1 Korinthierbrevet 11
1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
Будьте послїдувателями моїми, яко ж і я Христів.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
Хвалю ж вас, браттє, що все моє памятаєте і, яко ж я передав вам, перекази держите.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
Хочу ж, щоб ви знали, що всякому чоловікові голова Христос, голова жінці чоловік, голова ж Христу - Бог.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
Усякий чоловік, що молить ся або пророкує, покривши голову, осоромлює голову свою.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
Усяка ж жінка, що молить ся або пророкує, не покривши голови, осоромлює голову свою; одно ж бо воно й те саме, якби була й обголена.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
Коли бо не покриваєть ся жінка, нехай і стрижеть ся; коли ж сором жінцї стригти ся чи голити ся, нехай покриваєть ся.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
Чоловік бо не має покривати голови, образом і славою Божою бувши, жінка ж славою чоловічою.
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
Бо не чоловік од жінки, а жінка від чоловіка.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
І не сотворено чоловіка ради жінки, а жінку ради чоловіка.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
Тим і мусить жінка знак власті мати на голові ради ангелів.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
Однако ж нї чоловік без жінки, нї жінка без чоловіка, в Господї.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
Бо як жінка від чоловіка, так і чоловік через жінку, все ж від Бога.
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
Самі між собою судїть: чи личить жінці непокритій молитись Богу?
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
Або чи не сама ж природа навчає вас, що коли чоловік мав довге волоссє, то сором йому?
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
Жінка ж, коли має довге волоссє, се слава їй; бо волоссє замість покриття їй дано.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
Коли ж хто єсть сварливим, то ми такого звичаю не маємо, нї церкви Божі.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
Се ж завіщаючи, не хвалю, що не на лучче, а на гірше збираєтесь.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
Бо найперш, як сходитесь ви в церкву, чую, що буває роздїленнє між вами, й почасти вірю.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
Треба бо й єресям між вами бути, щоб вірні між вами явились.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
Як же сходитесь до купи, то не на те, щоб Господню вечерю їсти.
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
Кожен бо свою вечерю попереду поїсть, і один голодує, другий ж впиваєть ся.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
Хиба бо домів не маєте, щоб їсти й пити? чи церквою Божою гордуєте і осоромлюєте неимущих? Що ж вам сказати? чи похвалити вас у сьому? Не похвалю.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
Я бо прийняв од Господа, що й передав вам, що Господь Ісус тієї ночи, котрої був виданий, прийняв хлїб,
24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
і, хвалу віддавши, переломив, і рече: Прийміть, їжте, се єсть тіло моє, що за вас ламлене; се робіть на мій спомин.
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
Так само й чашу по вечері глаголючи: Ся чаша єсть новий завіт у крові моїй; се робіть, скільки раз пєте, на мій спомин.
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
Скільки бо раз їсте хлїб сей і чашу сю пєте, смерть Господню звіщаєте, доки (Він) прийде.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
Тим же, хто їсти ме хлїб сей і пити ме чашу Господню недостойно, винен буде тїла і крови Господньої.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
Нехай же розгледить чоловік себе і так нехай хлїб їсть і чашу пє.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
Хто бо їсть і пє недостойно, суд собі їсть і пє, нерозсуджаючи про тіло Господнє.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
Того-то многі між вами недужі та слабі, й заснуло доволі.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
Бо коли б ми самі себе розсуджували, то не були б осуджені.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
Бувши ж осудженими, від Бога караємось, щоб з сьвітом не осудились.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
Тимже, браттє моє, зійшовшись їсти, один одного дожидайте.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
Коли ж хто голодний, дома нехай їсть, щоб на суд не сходились. Про остальне ж, як прийду, дам порядок.
