1 Korinthierbrevet 15
1 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i,
Moreover, brethren, I declare unto you the gospel which I preached unto you, which also all of you have received, and wherein all of you stand;
2 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.
By which also all of you are saved, if all of you keep in memory what (logos) I preached unto you, unless all of you have believed in vain.
3 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,
For I delivered unto you first of all that which I also received, how that Christ died for our sins according to the scriptures;
4 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna,
And that he was buried, and that he rose again the third day according to the scriptures:
5 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.
And that he was seen of Cephas, then of the twelve:
6 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.
After that, he was seen of above five hundred brethren at once; of whom the greater part remain unto this present, but some are fallen asleep.
7 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.
After that, he was seen of James; then of all the apostles.
8 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster.
And last of all he was seen of me also, as of one born out of due time.
9 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.
For I am the least of the apostles, that am not meet to be called an apostle, because I persecuted the church of God.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
But by the grace of God I am what I am: and his grace which was bestowed upon me was not in vain; but I laboured more abundantly than they all: yet not I, but the grace of God which was with me.
11 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro.
Therefore whether it were I or they, so we preach, and so all of you believed.
12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda?
Now if Christ be preached that he rose from the dead, how say some among you that there is no resurrection of the dead?
13 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått.
But if there be no resurrection of the dead, then is Christ not risen:
14 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng;
And if Christ be not risen, then is our preaching vain, and your faith is also vain.
15 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.
Yea, and we are found false witnesses of God; because we have testified of God that he raised up Christ: whom he raised not up, if so be that the dead rise not.
16 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.
For if the dead rise not, then is not Christ raised:
17 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder.
And if Christ be not raised, your faith is vain; all of you are yet in your sins.
18 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.
Then they also which are fallen asleep in Christ are perished.
19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
If in this life only we have hope in Christ, we are of all men most miserable.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade.
But now is Christ risen from the dead, and become the first-fruits of them that slept.
21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
For since by man came death, by man came also the resurrection of the dead.
22 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.
For as in Adam all die, even so in Christ shall all be made alive.
23 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.
But every man in his own order: Christ the first-fruits; afterward they that are Christ's at his coming.
24 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.
Then comes the end, when he shall have delivered up the kingdom to God, even the Father; when he shall have put down all rule and all authority and power.
25 Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter».
For he must reign, till he has put all enemies under his feet.
26 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
The last enemy that shall be destroyed is death.
27 ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
For he has put all things under his feet. But when he says all things are put under him, it is manifest that he is excepted, which did put all things under him.
28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.
And when all things shall be subdued unto him, then shall the Son also himself be subject unto him that put all things under him, that God may be all in all.
29 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull?
Else what shall they do which are baptized for the dead, if the dead rise not at all? why are they then baptized for the dead?
30 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?
And why stand we in jeopardy every hour?
31 Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag.
I protest by your rejoicing which I have in Christ Jesus our LORD, I die daily.
32 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö».
If after the manner of men I have fought with beasts at Ephesus, what advantages it me, if the dead rise not? let us eat and drink; in order to morrow we die.
33 Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»
Be not deceived: evil communications corrupt good manners.
34 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta.
Awake to righteousness, and sin not; for some have not the knowledge of God: I speak this to your shame.
35 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?»
But some man will say, How are the dead raised up? and with what body do they come?
36 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött.
You fool, that which you sow is not quickened, except it die:
37 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat.
And that which you sow, you sow not that body that shall be, but bare grain, it may chance of wheat, or of some other grain:
38 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp.
But God gives it a body as it has pleased him, and to every seed his own body.
39 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan.
All flesh is not the same flesh: but there is one kind of flesh of men, another flesh of beasts, another of fishes, and another of birds.
40 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.
There are also celestial bodies, and bodies terrestrial: but the glory of the celestial is one, and the glory of the terrestrial is another.
41 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. --
There is one glory of the sun, and another glory of the moon, and another glory of the stars: for one star differs from another star in glory.
42 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt;
So also is the resurrection of the dead. It is sown in corruption; it is raised in incorruption:
43 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;
It is sown in dishonour; it is raised in glory: it is sown in weakness; it is raised in power:
44 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig.
It is sown a natural body; it is raised a spiritual body. There is a natural body, and there is a spiritual body.
45 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande.
And so it is written, The first man Adam was made a living soul; the last Adam was made a life-giving spirit. (pneuma)
46 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga.
Nevertheless that was not first which is spiritual, but that which is natural; and afterward that which is spiritual.
47 Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen.
The first man is of the earth, earthy; the second man is the Lord from heaven.
48 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.
As is the earthy, such are they also that are earthy: and as is the heavenly, such are they also that are heavenly.
49 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt.
And as we have borne the image of the earthy, we shall also bear the image of the heavenly.
50 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel.
Now this I say, brethren, that flesh and blood cannot inherit the kingdom of God; neither does corruption inherit incorruption.
51 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade,
Behold, I show you a mystery; We shall not all sleep, but we shall all be changed,
52 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.
In a moment, in the twinkling of an eye, at the last trump: for the trumpet shall sound, and the dead shall be raised incorruptible, and we shall be changed.
53 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet.
For this corruptible must put on incorruption, and this mortal must put on immortality.
54 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.»
So when this corruptible shall have put on incorruption, and this mortal shall have put on immortality, then shall be brought to pass the saying (logos) that is written, Death is swallowed up in victory.
O death, where is your sting? O grave, where is your victory? (Hadēs g86)
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
The sting of death is sin; and the strength of sin is the law.
57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
But thanks be to God, which gives us the victory through our Lord Jesus Christ.
58 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren. Se Själisk i Ordförkl.
Therefore, my beloved brethren, be all of you steadfast, immoveable, always abounding in the work of the Lord, forasmuch as all of you know that your labour is not in vain in the Lord.
