1 Korinthierbrevet 14

1 Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.

Pursue love, and desire the spiritual gifts, but especially that you may prophesy.

2 Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utan för Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckning hemlighetsfulla ord.

Because he who speaks in a ‘language’ is not speaking to people but to God, since no one understands; in spirit he speaks mysteries.

3 Men den som profeterar, han talar för människor, dem till uppbyggelse och förmaning och tröst.

But he who prophesies speaks edification and exhortation and comfort to people.

4 Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den som profeterar, han uppbygger en hel församling.

The one speaking in a ‘language’ edifies himself, but he who prophesies edifies the congregation.

5 Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare icke därjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någon uppbyggelse.

I could wish that you all spoke in ‘languages’, but even more that you might prophesy; because the one prophesying is greater than the one speaking in ‘languages’ (unless he interprets), so that the congregation may receive edification.

6 Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vad gagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genom mitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någon kunskap eller någon profetia eller någon undervisning?

Now then, brothers, what good will I do you if I come to you speaking in ‘languages’ instead of addressing you with revelation, or with knowledge, or with prophecy, or with teaching?

7 Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig, det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas på dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner som kunna skiljas från varandra?

Take lifeless things like a flute or a harp; if they make no distinction in the notes when they produce sound, how will it be known what is being piped or harped?

8 Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sig då redo till strid?

Also a trumpet; if it gives an indistinct sound, who will prepare for battle?

9 Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad I talen? Då bliver det ju ett tal i vädret.

So it is with you: if you do not deliver an intelligible message with the ‘language’, how will it be known what is being said? You will just be speaking into the air.

10 Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, och bland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.

There are probably a great many kinds of sounds in the world, and none of them is without significance.

11 Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.

But if I do not know the force of the sound, I will be a foreigner to the speaker, and he will be a foreigner to me.

12 Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.

And you too: since you are zealous for spiritual things, aim at the edification of the congregation, that you may all grow.

13 Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunna uttyda.

Therefore the one speaking in a ‘language’ should pray that he may interpret.

14 Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligen min ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.

For if I pray in a ‘language’, my spirit prays, but my mind is unfruitful.

15 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jag skall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.

So what then? I will pray with the spirit, but I will also pray with the mind; I will sing with the spirit, but I will also sing with the mind.

16 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på de olärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse? De förstå ju icke vad du säger.

Otherwise, if you bless with the spirit, how will he who occupies the place of the outsider say the “Amen” at your giving of thanks, since he does not know what you are saying?

17 Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock icke uppbyggda därav. --

You, of course, give thanks quite well, but the other is not edified.

18 Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;

I thank my God speaking in ‘languages’ more than you all,

19 och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mitt förstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord i tungomål.

but in the congregation I would rather speak five words with my understanding, precisely so as to instruct others, than ten thousand words in a ‘language’.

20 Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till förståndet.

Brothers, stop thinking like children—well, in malice be ‘infants’, but in thinking be adults.

21 Det är skrivet i lagen: »Genom människor med främmande tungomål och genom främlingars läppar skall jag tala till detta folk, men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»

In the law it stands written: “I will speak to this people in foreign languages and with different ‘lips’, but not even then will they listen to me,” says the Lord.

22 Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan för dem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för dem som icke tro, utan för dem som tro.

Therefore the ‘languages’ are for a sign, not to believers but to unbelievers; while prophesying is not for unbelievers but for believers.

23 Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, och alla där talade tungomål, och så några som vore olärda komme ditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa säga att I voren ifrån edra sinnen?

So if the whole congregation comes together and all are speaking in ‘languages’, but outsiders or unbelievers come in, will they not say that you are raving?

24 Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, eller som vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjad av alla och av alla utrannsakad.

But if everyone is prophesying, and an unbeliever or outsider comes in, he is reproved by all, he is examined by all.

25 Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och så skulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att »Gud verkligen är i eder».

And thus the secrets of his heart are exposed, and so, falling on his face he will worship God, affirming, “Truly God is among you!”

26 Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans, så har var och en något särskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre något till undervisning, en annan åter någon uppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta må nu ske så, att det länder till uppbyggelse.

So what goes on, brothers? Whenever you come together, each of you has a psalm, has a teaching, has a ‘language’, has a revelation, has an interpretation. Let all things be done for edification.

27 Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst tre få tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.

If anyone speaks in a ‘language’, let it be two—at the most three—and in turn, and let one interpret.

28 Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen och tala allenast för sig själva och för Gud.

But if there is no interpreter, let him keep silent in church; let him speak to himself and to God.

29 Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas.

Let two or three prophets speak, and let the others evaluate.

30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga.

But if another who is sitting by receives a revelation, the first should stop speaking.

31 Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade;

For you can all prophesy one by one, so that all may learn and all may be encouraged.

32 och profeters andar äro profeterna underdåniga.

Yes, spirits of prophets are subordinate to prophets.

33 Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.

Further, God is not a God of disorder but of peace. As in all the congregations of the saints,

34 Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt att tala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.

your wives should keep silent in the assemblies, for they are not permitted to speak, but to be in subordination, as the law also says.

35 Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sina män; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. --

If they want to learn about something, let them ask their own husbands at home, for it is shameful for women to speak in church.

36 Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har det kommit allenast till eder?

Or was it from you that the Word of God went forth? Or was it only to you that it came?

37 Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud.

If anyone thinks that he is a prophet or spiritual, let him acknowledge that the things I write to you are the Lord's commands.

38 Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.

But if anyone is ignorant, let him remain so.

39 Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål.

So then, brothers, seek to prophesy, and do not forbid to speak in ‘languages’.

40 Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.

Let all things be done properly and in order.