1 Korinthierbrevet 11

1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.

Nagrama Jisas Kraisi nege'na nevararuaza hutma nagri navu'nava negeta avaririho.

2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

Nagra tamagrira tamazeri antesgahue. Na'ankure ana miko'zama hazafima tamage'sa antahi nenamitma, antahi'zama rempima huramino'a kante azeri antroko hu'naze.

3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

Hu'neanagi menina tamagrama antahiama hanazegu'ma nehuana, mika vene'nemokizmi aseni'a Kraisi manigeno, a'nemofo asenia vene'ne manigeno, Anumzamo'a, Kraisina aseni'a mani'ne.

4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

Hagi mika vene'nemo'za tavrave zmanunte'ma refitene'za nunamuma hanazano, kasnampa kema hanaza zamo'a zamagra'a zamasenia zamazeri agaze hugahaze.

5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

Hianagi mika a'nemo'za zmanunte refi'otene'za nunamu hanazo, kasnampa kema hanazana zamagra'a, zamaseni zamazeri zamagaze nehaze. Na'ankure agra magoke mani'neno, aseni azoka'ma vazagatetre'nea a'negna nehuno, asenimofona agaze erinemie.

6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

Na'ankure mago a'mo'ma azoka'ma refi'otesuno'a, agra azokara taga hutregahie. Hianagi azoka'ma tagahu zamo'ene, azoka'ma vazagate'zamo'ma a'nemofona agaze'za me'ne hanuno'a, atresageno anuntera refitegahie.

7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

Na'ankure mago ne'mo'a asenirera refi'oteno, agra Anumzamofo amema'ane ragi ami vahe mani'ne, hu'neanagi a'mo'a ve'mofo ragi vahe mani'ne.

8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

Na'ankure vemo'a, a'pintira eforera osu'neanki, a'mo ve'mofopintira efore hu'ne.

9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

A'mofonkure huno vea trora osu'neanki, vemofonku huno a'ra tro hu'ne.

10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

E'ina hu'negu a'mo'a asenirera avame'za refitenkeno, anazamo'a mago'mofo kvafi mani'ne huno ankeromokizmi zmaveri hugahie.

11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

Ana hianagi, Anumzamofompina a'mo'a, agra'akera oraoti'neanki, vemofo hanavefi manigeno, vemo'a agrakera oraoti'neanki a'mofo hanavefi oti'ne.

12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

Na'ankure a'mo'a vahe'mofompinti efore higeno, anahukna huno vemofona a'mo kasenente. E'ina hu'negu, mika'zamo'a Anumzamofompinti efore hu'ne.

13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

Tamagra'a refko hiho, amne a'mo'a asenirera tvaravenura refiote'neno Anumzamofontera nunamuma haniazamo'a knare hugahifi?

14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

Vemofoma zanra azoka'ma hunte'nesiana agra agaze hugahifi?

15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

Hianagi a'mofoma zanra azoka'ma hunte'nesiana agri'a konaririzane. Na'ankure, zanra azoka'ma ami'neana, refitentenogu ami'ne.

16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

Hu'neanagi mago'mo'ma ke hafra amana kegu'ma haniana, nagrama hanuana, tagra ru tavutva ovaririgahune. Maka Anumzamofo veamo'za anahukna antahi'za erigahaze.

17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

Ama kema avariri hogu'ma kreneramua kefina, tamagrira tamazeri sganosue, na'ankure tamagrama emeri atruma hazafina, knare'zana fore nosianki, havizanke fore nehie.

18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

Na'ankure ese knare'ma nagrama antahi'noana, tamagra mono kevunaga mani'none hutma etru hazafina, rama'a atane'za megeno mago tamarimpa hu'zana omane'ne. Anankema nentahi'na tamagefi hu'na hu'noe.

19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

Tamage amu'no tamifina atane'zana me'ne. E'ina hanageno Anumzamo refko huno hu izo huzmante'nesamo'za amu'nontamifina eama hugahaze.

20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

E'ina hu'negu tamagrama eritruma hazafina mono tivo ne'za (Lord's Supper) nenaku eritru nosaze.

21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

Na'ankure tamagrama ne'zama neneta ruga'amokizmigura zamavegaonte ko nenaze. Mago a'mo'za zamaga'ene nemanizageno, mago'amo'za negi ti nene'za tusi neginenaze.

22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

Tamagrira tine ne'zanema nesaza nontamia omne'nefi? Hifi tamagra mono no azeri haviza nehutma, zamunte omne nagamokizmi zamazeri zmagaze hu'naku nehazo? Nagra na'ane ke hurmantegahue? Nagra tamagrira husga hugahufi? I'o. Ama ana zankura tamagrira husga osugahue.

23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

Na'ankure nagrira Ramo rempi hunami'neaza, ete rempi huneramue. Jisas Kraisina komoru hu'za ha' vahe zamazampima avrentenaku haza kenagera, Agra breti erino,

24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

Anumzamofona susu hunteteno, ana bretia ko'nerino amanage hu'ne, Ama'i Nagri navufagina, tamagriku hu'na neramuanki, neneta antahinamiho hu'ne. (Mat 26:27, Mak 14:24)

25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

Hagi ne'zana netageno, anahukna huno waini kapu erisaga huno amanage hu'ne. Ama'i waini kapua, kasefa hagerafi ke koraniareti nehue, amana hutma maka knama waini tima nenenutma tamagesa antahinamiho.

26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

Na'ankure ama bretine, ama kapufinti'ene nesaza zupa, anazamo'a Ramofo friza huama nehanigeno, ete Ramo'a egahie. (Mat 26:26-28, Mak 14:22-24, Luk 22:17-19)

27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

E'ina hu'negu iza'o havi avu'ava hu'neno, bretine Ramofo kapufinti nesimo'a, Ramofo avufgafine korama'arera kefoza huno, kumi hugahie.

28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

Mago'mo'ma bretine, kapufinti neku'ma hanuno'a, agra'a avu'ava'zana refko huteno, ana bretine kapufintira negahie.

29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

Na'ankure mago'mo bretine tine neneno, Ramofo avufga, nenoe huno antahi ama osnimo'a, agra'a azeri haviza nehie.

30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

E'ina hu'negu, amu'no tamifintira hakare'amo'za hanavea omne amne hige'za, kria erizageno mago'amo'za ko fri'naze.

31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

Hianagi tagra'ama refko huta tazeri fatgo osu'nesuta, keagafi manigahune.

32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

Hianagi Ramo'ma tagri'ma refko'ma nehiana, ama mopafi vahe'ma huhampri zmante'nea knazampina uofresunegu tazeri ante fatgo nehie.

33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

E'ina hu'negu, nenfugata nensarogata tamagra mono ne'zama nenaku'ma emeri atruma hanuta, zamavega ante'nenkeno maka etru hutenketa neho.

34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

Hagi mago'mofoma agamatesigeno'a, agra nonkuma'arega neteno eno. Na'ankure tamagrama etruma hanafina, refko ohunte ahunte zana omnegahie. Hagi mago'azana, henkama esu'na emeri fatgo hugahue.