1 Korinthierbrevet 2
1 När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.
Bhakilishitu ajangunji, nne punaishe kunngwenunji kukunnungushiyanga, nangannungushayanga ya nng'iyo ga ntenga gwa a Nnungu, kwa talashiya ukoto wala kwa lunda lwa shigundu.
2 Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.
Punaliji kunngwenunji nashinkutumbilila ngunalunguye shindu shoshowe, ikabhe mwaamanyanje a Yeshu Kilishitu, bhakomelwe munshalabha.
3 Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.
Punaliji kunngwenunji ngakweteje mashili, nguliungumila na lipamba lya kaje.
4 Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
Malobhe gangu na kulunguya kwangu kukaliji kwa lunda na tekeya, ikabhe kwa ilangulo na mashili gaka Mbumu jwa Ukonjelo.
5 ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.
Nashinkutenda genego nkupinga ngulupai jenunji jinatamile ga lunda luka mundu, ikabhe mmashili ga a Nnungu.
6 Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet. (aiōn g165)
Nkali nneyo, tunabheleketa kwa lunda kwa bhene bhaishimilikenje nngulupai bhala, ikabheje lwene lundalo nngabha lwa pa shilambolyo pano, wala nngabha lwa bhakulunhwanji bha pa shilambolyo bhalinginji munkumbi gwa bhaobhanga. (aiōn g165)
7 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet, (aiōn g165)
Lunda lutubheleketa lwa shinjubhi sha a Nnungu, ni lunda lwaishiwe, kuumila kupanganywa shilambolyo, kwa ligongo lya ukojelo gewtu. (aiōn g165)
8 och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre. (aiōn g165)
Lwene lundalo bhatagwala bha pashilambolyo bhakakulumanyanga, pabha kaliji bhakalumanyinji, ngubhakaakomelenjeje munshalabha, Bhakulungwa bha Ukonjelo. (aiōn g165)
9 Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».
Ikabheje malinga shiijandikwe, “Indu ikanabhe bhoneka na mundu wala kwiipilikana, indu ikanabhe ganishiywa na mundu, genego a Nnungu ni gubhaabhishilenje bhandu bhakwaapinganga bhala.”
10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
Genego gubhatulangwiye a Nnungu kwa Mbumu jwabho. Pabha Mbumu analoleya indu yowe nkali indu ya injubhi ya a Nnungu.
11 Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.
Gani akwiimanya indu ili mmbumu juka mundu ikabhe mbumu juka mundu nnyene? Nneyo peyo indu ya a Nnungu jwakwa akwiimanya ikabhe Mbumu jwa a Nnungu.
12 Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.
Ikabheje uwe twangaposhela mbumu jwa pashilambolyo, ikabhe Mbumu akopoka kwa a Nnungu nkupinga atukomboye kugamanya gowe gubhatulagushiye a Nnungu.
13 Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.
Bhai, uwe tunajiganya, nngabha kwa malobhe gutujigenywe na lunda lwa bhandunji, ikabhe kwa malobhe gutujigenywe naka Mbumu, tulijiganya indu ya muntima kwa bhakwetenje jwene Mbumujo.
14 Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
Mundu jwa lunda lwa shibhelekwe, akakwiiposhela indu ika Mbumu jwa a Nnungu. Kuka jwenejo inabhoneka mbuti ungumba wala akakwiimanya, pabha pugamanyika kwa jangutilwa naka Mbumu jwa Ukonjelo.
15 Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.
Ikabheje mundu akwete jwene Mbumujo anakombola kuukumula gowe, na nnyene akaukumulwa naka mundu juna.
16 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne. Se Själisk i Ordförkl.
Majandiko gakuti, “Gani akombola kulumanya lunda lwa Bhakulungwa? Gani shaabhelekete nabho?” Ikabheje uwe tushikola lunda lwa a Kilishitu.
