1 Korinthierbrevet 16

1 Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara på samma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien.

Nu om den undsättning till de heliga, såsom jag i de församlingar uti Galatia befallt hafver, så görer ock I.

2 Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, och på första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig, så att insamlingen icke göres först vid min ankomst.

Ju på den ena Sabbathen lägge hvar och en af eder när sig sjelf, och samke tillhopa hvad han åstadkommer; på det, då jag kommer, icke skola då först samlas samma undsättningar.

3 Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I själva pröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att där frambära eder kärleksgåva.

Men då jag kommen är, de som I då med edart bref dertill hafva viljen, dem vill jag sända, att de framföra edra gåfvor till Jerusalem.

4 Och om saken befinnes vara värd att också jag reser, så skola de få åtfölja mig.

Om så behöfves, att jag ock far dit, då måga de följa mig.

5 Jag tänker nämligen komma till eder, sedan jag har farit genom Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,

Men jag vill komma till eder, när jag drager genom Macedonien; ty genom Macedonien skall jag draga.

6 men hos eder skall jag kanhända stanna något, möjligen vintern över, för att I därefter mån hjälpa mig till vägs, dit jag kan vilja begiva mig.

Men när eder varder jag tilläfventyrs töfvandes, eller ock öfver vintren blifvandes, att I mig förfordra mågen ehvart jag resandes varder.

7 Jag vill icke besöka eder nu strax, på genomresa, ty jag hoppas att någon tid få stanna hos eder, om Herren så tillstädjer.

Jag vill intet nu se eder uti min framfärd; ty jag hoppas, att jag får någon tid dväljas när eder, om Herren det tillstädjer.

8 Men i Efesus vill jag stanna ända till pingst.

Men jag vill blifva i Epheso intill Pingsdaga;

9 Ty en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig; jag har ock många motståndare.

Ty mig är öppnad en stor och kraftig dörr; och månge motståndare äro.

10 Men när Timoteus kommer, så sen till, att han utan fruktan må kunna vistas hos eder. Han utför ju Herrens verk, han såväl som jag;

Om Timotheus kommer, så ser till, att han är utan fara när eder; ty han verkar ock Herrans verk, såsom ock jag.

11 må därför ingen förakta honom. Hjälpen honom sedan till vägs i frid, så att han kommer åter till mig; ty jag väntar honom med bröderna.

Så förakte nu ingen honom; utan fordrer honom i frid, att han må komma till mig; ty jag väntar honom med bröderna.

12 Vad angår brodern Apollos, så har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra bröderna begiva sig till eder. Han var dock alls icke hågad att komma just nu; men när det bliver honom lägligt, skall han komma.

Men om Apollo brodren veter, att jag ofta hafver förmanat honom, att han skulle komma till eder med bröderna; men hans vilje var ingalunda på denna tid komma: dock varder han likväl kommandes, då honom så belägligit varder.

13 Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka.

Vaker, står i trone, bruker eder manliga, varer starke.

14 Låten allt hos eder ske i kärlek.

All edor ting låter ske i kärlekenom.

15 Mina bröder, jag vill giva eder en förmaning: I kännen ju Stefanas' husfolk och veten att de äro förstlingen i Akaja, och att de hava ägnat sig åt de heligas tjänst;

Jag förmanar eder, käre bröder, I kännen Stephane husfolk, att de äro förstlingen i Achaja, och att de hafva skickat sig sjelfva dem heligom till tjenst;

16 därför mån I å eder sida underordna eder under dessa män och under envar som bistår dem i deras arbete och själv gör sig möda.

På det I ock sådana menniskor skolen underdånige vara, och hvarjom och enom, som medverkar och arbetar.

17 Jag gläder mig över att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava kommit hit, ty dessa hava givit mig ersättning för vad jag har måst sakna genom att vara skild från eder;

Jag fröjdar mig af Stephane tillkommelse, och Fortunati, och Achaici; ty hvad mig fattades i eder, det hafva de uppfyllt.

18 de hava vederkvickt min ande såväl som eder ande. Så lären eder nu att rätt uppskatta sådana män.

De hafva ock vederqvickt min och edar anda. Så kännens nu vid sådana.

19 Församlingarna i provinsen Asien hälsar eder. Akvila och Priska, tillika med den församling som kommer tillhopa i deras hus, hälsa eder mycket i Herren.

Eder helsa de församlingar uti Asia; helsa eder mycket i Herranom Aqvila och Priscilla, med den församling som är i deras hus.

20 Ja, alla bröderna hälsa eder. Hälsen varandra med en helig kyss.

Helsa eder alle bröderne; helser eder inbördes med en helig kyss.

21 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.

Jag Paulus helsar eder med mine hand.

22 Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad. Marana, ta!

Hvilken Herran Jesum Christum icke hafver kär, han vare Anathema, Maran Atha.

23 Herren Jesu nåd vare med eder.

Herrans Jesu Christi nåd vare med eder.

24 Min kärlek är med eder alla, i Kristus Jesus. Arameiska ord, som betyda: »Du vår Herre, kom!» -- Jämför Upp 22,20.

Min kärlek vare med eder alla i Christo Jesu: Amen.