1 Korinthierbrevet 11
1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
Jinak vás musím pochválit, že na mne nezapomínáte a držíte se toho, co jsem vás naučil.
2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
Nelíbí se mi však móda, jakou u vás některé ženy začínají pěstovat:
3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
když ve veřejných shromážděních vzývají Boha nebo o něm hovoří, nezahalují si hlavu.
4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
Vždyť je to stejný projev neúcty,
5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
jako když muž si nechá ve společnosti na hlavě pokrývku.
6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
Platí-li v důstojnosti pořadí Bůh – Kristus – muž – žena,
7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
pak si má žena hlavu zahalovat,
8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
jako si ji zahalují andělé před Bohem.
9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
Muž to nedělá proto, že má nezakrytě zrcadlit Boží slávu,
10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
a žena to má dělat proto,
11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
že tím uznává vyšší autoritu muže.
12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
Takový je aspoň všeobecný zvyk.
13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
Jinak jsou si ovšem obě pohlaví rovna v tom,
14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
že jako žena pochází z muže,
15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
tak se muž zase rodí z ženy;
16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
oba stejně vděčí za svůj život Bohu.
17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
Když už jsem v tom napomínání, ještě jedna věc mě rmoutí.
18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
Vidím, že vaše shromáždění začínají být spíš ke škodě než k užitku.
19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
Slyšel jsem – a něco pravdy na tom zřejmě je, že do vašich shromáždění pronikají různice.
20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
Na tom je dobré snad jedině to, že se aspoň jasně odliší zdravé od nezdravého mezi vámi.
21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
Výsledkem však je, že se ani nedá společně zasednout ke stolu Páně, protože každý honem spěchá sníst to, co si přinesl, a pak už často nemůže pozřít sousto s těmi, kdo přišli hladoví.
22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
Copak se nemůžete najíst už doma? Nebo se snad chcete vychloubat svou kuchyní před méně zámožnými bratry a zlehčovat tak Boží církev? Za to tedy ode mne pochvalu nečekejte.
23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
Učil jsem vás přece, co mi Kristus svěřil: v tu noc, kdy byl zrazen,
24 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
vzal chléb, poděkoval za něj Bohu, rozlámal ho a řekl: „Toto je moje tělo, které se za vás obětuje. Čiňte to na mou památku.“
25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
Po večeři pak pozvedl kalich se slovy: „Hle, nová smlouva, kterou zpečetím svou krví. Ten kalich vám ji připomene, kdykoliv z něho budete pít.“
26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
Jedením toho chleba a společným pitím z kalicha tedy hlásáte Kristovu smrt až do jeho příchodu.
27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
To ovšem znamená, že kdo bere ten chléb nebo to víno na lehkou váhu, znevažuje tím Kristovu smrt.
28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
Ať tedy každý nejdřív sám sebe zkoumá, než sáhne po chlebu a kalicha. Jinak na sebe přivolává odsouzení, protože pohrdá Kristovou obětí.
29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
Proto je vás tolik nemocných, slabých a umírajících.
31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
Nemuselo by to být, kdybychom byli sami na sebe přísnější.
32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
Takto nás však musí trestat Pán, aby nás pak nemusel odsoudit s ostatním světem.
33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
Proto vás prosím, bratři, abyste při takových setkáních čekali, až se sejdete všichni.
34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
Kdo by nemohl vydržet hladem, ať se nají doma a nepřivolává Boží trest. Ostatní zařídím, až přijdu.
