1 Korinthierbrevet 13
1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
Suppose that I speak with the tongues of men and of angels. But if I do not have love, I have become a noisy gong or a clanging cymbal.
2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
Suppose that I have the gift of prophecy and understand all hidden truths and knowledge, and that I have all faith so as to remove mountains. But if I do not have love, I am nothing.
3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
Suppose that I give all I own to feed the poor, and that I give my body to be burned. But if I do not have love, I gain nothing.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
Love is patient and kind. Love does not envy or boast. It is not arrogant
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
or rude. It is not self-serving. It is not easily angered, nor does it keep a count of wrongs.
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
It does not rejoice in unrighteousness. Instead, it rejoices in the truth.
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Love bears all things, believes all things, hopes all things, and endures all things.
8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
Love never ends. If there are prophecies, they will pass away. If there are tongues, they will cease. If there is knowledge, it will pass away.
9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
For we know in part and we prophesy in part.
10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
But when the perfect comes, that which is incomplete will pass away.
11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
When I was a child, I spoke like a child, I thought like a child, I reasoned like a child. When I became an adult, I put away childish things.
12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
For now we see indirectly in a mirror, but then face to face. Now I know in part, but then I will know fully just as I have been fully known.
13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
But now these three remain: faith, future confidence, and love. But the greatest of these is love.
