1 Korinthierbrevet 15
1 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,
KE hai hou aku nei au ia oukou, e na hoahanau, i ka euanelio a'u i ao aku ai ia oukou mamua, i ka mea a oukou i malama mai ai, a malaila no hoi oukou e ku nei.
2 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
Oia hoi ko oukou mea e ola'i, ke manao mau oukou i na mea a'u i hai aku ai ia oukou, ke ole hoi i makehewa ko oukou manaoio.
3 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
No ka mea, haawi mua aku au ia oukou i ka mea a'u i loaa mai, i ka make ana o Kristo no ko kakou hewa, e like me ka ka palapala hemolele:
4 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,
A kanuia oia, a i ka po ekolu, ala hou mai oia, e like me ka ka palapala hemolele:
5 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
A ikeia oia e Kepa, alaila, e ka poe umikumamalua:
6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
A mahope iho, ikeia oia e na hoahauau elima haneri a keu, i ka wa hookahi. A ke ola la no ka nui o lakou i keia manawa, a o kekahi poe, ua moe.
7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
A mahope iho, ikeia oia e Iakobo, alaila e ka poe lunaolelo a pau.
8 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.
Owau no ka i ike hope loa aku ia ia, me he keiki hanau hapa la.
9 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
No ka mea, wau no ka mea liilii loa o ka poe lunaolelo. Aole hoi e pono ke kapaia mai au, he lunaolelo, no ka mea, ua hoomainoino aku au i ka ekalesia o ke Akua.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
Aka, ua lilo wau i ko'u mea i lilo ai, ma ka lokomaikai wale o ke Akua; aole hoi i makehewa kona lokomaikai mai maluna o'u; no ka mea, ua pakela aku ko'u hoikaika ana mamua o lakou a pau. Aole hoi wan, o ka lokomaikai no o ke Akua iloko o'u.
11 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
A ina owau paha, o lakou paha, pela no inakou e ao aku nei, a pela no hoi oukou i manaoio mai ai.
12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?
A ina i haiia o Kristo, i hoalaia oia, mai ka make mai, pehea la e olelo nei kekahi poe o oukou, Aohe ala ana, mai ka make mai?
13 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.
Ina aohe ala ana, mai ka make mai, ina aole i ala o Kristo;
14 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;
A ina aole i ala o Kristo, ina ua makehewa ka inakou ao ana aku, a ua makehewa hoi ka oukou manaoio ana mai.
15 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
A ina ua loaa hoi makou, he poe hoike wahahee i ke Akua; no ka mea, ua hoike makou ma o ke Akua la, i kona hoala ana mai ia Kristo: aole hoi ia i hoala mai ia ia, ke ala ole ka poe make.
16 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
No ka mea, ina aole ala ka poe make, ina aole i hoalaia o Kristo.
17 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
A ina aole i hoalaia o Kristo, ua makehewa ko oukou manaoio ana; a ke noho nei no hoi oukou iloko o ko oukou hewa.
18 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
Alaila, ua make ka poe i moe iloko o Kristo.
19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
Ina ma keia ola ana wale no ka lana ana o ko kakou manao iloko o Kristo, ua oi aku ka kakou poino i ko na kanaka a pau.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
Aka, ua ala io no o Kristo, mai ka make mai, a ua lilo oia i hua mua o ka poe i moe.
21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
No ka mea, mai ke kanaka mai ka make, a pela no, mai ke kanaka mai ke alahouana, mai ka make mai.
22 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
E like me ka make ana o na kanaka a pau ma o Adamu la, pela no e hoolaia mai ai na kanaka a pau ma o Kristo la.
23 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
O kela mea keia mea, ma kona wa pono; o Kristo ka hua mua; alaila, o ko Kristo poe, i kona wa e hiki mai ai.
24 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
Oia hoi ka hope, i ka wa e hoihoi ia i ke aupuni i ke Akua, i ka Makua; i kona wa e hoopau ai i na oihana alii, a me ka ikaika, a me ka mana.
25 Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».
No ka mea, ia ia no ke aupuni, a hiki i ka wa e waiho ai ia i na enemi a pau malalo iho o kona mau wawae.
26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
A o ka enemi hope loa, o ka make, e hoopauia no ia.
27 ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
No ka mea, ua waiho no ia i na mea a pau malalo iho o kona mau wawae. A i kana olelo ana, Ua pau na mea i ka waihoia malalo iho ona, ua maopopo no he okoa ka mea nana i waiho mai na mea a pau malalo iho ona.
28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
A i ka wa e lilo ai na mea a pau malalo iho ona, alaila, o ke Keiki hoi kekahi, e malama aku no ia i ka mea, nana i hoolilo mai na mea a pau malalo iho ona, i mau loa ka maopopo ana, o ke Akua wale no.
29 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?
A i ole loa e ala mai ka poe make, pehea la e hana'i ka poe i bapetizoia'i no ka poe make? No ke aha la i bapetizoia'i lakou no ka poe make?
