1 Krönikeboken 29
1 Och konung David sade till hela församlingen: »Min son Salomo den ende som Gud har utvalt, är ung och späd, och arbetet är stort, ty denna borg är icke avsedd för en människa, utan för HERREN Gud.
David manghai loh hlangping boeih taengah, “Ka ca Solomon pakhat bueng he Pathen loh amah ham a coelh. Camoe tih mongkawt cakhaw a bitat tah len. Rhalmah im he hlang ham pawt tih Pathen BOEIPA ham ni.
2 Därför har jag, så vitt jag har förmått, för min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn, och trä till det som skall vara av trä, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, så ock marmor i myckenhet.
Te dongah ka Pathen im ham he ka thadueng cungkuem neh ka sikim coeng. Sui dongkah ham sui, cak dongkah ham cak, rhohum dongkah ham rhohum, thi dongkah ham thi, thing ham khaw thing, oitha lungto neh saboi lung dongkah canglung khaw, rhaekva khaw, lung vang boeih neh lungrhat lung khaw cungkuem coeng.
3 Och därjämte, eftersom jag har min Guds hus kärt, giver jag nu vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har anskaffat för det heliga huset:
Te phoeiah ka Pathen im ham tah ka moeihoeih pueng. Kamah taengah aka om sui neh cak lungthen pataeng ka Pathen im ham a pueh a la ka paek coeng. Hmuencim im ham tah a cungkuem dongah ka sikim coeng.
4 tre tusen talenter guld, guld från Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att därmed överdraga byggnadernas väggar,
Ophir sui te sui talent thawng thum, im pangbueng ah bol ham cak a ciil te talent thawng rhih lo.
5 till att göra av guld vad som skall vara av guld, och till att göra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utföres av konstnärer. Vill då någon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med gåvor åt HERREN?»
Sui ham tah sui khaw, cak ham atah cak khaw, kutthai kut dongkah bitat cungkuem ham khaw om coeng. Te dongah BOEIPA ham tah hnin at khaw a kut cum sak ham aka puhlu te unim?” a ti.
6 Då kommo frivilligt familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, så ock över- och underhövitsmännen och tillika uppsyningsmännen över konungens arbeten,
Te vaengah a napa mangpa rhoek, Israel koca kah mangpa rhoek, thawngkhat neh yakhat mangpa rhoek, manghai bitat dongkah mangpa rhoek loh a puhlu uh.
7 och de gåvo till arbetet på Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter järn.
Pathen im kah thothuengnah hamla sui talent thawng nga, suitangka thawngrha, cak talent thawng rha, rhohum talent thawngrha phoeiah thawng rhet, thi talent thawng yakhat a paek uh.
8 Och var och en som hade ädla stenar i sin ägo gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vård.
Amah taengah a hmuh lungto te khaw Gershon Jehiel kut ah BOEIPA im kah thakvoh ham a paek uh.
9 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta buro de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN; konung David gladde sig ock högeligen.
BOEIPA te lungbuei neh rhuemtuet la a puhlu uh dongah a puhlu uh soah pilnam a kohoe tih David manghai khaw kohoenah a len neh a kohoe.
10 Och David lovade HERREN inför hela församlingen; David sade: »Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!
David loh BOEIPA te hlangping boeih kah mikhmuh ah a uem. Te vaengah David loh, “Kaimih napa Israel kah Pathen BOEIPA tah khosuen lamloh kumhal duela na yoethen pai.
11 Dig, HERRE, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himmelen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.
Lennah neh thayung thamal khaw, boeimang neh a yoeyah mueithennah khaw BOEIPA namah kah ni. Vaan ah khaw diklai ah khaw a cungkuem he namah kah ni. Ram neh a cungkuem soah kaw a lu la aka phuei khaw BOEIPA ni.
12 Rikedom och ära komma från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt; det står i din hand att göra vad som helst stort och starkt.
Khuehtawn neh thangpomnah he na mikhmuh lamkah ni. A cungkuem soah aka taemrhai khaw namah ni. Na kut dongah thadueng neh thayung thamal om tih pantai sak ham neh a cungkuem taengah talong ham khaw na kut dongah om.
13 Så tacka vi dig nu, vår Gud, och lova ditt härliga namn.
Kaimih kah Pathen aw, namah te kan uem uh coeng tih na boeimang ming te ka thangthen uh.
14 Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att giva sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det åt dig.
Tedae he tla puhlu ham neh thadueng khawk ham khaw kai he unim, ka pilnam khaw unim? A cungkuem he namah lamkah dongah ni na kut lamkah te namah taengah kam paek uh.
15 Ty vi äro främlingar hos dig och gäster såsom alla våra fäder; såsom en skugga äro våra dagar på jorden, och intet är här att lita på.
Kaimih khaw a pa rhoek boeih bangla na mikhmuh ah yinlai neh lampah la ka omuh. Kaimih kah khohnin he diklai ah khokhawn bangla om tih ngaiuepnah om pawh.
