1 Korinthierbrevet 11
1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
Nga lih phanhe, ngah ih Kristo liphan hang ah likhiik ah.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
Sen ih ngah samthun thoidi nyia ngah ih nyootthiin rumtaha ah kap thoidi saarookwet eh gu rumhala.
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
Enoothong Ngah ih liihang ah langla, mina loongtang nang ih Kristo ah elongthoon ngeh ih warep ih jattheng, hesawah ah hesanuh khotok di elong, eno Rangte ah Kristo khotokdi elong.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
Erah raangtaan ih miwah ih nokraat nah heh khoh loop ano rangsoom abah nyia Rangte tiit baat abah heh ih Kristo thaangju ah.
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
Eno minuh ih nokraat nah heh khoh loopmuh ih rangsoom abah nyia Rangte tiit baat abah heh sawah thaangju ah; erah langla heh khoh loopmuh nyia khoh sui choi abah phoosiit.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
Minuh ih heh khoh ah laloopka bah heh khoh ah sui laan ih abah ese ang ah. Eno minuh ih heh khoroon suihaat ah rakrekjih angphiino, heh khoh ah loop ejih.
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
Miwah ah Rangte laaphaang likhiik nyia heh men raksiit suh ang thoidi, khoh ah laloop theng. Enoothong minuh ah miwah men raksiitte;
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
tiimnge liidi miwah ah minuh nawa tadongsiitta, enoothong minuh ah miwah nawa dongsiit dowa.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
Adoleh minuh raangtaan ih miwah ah tadongsiitta, enoothong minuh ah miwah raangtaan eh dongsiitta.
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
Erah raangtaan ih, rangsah loong thoidoh, minuh ih heh khoh ah loop etjih, erah langla heh sawah lathong ni ngeh ih jatthuk ha.
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
Teesu mendi, seng roidong doh minuh ah heh pongwanwan tami tongka, erah likhiik miwah ah heh pongwanwan tami tongka.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
Tiimmnge liidoh minuh ah miwah nawa dongsiitta, erah likhiikkhiik miwah ah minuh nawa dongtup ha; eno jirep ah Rangte ih dong thukla.
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
Sensen ih danjat an nokraat nah minuh ih heh kholoop muh ih rangsoomha ah epun tam tapunka.
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
Hebanlam ih, miwah ih kholoot thiin ah thaangju kaanse ngeh ih tiim esuh nyootsoot halan,
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
enoothong minuh raang ebah jaassejih. Heh suh kholoh ah khoh loop suh koha.
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
Enoothong o ang anbah uh erah raang ih daanmui thung ang anbah, a baat rumhala, seng banlam nyia Rangte chaas mina loong banlam rangsoom tokdi jihoh banlam tajeeka.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
Arah renbaat rumhala ah sen tagu rumra, rangsoom khoontong lan ah ese raangtaan lalek angthang ih ehan thoonthet thuk lan.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
Jaakhothoon ah, ngasuh chobaat rum halang, sen loong ah khoontongleh daanmui eh lantih, eno erah ami ju ang ah ngeh ih hanpi hang. (
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
Tiim tah angka sen jaachi nah uh daanmui ejih, emah ang ano juuba o mina epun ah erah mina ah wuusa nah dongjat ah.)
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
Sen loong ah ih phaksat roomphaksah andi Teesu phaksat ngeh ih taphaksah kan.
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
Sen ih erah phaksah han adi laroom phaksah thang ih maama phaksatsat ehan, erah thoidi mararah ah ramtek khamle ih tong roh eh rumla.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
Ejok ephak theng sen nok amuh tam ah? Adoleh Rangte chaas asuh lanook kanno changthih noodek loong ah rakrek thuksuh tamli han? Erah thoidoh ngah ih sen suh tiimjih li rumha ngeh ih samthun han? Ngah ih sen loong egu tam ih rumha? Taheh baam gu rumra!
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
Tiimnge liidi sen suh korum taha ah Teesu ih nyootsoot hangrah angta: Erah langla Teesu Jisu mokwaanta rangphe ja baanlo chep toonpi ano,
24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
Rangte suh lakookmi liita, baanlo ah chepphiit ano jengta, “Arah nga si ah langla sen raangtaan ih. Ngah dokthun suh sen ih arah phaktheng.”
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
Erah phak lilih, lookkep ah toonpi ano we liita, “Arah lookkep adi Rangte jengdang ena je ah, erah di nga sih pan. Nga dokthun suh sen loong ah ih arah jok theng.”
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
Sen loong ah ih saarookwet arah baanlo phak andoh nyia arah lookkep dowa jok andoh heh teewah maang raara Teesu tektiit ah baat an.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
Erah raangtaan ih sen loong dung dowa maramarah ih lachoomjoh thang ih Teesu baanlo nyia arah lookkep dowa jok phaksah anbah, Teesu si nyia sih ngathong ni sen loong moongre elan.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
Erah raangtaan ih, erah baanlo phak suh nyia lookkep dowa jok subah, jaakhoh maama teenuh teewah ih thaak jattheng.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
Sen loong ah ih Teesu si nyia lookkep dowa tiimraang ih jok han ah laphang jat kanbah, erah jok phaksah han ah ih sensen dande han.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
Erah thoidi sen loong ah hantek khoisat ang lan nyia enaang elan, mararah ah etek elan.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
Seng loong ah ih jaakhoh chaakjat ebah, Rangte ih dande theng tah angka.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
Enoothong Teesu ih seng loong ah dande hali nyia chamthuk hali abah, mongrep damdoh eroom ih ladut haat suh dande hali.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
Joon awaan loong, erah raangtaan ih, Teesu Phaksat room phaksah andoh, loongtang khoonban mui etheng.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
Eno sen ram ih ti anbah, sen nok nah phaksat theng, tiimnge liidoh sen loong lomkhoon andoh Rangte ih dande jih naktoom ang an. Jihoh loong tiit abah, ngah thok hangdoh ma phansiit ang.
