1 Korinthierbrevet 11

1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.

Sed imitadores de mí, como yo también lo soy de Cristo.

2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

Aláboos pues, hermanos, que en todo os acordáis de mí; y retenéis los preceptos, de la manera que os los entregué.

3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

Mas quiero que sepáis, que Cristo es la cabeza de todo varón; y el varón es la cabeza de la mujer; y Dios la cabeza de Cristo.

4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

Todo varón que ora, o profetiza cubierta la cabeza, afrenta su cabeza.

5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

Mas toda mujer que ora, o profetiza no cubierta su cabeza, afrenta su cabeza; porque lo mismo es que si se rayese.

6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

Porque si la mujer no se cubre, raígase también; y si es vergüenza para la mujer raerse o raparse, cúbrase.

7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

Porque el varón no ha de cubrir la cabeza; porque él es imagen y gloria de Dios; mas la mujer es gloria del varón.

8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

Porque el varón no es de la mujer, sino la mujer del varón.

9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

Porque tampoco el varón era criado por causa de la mujer, sino la mujer por causa del varón.

10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

Por lo cual la mujer debe tener la señal de potestad sobre su cabeza por causa de los ángeles.

11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

Mas ni el varón es sin la mujer, ni la mujer sin el varón, en el Señor.

12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

Porque como la mujer es del varón, así también el varón es por la mujer; empero todas las cosas de Dios.

13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

Juzgád en vosotros mismos: ¿es honesto orar la mujer a Dios no cubierta?

14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

¿No os enseña aun la misma naturaleza que al hombre sea deshonesto criar cabello?

15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

Por el contrario a la mujer criar el cabello le es honroso; porque en lugar de velo le es dado el cabello.

16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

Con todo eso si alguno parece ser contencioso, nosotros no tenemos tal costumbre, ni las iglesias de Dios.

17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

Esto empero os anuncio, que no os alabo, que no por mejor, sino por peor os juntáis.

18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

Porque lo primero, cuando os juntáis en la iglesia, oigo que hay entre vosotros disensiones, y en parte lo creo.

19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

Porque es menester que también haya entre vosotros herejías, para que los que son probados se manifiesten entre vosotros.

20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

De manera que cuando os juntáis en uno, esto no es comer la cena del Señor:

21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

Porque cada uno se anticipa al otro para comer su propia cena; y el uno tiene hambre, y el otro está embriagado.

22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

¡Qué! ¿no tenéis casas en que comáis y bebáis? ¿O menospreciáis la iglesia de Dios, y avergonzáis a los que no tienen? ¿Qué os diré? ¿Os alabaré en esto? No os alabo.

23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

Porque yo recibí del Señor lo que también os he entregado: Que el Señor Jesús la misma noche que fue entregado, tomó pan:

24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

Y habiendo dado gracias lo rompió, y dijo: Tomád, coméd: éste es mi cuerpo que por vosotros es rompido: hacéd esto en memoria de mí.

25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

Asimismo tomó también la copa, después de haber cenado, diciendo: Esta copa es el nuevo testamento en mi sangre: hacéd esto todas las veces que la bebiéreis, en memoria de mí.

26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

Porque todas las veces que comiereis este pan, y bebiéreis esta copa, la muerte del Señor anunciais hasta que venga.

27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

De manera que cualquiera que comiere este pan, o bebiere esta copa del Señor indignamente, será culpado del cuerpo y de la sangre del Señor.

28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

Por tanto examínese cada uno a sí mismo, y así coma de aquel pan, y beba de aquella copa.

29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

Porque el que come y bebe indignamente, condenación come y bebe para sí, no discerniendo el cuerpo del Señor.

30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

Por lo cual hay muchos enfermos y debilitados entre vosotros, y muchos duermen.

31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

Que si nos juzgásemos a nosotros mismos, no seríamos juzgados.

32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

Mas siendo juzgados, somos castigados del Señor, para que no seamos condenados con el mundo.

33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

Así que, hermanos míos, cuando os juntáis a comer, esperáos unos a otros.

34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

Y si alguno tuviere hambre, coma en su casa; porque no os juntéis para juicio. Las demás cosas las pondré en orden cuando viniere.