1 Korinthierbrevet 10
1 Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
Valongo vangu, nigana mmanyai kuvya vagogo vitu vavili mulugendu kuni vilongoswa na lihundi, na voha vakupwiki bwina munyanja yidung'u.
2 alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
Voha vabatiziwi mulihundi lila na munyanja yila muni vawungayi na Musa.
3 alla åto de samma andliga mat,
Voha valili chakulya chilachila cha mpungu.
4 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
Voha vanywili unywelelu wulawula wa chimpungu, muni vanywili manji kuhuma muliganga la Chimpungu lelavi mulugendu pamonga nawu, litalau lelilo lavi Kilisitu mwene.
5 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.
Nambu vamahele neju vamganisi lepi Chapanga ndi vafwili na higa zavi zadandasiki kulugangatu.
6 Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
Mambu genago ndi luhumu kwitu, lwelukutilangisa tikotoka kunogela mambu gahakau ngati chevanogili vene.
7 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
Mukoto kuyupa chimong'omong'o ngati chevakitili yavi, ngati Mayandiku Gamsopi chegijova, “Vandu vatamili kulya na kunywa, vakayima na kukita mambu ga ukemi.”
8 Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
Mewa tikotoka kukita ugoni ngati vangi vavi, vakafwa ligono limonga vandu elufu ishilini na zidatu.
9 Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
Tikotoka kumlinga Kilisitu ngati vene chevakitili vangi vavi, vakomiwi na liyoka.
10 Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».
Mkoto kuvembeneka ngati chavavembenike vangi vavi mtumu wa kunani kwa Chapanga mweileta lifwa.
11 Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss. (aiōn g165)
Hinu, mambu genago gavakolili vene gavyai luhumu kwa vangi, na gayandikiwi muni kutihakalila tete vetitama lukumbi ulu lwa mwishu. (aiōn g165)
12 Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
Mwakujiwona ayimili chakukangamala ajiyangalila akotoka kugwa.
13 Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
Kulingiwa kwekuvakolili ndi kudebe kwa vandu. Chapanga msadikika, nakutilinga kupita makakala ginu, pamonga na kulingiwa, mwene yati akuvapela makakala ga kukangamala na njila ya kuhuma mwenumo.
14 Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
Hinu, vankozi vangu, muyepayi kuyupa chimong'omong'o.
15 Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
Nilongela na nyenye, vandu mwemuvi na luhala, muamula mwavene genijova aga.
16 Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
Chikombi chetihengela pachakulya cha BAMBU. Ndi chetimsengusa Chapanga, petihenga kunywelela tiwungana na ngasi ya Kilisitu? Mewa petimetula libumunda tiwungana na higa ya Kilisitu?
17 Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
Ndava kuvi na libumunda limonga, pamonga tete tivii tavamahele, ndi higa yimonga, muni tavoha tilya libumunda lenilo.
18 Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?
Mlolayi luhumu lwa vandu va Isilaeli, vevilya luteta viwungana pamonga na lusanja lwa luteta lwenulo.
19 Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?
Hinu nijova kyani? Chakulya amala chimong'omong'o chechiwusiwi luteta kwa chivii na mana yoyoha?
20 Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.
Lepi! Luteta lwa lweluwusiwa na vandu vangammanya Chapanga vakumuwusila mzuka, lepi Chapanga. Katu mbwitu nyenye muwunganayi na mzuka.
21 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
Mwihotola lepi kunywa chikombi cha BAMBU mewa chikombi cha mizuka, mwihotola lepi kulya pameza ya BAMBU mewa pameza ya mizuka.
22 Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
Wu, tigana kumkita BAMBU avyai na wihu? Tiholalela kuvya tivii na makakala kuliku mwene?
23 »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.
Vindu vyoha viyidakiliwa, nambu lepi vyoha vyabwina. Vindu vyoha viyidikilwa nambu lepi vyoha vijenga sadika.
24 Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
Mundu akotoka kulonda chiyonjokesu yaki mwene, nambu chiyonjokesu cha muyaki.
25 Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
Mlyai chindu chochoha chila chechiguliswa pandu paki changali kukota kota ndava ya mtima winu weukuvalangisa gabwina na gahakau.
26 Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».
Muni Mayandiku Gamsopi gijova, “Mulima na vyoha vyevivii mugati yaki ndi vya BAMBU.”
27 Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
Ngati mundu nakuvya msadika akavagongolela kulya chakulya myidikilayi kuhamba, mlyayi vyoha vyeakuvatekela changali kukota ndava ya mtima waeukuvalangisa gabwina na gahakau.
28 Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --
Nambu mundu akavajovelayi, “Chakulya chenichi chiwusiwi kwa chimong'omong'o,” Ndi mkoto kulya ndava ya mwenuyo mwavajovili.
29 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
Nijova, “Ndava ya mtima weukuvalangisa gabwina na gahakau.” Lepi Ndava ya mtima weukuvalangisa gabwina na gahakau, ndava ya mtima weukuvalangisa gabwina na gahakau ga mwenuyo mwavajovili. “Yati mnikota ndava kyani uwaka wangu uhamuliwayi mtima weulangisa gabwina na gahakau?
30 Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
Yikavya nene nilya chakulya na kumsengusa Chapanga, ndava ya kyani nilaumiwayi kwa chakulya chenicho, kwa ndava nilya kwa kumsengusa Chapanga?”
31 Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.
Hinu, chochoha chemwikita kulya amala kunywa, mkita goha kwa Ukulu wa Chapanga.
32 Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;
Hinu mlolayi, mkoto kuvayomesa Vayawudi amala vandu vangali Vayawudi amala kwa msambi wa vandu vevakumsadika Kilisitu.
33 varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.
Muvyai ngati nene, nilinga kuvaganisa voha kwa njila yoyoha, changali kulonda chiyonjokesu changu namwene nambu nikuvalondela chiyonjokesu vangi voha, muni vasanguliwayi.
