< 1 Krönikeboken 16 >
1 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.
Nachdem man dann die Lade Gottes hineingebracht und sie im Innern des Zeltes, das David für sie hatte aufschlagen lassen, niedergesetzt hatte, brachte man Brandopfer und Heilsopfer vor Gott dar;
2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.
und als David mit der Darbringung der Brand- und Heilsopfer fertig war, segnete er das Volk im Namen des HERRN
3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
und ließ dann unter sämtliche Israeliten, sowohl an Männer wie an Frauen, an einen jeden einen Brotkuchen, ein Stück Fleisch und einen Rosinenkuchen austeilen.
4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
Hierauf bestellte er mehrere Leviten zu Dienern vor der Lade des HERRN, damit sie dem HERRN, dem Gott Israels, Preis, Dank und Lob darbrächten,
5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.
nämlich Asaph als Vorsteher und Sacharja als zweiten im Range nach ihm, ferner Jeghiel, Semiramoth, Jehiel, Matthithja, Eliab, Benaja, Obed-Edom und Jehiel, mit Musikinstrumenten, Harfen und Zithern, während Asaph die Zimbeln
6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.
und die Priester Benaja und Jahasiel die Trompeten ständig vor der Lade mit dem Bundesgesetz Gottes erschallen ließen.
7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
Damals, an jenem Tage, beauftragte David zum erstenmal Asaph und seine Amtsgenossen, das Danklied auf den HERRN zu singen:
8 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Preiset den HERRN, ruft seinen Namen an, macht seine Taten unter den Völkern bekannt!
9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Singet ihm, spielet ihm, redet von all seinen Wundern!
10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Rühmt euch seines heiligen Namens! Es mögen sich herzlich freuen, die da suchen den HERRN!
11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Fragt nach dem HERRN und seiner Stärke, suchet sein Angesicht allezeit!
12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Gedenkt seiner Wunder, die er getan, seiner Zeichen und der Urteilssprüche seines Mundes,
13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
ihr Kinder Israels, seine Knechte, ihr Söhne Jakobs, seine Erwählten!
14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Er, der HERR, ist unser Gott, über die ganze Erde ergehen seine Gerichte.
15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Er gedenkt seines Bundes auf ewig, des Wortes, das er geboten auf tausend Geschlechter,
16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.
(des Bundes) den er mit Abraham geschlossen, und des Eides, den er Isaak geschworen,
17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
den für Jakob er als Satzung bestätigt und für Israel als ewigen Bund,
18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'
da er sprach: »Dir will ich Kanaan geben, das Land, das ich euch als Erbbesitztum zugeteilt!«
19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.
Damals wart ihr noch ein kleines Häuflein, gar wenige und nur Gäste im Land;
20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.
sie mußten wandern von Volk zu Volk und von einem Reich zur anderen Völkerschaft;
21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
doch keinem gestattete er, sie zu bedrücken, ja, Könige strafte er um ihretwillen:
22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'
»Tastet meine Gesalbten nicht an und tut meinen Propheten nichts zuleide!«
23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.
Singet dem HERRN, alle Lande, verkündet Tag für Tag sein Heil!
24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
Erzählt von seiner Herrlichkeit unter den Heiden, unter allen Völkern von seinen Wundertaten!
25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.
Denn groß ist der HERR und hoch zu preisen, und mehr zu fürchten als alle anderen Götter;
26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
denn alle Götter der Heiden sind nichtige Götzen, doch der HERR hat den Himmel geschaffen.
27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.
Hoheit und Pracht gehn vor ihm her, Macht und Wonne füllen seine Wohnstatt.
28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;
Bringt dar dem HERRN, ihr Geschlechter der Völker, bringt dar dem HERRN Ehre und Preis!
29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.
Bringt dar dem HERRN die Ehre seines Namens! Bringt Opfergaben und kommt vor sein Angesicht! Werft vor dem HERRN euch nieder in heiligem Schmuck!
30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.
Erzittert vor ihm, alle Lande! Auch den Erdkreis hat er gefestigt, daß er nicht wankt.
31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'
Des freue sich der Himmel, die Erde jauchze, und man sage unter den Heiden: »Der HERR ist König!«
32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;
Es brause das Meer und was darin wimmelt! Es jauchze die Flur und was auf ihr wächst!
33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
Dann werden auch jubeln die Bäume des Waldes vor dem HERRN, wenn er kommt, zu richten die Erde.
34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,
Preiset den HERRN, denn er ist freundlich, ja, ewiglich währt seine Güte.
35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'
Und betet: »Hilf uns, du Gott unsrer Hilfe! Bringe uns wieder zusammen und rette uns aus den Heiden, damit wir danken deinem heiligen Namen, uns deines Lobpreises rühmen!«
36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.
Gepriesen sei der HERR, der Gott Israels, von Ewigkeit zu Ewigkeit! Da rief alles Volk »Amen!« und »Preis sei dem HERRN!«
37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.
(David) ließ dann Asaph und seine Geschlechtsgenossen dort vor der Bundeslade des HERRN verbleiben, damit sie den Dienst vor der Lade ständig so verrichteten, wie ein jeder Tag es erforderte;
38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
ebenso ließ er Obed-Edom, den Sohn Jeduthuns, und Hosa samt ihren Geschlechtsgenossen, achtundsechzig an der Zahl, als Torhüter dienen.
39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
Den Priester Zadok aber nebst seinen Geschlechtsgenossen, den Priestern, ließ er vor der Wohnung des HERRN auf der Höhe zu Gibeon weiter verbleiben,
40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
damit sie dem HERRN regelmäßig, morgens und abends, Brandopfer auf dem Brandopferaltar darbrächten, und zwar genau so, wie es im Gesetz geschrieben steht, das der HERR den Israeliten geboten hat.
41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.
Bei ihnen befanden sich auch Heman und Jeduthun nebst den übrigen, die auserwählt und mit Namen bezeichnet worden waren, um das »Danket dem HERRN, denn seine Güte währet ewiglich!« zu singen.
42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
Dazu wurden ihnen Trompeten und Zimbeln gegeben zur Verwendung bei der Musik und Instrumente für die Gotteslieder; die Söhne Jeduthuns aber versahen den Dienst als Torhüter. –
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Darauf kehrte jedermann im Volk nach Hause zurück; David aber wandte sich dazu, seine Familie zu begrüßen.