1 Korinthierbrevet 13
1 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.
If I speak with the tongues of men and of agents, but have not love, I have become sounding brass, or a clashing cymbal.
2 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.
And if I have prophecy, and know all mysteries and all knowledge, and if I have all faith so as to remove mountains, and have not love, I am nothing.
3 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.
And if I dole out all things possessed by me, and if I deliver my body so that I may be burned, and have not love, I benefit nothing.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.
Love is patient and is kind. Love does not envy. Love does not brag, and is not puffed up.
5 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.
It does not behave improperly, does not seek the things of itself, is not made sharp, does not contemplate evil,
6 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
does not rejoice in wrong but rejoices in the truth,
7 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
covers all things, believes all things, hopes all things, endures all things.
8 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.
Love never fails. But whether prophecies, they will be abolished, whether tongues, they will cease, whether knowledge, it will be abolished.
9 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;
But we know in part, and we prophesy in part,
10 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.
but when the perfect comes, then what is in part will be abolished.
11 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
When I was a child, I spoke as a child, I understood as a child, I reasoned as a child, but when I became a man, I abolished the childish things.
12 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.
For now we see by polished metal, in dimness, but then face to face. Now I know in part, but then I will know just as also I was known.
13 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.
And now remain faith, hope, love, these three, but the greater of these is love.
