1 Krönikeboken 16

1 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

Då de båro Guds ark in, satte de honom uti tabernaklet, som David honom beredt hade; och offrade bränneoffer och tackoffer för Gudi.

2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

Och då David hade fullkomnat bränneoffren och tackoffren, välsignade han folket i Herrans Namn;

3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

Och utskifte hvarjom och enom i Israel, både man och qvinno, ett stycke bröd, och kött, och ett mätt vin.

4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

Och han satte inför Herrans ark några Leviter till tjenare, att de skulle prisa, tacka och lofva Herran Israels Gud;

5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

Nämliga Assaph den första, Zacharia den andra, Jegiel, Semiramoth, Jehiel, Mattithia, Eliab, Benaja, ObedEdom; och Jegiel med psaltare och harpor; men Assaph med klingande cymbaler;

6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

Och Benaja och Jahasiel, Presterna, med trummeter, alltid för Guds förbunds ark.

7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

På den tiden beställde David i förstone att tacka Herranom, genom Assaph och hans bröder:

8 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Tacker Herranom, prediker hans Namn; förkunner ibland folken hans verk.

9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Sjunger honom, speler, och taler om all hans under.

10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Lofver hans helga Namn; deras hjerta fröjde sig, som söka Herran.

11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Söker efter Herran, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Tänker på hans under, som han gjort hafver; på hans under, och hans ord;

13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

I Israels hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Han är Herren vår Gud, han dömer i allo verldene.

15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Kommer ihåg hans förbund evinnerliga; hvad han utlofvat hafver i tusende slägter;

16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

Hvilket han gjort hafver med Abraham, och hans ed med Isaac.

17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

Och han satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund,

18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

Och sade: Jag skall gifva dig Canaans land, edar arfvedels lott.

19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

Då de få och ringa voro, och främlingar derinne;

20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

Och de drogo ifrå det ena folket till det andra, och utur ett rike bort till ett annat folk;

21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

Han lät ingen göra dem skada; och för deras skull straffade han Konungar;

22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

Kommer icke vid mina smorda; och görer intet ondt mina Propheter.

23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

Sjunger Herranom all land; förkunner dageliga hans salighet.

24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

Förtäljer ibland Hedningarna hans härlighet; och hans under ibland folken.

25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

Ty Herren är stor, och fast loflig; och underlig öfver alla gudar.

26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

Förty alle Hedningars gudar äro afgudar; men Herren hafver gjort himmelen.

27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

Det står härliga och kosteliga till för honom, och går krafteliga och gladeliga till i hans rum.

28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

Bärer fram Herranom, I folk; bärer fram Herranom äro och magt.

29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

Bärer fram Herrans Namne äro; bärer fram skänker, och kommer för honom, och tillbeder Herran i heligo prydelse.

30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

All verlden frukte för honom; han hafver befäst jordena, så att hon intet röres.

31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

Fröjde sig himmelen, och jorden vare glad; och man må säga ibland Hedningarna, att Herren är rådandes.

32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

Hafvet dåne, och hvad deruti är; och marken vare glad, och hvad deruppå är.

33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

Fröjde sig all trä i skogen för Herranom: ty han kommer till att döma jordena.

34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

Tacker Herranom, ty han är god, och hans barmhertighet varar evinnerliga.

35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

Och säger: Hjelp oss, Gud vår Frälsare, och församla oss, och hjelp oss ifrå Hedningarna, att vi måge tacka dino helgo Namne, och lofsäga dig.

36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

Lofvad vare Herren Israels Gud, ifrån evighet till evighet; och allt folket säge Amen, och lofve Herran.

37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

Alltså lät han der för Herrans förbunds ark Assaph och hans bröder, till att tjena inför arken alltid, och hvar dag i sitt dagsverk;

38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

Men ObedEdom och hans bröder, åtta och sextio; och ObedEdom, Jeduthuns son, och Hosa till dörravaktare;

39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

Och Zadok Presten, och hans bröder Presterna, lät han inför Herrans tabernakel, på höjdene i Gibeon;

40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

Att de dageliga skulle göra Herranom bränneoffer, uppå bränneoffrens altare, om morgon och afton, såsom skrifvet står uti Herrans lag, som han Israel budit hade;

41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

Och med dem Heman och Jeduthun, och de andra utvalda, som vid namn benämnde voro, till att tacka Herranom, att hans barmhertighet varar evinnerliga;

42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

Och med dem Heman och Jeduthun, med trummeter och cymbaler, till att klinga, och med Guds strängaspel. Men Jeduthuns söner gjorde han till dörravaktare.

43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

Alltså drog allt folket sin väg, hvar och en i sitt hus. Drog också David bort till att välsigna sitt hus.