16 HERRE, vår Gud, alla dessa håvor som vi hava anskaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn -- från din hand hava de kommit, och ditt är alltsammans.
Kaimih kah Pathen Yahweh aw, hlangping boeih he na ming cim ham na im te sak ham ka tawn uh coeng. He namah kut lamkah dongah a cungkuem he namah kah ni.
17 Och jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad rätt är. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor; och nu har jag ock sett med glädje huru ditt folk, som står har, har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.
Kai kah Pathen namah loh thinko na loepdak tih a vanatnah na ngaingaih te ka ming. Kai loh ka thinko dueng neh a cungkuem he ka puhlu coeng. Te dongah na pilnam loh pahoi a hmuh tih namah taengah a puhlu ham kohoenah neh ka hmuh coeng.
18 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders, Gud, låt evinnerligen ditt folks hjärtas håg och tankar vara redo till sådant, och vänd deras hjärtan till dig.
Kaimih napa Abraham, Isaak neh Israel kah Pathen BOEIPA aw, na pilnam kah thinko kopoek dongkah benbonah bangla kumhal duela he tlam he ngaithuen lamtah namah taengah amih kah thinko te cikngae saeh.
19 Och giv min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar, och utför allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat förråd.»
Ka capa Solomon te a rhuemtuet la thinko pae lamtah na olpaek neh na olphong khaw, na oltlueh khaw, a cungkuem saii ham khaw, rhalmah im ka hmoel te a sak ham khaw ngaithuen saeh,” a ti.
20 Därefter sade David till hela församlingen: »Loven HERREN, eder Gud.» Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och de bugade sig och föllo ned för HERREN och för konungen.
Te phoeiah David loh hlangping boeih te, “Nangmih kah Pathen BOEIPA te uem uh laeh,” a ti nah. Te dongah hlangping boeih loh a napa rhoek kah Pathen BOEIPA te a uem uh tih buluk uh. Te phoeiah BOEIPA taeng neh manghai taengah bakop uh.
21 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer åt HERREN och offrade brännoffer åt HERREN: tusen tjurar, tusen vädurar och tusen lamm med tillhörande drickoffer, därtill slaktoffer i myckenhet för hela Israel.
BOEIPA taengah hmueih a nawn uh tih te khohnin kah a vuen ah vaito thawngkhat, tutal thawngkhat, tuca thawngkhat, a tuisi neh a hmueih te khaw Israel pum ham a cungkuem la BOEIPA taengah hmueihhlutnah a khuen uh.
22 Och de åto och drucko inför HERRENS ansikte på den dagen med stor glädje. Och de gjorde för andra gången Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till präst.
Te khohnin ah tah BOEIPA mikhmuh ah kohoenah a len neh a caak uh tih a ok uh. Te phoeiah David capa Solomon te a pabae la a manghai sak uh tih BOEIPA mikhmuh ah rhaengsang la, Zadok te khosoih la a koelh uh.
23 Och så satt Salomo på HERRENS tron såsom konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
Solomon te a napa David yueng manghai la BOEIPA ngolkhoel dongah a ngol van neh thaihtak tih Israel pum loh anih ol te a ngai uh.
24 Och alla hövdingarna och hjältarna och därjämte alla konung Davids söner underkastade sig konung Salomo.
Mangpa neh hlangrhalh boeih, David kah manghai koca boeih long khaw manghai Solomon hmuiah kut a duen uh.
25 Och HERREN gjorde Salomo övermåttan stor inför hela Israel, och lät hans konungsliga härlighet bliva större än någons som före honom hade varit konung över Israel.
BOEIPA loh Solomon te Israel pum kah mikhmuh ah a so la a pantai sak tih anih soah ram kah mueithennah te a paek. Te bang te anih hmai kah Israel manghai boeih soah a om moenih.
26 Men David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
Jesse capa David he Israel boeih soah manghai.
27 Den tid han regerade över Israel var fyrtio år; i Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Israel soah a manghai tue te kum sawmli lo. Hebron ah kum rhih manghai tih Jerusalem ah sawmthum kum thum manghai.
28 Och han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Och hans son Salomo blev konung efter honom.
Khohnin loh khuehtawn neh thangpomnah neh ngaikhuek la sampok then ah duek. Te phoeiah a capa Solomon te anih yueng la manghai.
29 Och vad som är att säga om konung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika,
Manghai David kah lamhnuk lamhma ol khaw khohmu Samuel kah olka dongah khaw, tonghma Nathan kah olka dongah khaw, khohmu Gad kah olka dongah khaw a daek uh ne.
30 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som övergingo honom och Israel och alla andra länder och riken.
A ram pum neh a thayung thamal khaw, a tue vaengah anih kaep neh Israel kaep ah, khohmuen ram pum ah a paan uh te khaw a daek.
