1 Korinthierbrevet 15
1 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,
Mais je vous rappelle, mes frères, l’Evangile que je vous ai prêché, que vous avez reçu, dans lequel vous demeurez fermes,
2 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
Et par lequel vous êtes sauvés, si vous le gardez comme je vous l’ai annoncé; à moins que vous n’ayez cru en vain.
3 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
Car je vous ai transmis en premier lieu, ce que j’ai reçu moi-même: que le Christ est mort pour nos péchés, selon les Ecritures;
4 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,
Qu’il a été enseveli, et qu’il est ressuscité le troisième jour, selon les Ecritures;
5 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
Qu’il a été vu de Céphas, puis des onze;
6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
Qu’ensuite il a été vu par plus de cinq cents frères ensemble, dont beaucoup vivent encore aujourd’hui, et quelques-uns se sont endormis;
7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
Qu’après il a été vu de Jacques, puis de tous les apôtres;
8 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.
Et qu’enfin, après tous les autres, il s’est fait voir aussi à moi, comme à l’avorton.
9 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
Car je suis le moindre des apôtres, et je ne suis pas digne d’être appelé apôtre, parce que j’ai persécuté l’Eglise de Dieu.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
Mais c’est par la grâce de Dieu que je suis ce que je suis, et sa grâce n’a pas été stérile en moi, mais plus qu’eux tous, j’ai travaillé, non pas moi toutefois, mais la grâce de Dieu avec moi;
11 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
Ainsi, soit moi, soit eux, voilà ce que nous prêchons et voilà ce que vous avez cru.
12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?
Mais si on prêche que le Christ est ressuscité d’entre les morts, comment quelques-uns disent-ils parmi vous qu’il n’y a point de résurrection des morts?
13 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.
Or s’il n’y a point de résurrection des morts, le Christ n’est point ressuscité.
14 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;
Et si le Christ n’est point ressuscité, notre prédication est donc vaine, et vaine est aussi votre foi;
15 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
Nous nous trouvons même être de faux témoins à l’égard de Dieu, puisque nous rendons ce témoignage contre Dieu, qu’il a ressuscité le Christ, qu’il n’a pourtant pas ressuscité, si les morts ne ressuscitent point.
16 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
Car si les morts ne ressuscitent point, le Christ non plus n’est pas ressuscité.
17 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
Que si le Christ n’est pas ressuscité, votre foi est vaine; vous êtes encore dans vos péchés.
18 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
Donc ceux aussi qui se sont endormis dans le Christ ont péri.
19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
Si c’est pour cette vie seulement que nous espérons dans le Christ, nous sommes les plus malheureux de tous les hommes.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
Mais très certainement le Christ est ressuscité d’entre les morts, comme prémices de ceux qui dorment;
21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
Car par un homme est venue la mort, et par un homme la résurrection des morts.
22 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
Et comme tous meurent en Adam, tous revivront aussi dans le Christ;
23 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
Mais chacun en son rang; le Christ comme prémices, puis ceux qui sont au Christ, qui ont cru en son avènement.
24 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
La fin suivra, lorsqu’il aura remis le royaume à Dieu et au Père; qu’il aura anéanti toute principauté, toute domination et toute puissance.
25 Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».
Car il faut qu’il règne jusqu’à ce que le Père ait mis tous ses ennemis sous ses pieds.
26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
Or le dernier ennemi détruit sera la mort; car il lui a mis tout sous les pieds. Quand donc l’Ecriture dit:
27 ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
Tout lui a été soumis, elle excepte, sans doute, celui qui lui a tout soumis.
28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
Et lorsque tout lui aura été soumis, alors le Fils lui-même sera soumis à celui qui lui a soumis toutes choses, afin que Dieu soit tout en tous.
29 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?
Autrement, que feront ceux qui sont baptisés pour les morts, si réellement les morts ne ressuscitent point? Pourquoi sont-ils baptisés pour les morts?
30 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
Et nous, pourquoi à toute heure, nous exposons-nous au danger?
31 Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.
Chaque jour, mes frères, je meurs, je le jure, par la gloire que je reçois de vous en Jésus-Christ Notre Seigneur.
32 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».
Que me sert (humainement parlant) d’avoir combattu contre les bêtes à Ephèse, si les morts ne ressuscitent point? Mangeons et buvons, car nous mourrons demain.
33 Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»
Ne vous laissez point séduire, les mauvais entretiens corrompent les bonnes mœurs.
34 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
Justes, veillez, et ne péchez point, car quelques-uns sont dans l’ignorance de Dieu; je vous le dis pour votre honte.
35 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»
Mais, dira quelqu’un: Comment les morts ressuscitent-ils? ou avec quel corps reviendront-ils?
36 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
Insensé, ce que tu sèmes n’est point vivifié, si auparavant il ne meurt.
37 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
Et ce que tu sèmes n’est pas le corps même qui doit venir, mais une simple graine, comme de blé, ou de quelque autre chose.
38 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
Mais Dieu lui donne un corps, comme il veut, de même qu’il donne à chaque semence son corps propre.
39 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
Toute chair n’est pas la même chair; mais autre est celle des hommes, autre celle des brebis, autre celle des oiseaux, autre celle des poissons.
40 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
Il y a aussi des corps célestes et des corps terrestres•• mais autre est la gloire des célestes, autre celle des terrestres.
41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --
Autre est la clarté du soleil, autre la clarté de la lune, autre la clarté des étoiles. Une étoile même diffère d’une autre étoile en clarté.
42 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
Ainsi est la résurrection des morts. Le corps est semé dans la corruption, il ressuscitera dans l’incorruptibilité.
43 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
Il est semé dans l’abjection, il ressuscitera dans la gloire; il est semé dans la faiblesse, il ressuscitera dans la force.
44 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.
Il est semé corps animal, il ressuscitera corps spirituel, comme il est écrit:
45 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
Le premier homme, Adam, a été fait âme vivante; le dernier Adam, esprit vivifiant.
46 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.
Non d’abord ce qui est spirituel, mais ce qui est animal.
47 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
Le premier homme tiré de la terre est terrestre; le second, venu du ciel, est céleste.
48 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
Tel qu’est le terrestre, tels sont les terrestres; tel qu’est le céleste, tels sont les célestes.
49 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
Comme donc, nous avons porté l’image du terrestre, portons aussi l’image du céleste.
50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
Or je dis cela, mes frères, parce que ni la chair ni le sang ne peuvent posséder le royaume de Dieu, et la corruption ne possédera point l’incorruptibilité,
51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
Voici que je vais vous dire un mystère. Nous ressusciterons bien tous, mais nous ne serons pas tous changés.
52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
En un moment, en un clin d’oeil, au son de la dernière trompette; car la trompette sonnera, et les morts ressusciteront incorruptibles, et nous, nous serons changés.
53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
Puisqu’il faut que ce corps corruptible revête l’incorruptibilité, et que ce corps mortel revête l’immortalité.
54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»
Et quand ce corps mortel aura revêtu l’immortalité, alors sera accomplie cette parole qui est écrite: La mort a été absorbée dans sa victoire.
Ô mort, où est ta victoire? où est, ô mort, ton aiguillon? (Hadēs g86)
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
Or l’aiguillon de la mort, c’est le péché; et la force du péché, la loi.
57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
Ainsi, grâces à Dieu, qui nous a donné la victoire par Notre Seigneur Jésus-Christ!
58 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren. Se Själisk i Ordförkl.
C’est pourquoi, mes frères bien-aimés, soyez fermes et inébranlables, vous appliquant toujours de plus en plus à l’œuvre du Seigneur, sachant que votre travail n’est pas vain dans le
