< 1 Korinthierbrevet 10 >

1 Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
Na'ankure nafuheta, nagrama nentahuana, antahi ama hanazegu nehue, korapara tagehe'za hampomofo agorga'a nevu'za, hagerina takahe'naze.
2 alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
E'i ana zamo'a mika vahe'mo'za mono ti freankna hampompine hagerimpina nehu'za, Mosese avariri'nazana,
3 alla åto de samma andliga mat,
ana mika'mo'za ana hukna avamupi ne'za nene'za,
4 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
ana mika'mo'za anahukna hu'za avamumofo tina ne'naze. Na'ankure zamagrama tima ne'nazana, zamagranema ne-ea avamupi havereti ne'nazankino, ana havea Kraisi'e. (Eks-Ati 17:6, Nam-Ham 20:11)
5 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.
Hu'neanagi rama'amo'za Anumzamo'a muse osiaza hute'za, ka'ma mopafina ufri efri hu'naze.
6 Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
E'inahu zama zamagripima fore'ma hu'neazamo'a, tagritera avame'za me'neno huraverina, e'inahu kefo avu'ava'zana kerasane osugahune.
7 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
Tamagra mago'a vahe'mo'za hu'nazaza hutma havige anumzante monora huonteho. Amanage huno Anumzamofo avontafepina krente'ne, Havige anumzante mono hunente'za, ne'zane tine nene'za, oti'za monko avu'avaza hu'naze. (Eks-Ati 32:6)
8 Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
Hagi mago'amo'za monko avu'avaza nehu'za, ana zagefinke 23 tauseni'a vahe fri'nazankna hu'zanku, tagra monko avu'ava'zana osanune.
9 Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
Ramofoma rehe'nazankna huta tagra reheta onkesune, mago'amo'za anahu kna hazageno, ha osifave'mo zamahe fri'ne.
10 Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».
Ke hakare hu'nazankna osnune, mago'amo'zama anahu kna hazageno, vahe'ma zmahefri ankeromo zamahe fri'ne.
11 Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss. (aiōn g165)
Ama ana zantmima zamagrite fore'ma hu'nea zamo'a, tagri'ma rempima huramiza me'neno tazeri fatgo hanigu krente'ne. Ama vagare knafima ehanatisia zanku hu'ne. (aiōn g165)
12 Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.
Kagrama oti hanaveti'noe hunka nentahisunka, traka hu'zanku kva huo!
13 Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.
Antahiho! reramataga zama ne-eana tamagritekera nomeanki, hakare'a vahete neankna huno ne-e. Anumzamo'a Agra knare hu'neankino atresigeno, ana reramata zamo'a hanavetino tamazeri otregahie. Reramatgaza ne-enkeno'a tamatresigeta evuoramigahazanki, kana tamaverina oti hanavetita manigahaze.
14 Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
E'ina hu'negu knare rone'nimota havige anumzantetira manigneta maniho.
15 Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.
Nagrama kema nehuana knare antahi'zane vahe'motma neramasamue. Tamagra refko hutma nagra nehua kea antahigahaze.
16 Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
Tagrama kapufintima tima nenakura, Anumzamofo susu hunteteta nenone. E'i ana kapufinti tima erifko'ma nehunana, Kraisi korana omne'nefi? Tagra bretima korita, erifko huta nenonana, e'i Kraisi avufga omne'nefi?
17 Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
Hianagi magoke breti me'negu, ana maka'mota hakare mani'none nehunanagi, magoke tavufga me'ne. Na'ankure mago bretireti refko huta nenone.
18 Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?
Israeli vahe'mo'za hu'naza zanku tamagesa antahiho, kresramna vu itaretira refko hu'za ne'zana nonazafi? I'o nenaze.
19 Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?
Hagi nagra na'anku nehue? Havige anumzantaminte kresramna vunentaza zana amnezane, havi anumzana amnezane hu'na nehue.
20 Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.
I'o hue! Fegi'a vahe'mo'za anankavera Anumzamofontera kresramana vunontazanki, havi avamutaminte kresramna vunentaze. Nagri'ma nave'nesiana havi avamutaminte tragoteta omanihogu nehue.
21 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
Tamagra havi hankromofo kapufinti tina tagitma nenetma, ete Ramofo kapufinti'enena tagitma onegahaze. Havi hankromofo tafepinti nenetma, ete Ramofo tafepintira onegahaze.
22 Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
Tagra Ramofo azeri asivazinaku nehumpi? E'ina'ma hanunana tagri hanavemo'a, Ramofo hankavea agetere'ne nehumpi? I'o.
23 »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.
Tagra mika'zana amne hugahunanagi, ana mika'zamo'a taza osugahie. Tagra mika'zana amne hugahaze huta hugahunanagi, ana mika'zamo'a, tazeri hanave otigahie.
24 Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
Tagri'ma tazeri knare huzankukera ontahisunanki, tva'ontire'ma nemanizamokizmi zamazeri knare'ma hanunazanku antahisune.
25 Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
Hagi amne ana miko ame'ama zagore'ma atresazana mizaseta negahazanagi, ana ame'a agura igati eri'naze hutma zmantahiogeho. Ru tmagu tamagesa eri haviza hugahie.
26 Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».
Na'ankure Mopane anamiko zama agu'afima me'neazana, Ramofozanke me'ne. (Sam-Zga 24:1)
27 Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.
Mago amentinti osu vahe'mo'ma kagi hanigenka vanunka, afu ame'ama kamisiazana nenenka antahige' antahagera osuo, ru antahintahi ka'a eri savri hugahane.
28 Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --
Hianagi mago'mo kasamino, havi anumzante kresramna vunte'nea afu ame'e hanigenka onegahane. Na'ankure ana kasamisimofo knare'zanku hunka onegeno, anama kasamisimofo kefozane huno antahigahie.
29 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
Kagrika'a antahintahizankura nosuanagi, rumofo antahintahizanku nehue. Inankna hu'za nagra navesite'ma huazana refko antahintahifina nehaze?
30 Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?
Hanki nagra Anumzamofo susu huntete'na ne'zama noazankura, na'anku haviza nehie hu'za nehaze?
31 Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.
Hanki, kave nesano tinesano inankna'zama hanunka, Anumzamofo agi erisaga hu'zanke huo.
32 Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;
Mago'mofone hunka Jiu vahepino, Griki vahepino, Anumzamofo vahepinena, zamazeri tanafa hu havegnara osiho.
33 varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.
Nagranena anahukna hu'na maka'zama huazampina, maka vahe'mo'zama muse hanazaza nehu'na, nagra knare'zankura nosuanagi, hakare vahe'mokizmi knare'zanku nehanugeno, rama'amokizmia Anumzamo zamagu'vazigahie.

< 1 Korinthierbrevet 10 >