьвіт, чи життє, чи смерть, чи теперішнє, чи будуче, - все ваше,
23 Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till. Se Dagen i Ordförkl.
ви ж Христові, а Христос Божий.