30 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
A no ke aha la makou e aneane popilikia, i kola hora i keia hora?
31 Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.
He oiaio, ma kuu olioli ana no oukou iloko o Kristo Iesu, ko kakou Haku, ua make au i keia ia i keia la.
32 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».
Heaha ko'u pono e loaa mai, i ko'u hakaka ana ma ko ke kanaka, me na ilio hae ma Epeso, ke ala ole mai ka poe make? E ai kakou, a e inu; no ka mea, apopd e make ana kakou.
33 Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»
E ao o hoopunipuniia oukou; o ka launa aku i ka hewa, ka mea e ino ai ka noho pono ana.
34 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
E ala oukou i ka pono, mai hana hewa; no ka mea, ua naaupo kekahi poe i ka ke Akua. Ke olelo aku nei au i keia, i mea e hilahila ai oukou.
35 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»
E ninau mai auanei kekahi, Pehea la e hoalaia mai ai ka poe make? E hele mai lakou me ke kino hea?
36 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
Ke, he lapuwale; aole e houluia ka mea au e lulu nei, ke make ole ia.
37 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
O ka mea au e lulu nei, aole oe i lulu i ke kino e hiki mai ana, o ka hua wale no, o ka huita paha, he mea e paha.
38 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
A na ke Akua no e haawi mai i ke kino no ia mea, e like me kona makemake iho; no kela hua keia hua i kona kino iho.
39 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
O na io a pau, aole ia he io hookahi. He io kanaka kahi, a he io koloholona kahi, a o ko ka ia kahi, a he io manu kahi.
40 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
He kino ano lani kahi, a he kino ano honua kahi; okoa hoi ka mani o ke kino lani, okoa ka naui o ko ka honua.
41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --
Okoa ka naui o ka la, okoa ka tani o ka mahina, okoa ka naui o na hoku; no ka mea, ua oi ka nani o kekahi hoku i kekahi hoku.
42 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
Pela no ke ala ana mai o ka poe make. Ua kanuia oia ma ka palaho, ua hoalaia mai oia ma ka palaho ole.
43 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
Ua kanuia oia ma ka hoinoia, ua hoalaia mai oia ma ka nani; ua kanuia oia ma ka nawaliwali, ua hoalaia mai oia ma ka mana.
44 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.
Ua kanuia oia, he kino maoli, ua hoalaia mai oia, he kino uhane. He kino maoli kekahi kino, a he kino uhane kekahi.
45 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
Pela hoi ka palapala ana mai, O ke kanaka mua, o Adamu, ua hanaia oia, he kanaka ola; a o Adamu hope, he uhane hoola ia.
46 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.
Aka hoi, o ka mea ma ka uhane, aole oia ka mua, o ka mea no ma ke kino; a mahope ka mea ma ka uhane.
47 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
O ke kanaka mua, no ka lepo ia, a he lepo. A o ke kanaka hope, oia ka Haku, mai ka lani mai.
48 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
E like me ka lepo, pela no ka poe mai ka lepo mai; e like hoi me ka lani, pela no ka poe mai ka lani mai.
49 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
A e like me ko kakou lawe ana i ke ano o ko ka lepo, pela no kakou e lawe ai i ke ano o ko ka lani.
50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
Ke olelo nei au i keia, e na hoahanau, aole e hiki i ka io a me ke koko ke noho aku ma ke aupuni o ke Akua; aole hoi ka palaho ma kahi palaho ole.
51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
Eia hoi, ke hai aku nei au ia oukou i ka mea pohihihi. Aole kakou a pau e moe, e ano hou ia mai no kakou,
52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
Ma ke sekona, ma ka amo ana no o ka maka, i ke kani ana o ka pu; no ka mea, e kani io no ka pu, a e hoala palaho ole ia mai ka poe make, a e ano hou ia mai kakou a pau.
53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
No ka mea, e hookomo keia palaho i ka palaho ole, a me keia make i ka make ole i pono ai.
54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»
A i ka wa e hookomo ai keia palaho i ka palaho ole, a me keia make i ka make ole; alaila, e ko ai ka olelo i kakauia, Ua aleia ka make e ka lanakila.
E ka make, auhea kou huelo awa? e ka luapo, auhea kou lanakila ana? (Hadēs g86)
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
Eia ka huelo awa o ka make, o ka hewa; a eia ka mea e nui ai ka hewa, o ke kanawai.
57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
E hoomaikaiia hoi ke Akua, ka mea nana i haawi mai ia kakou ka lanakila, ma ko kakou Haku, ma o Iesu Kristo la.
58 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren. Se Själisk i Ordförkl.
No ia mea, e na hoahanau, e kupaa oukou, me ka naueue ole, me ka hoomau i ka oukou hana nui ana i ka hana a ka Haku, no ka mea, ua ike no oukou, aole i make hewa ka oukou hana ana ma ka Haku.
