1 Krönikeboken 11

1 Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: »Vi äro ju ditt kött och ben.

Och hele Israel samlade sig: till David i Hebron, och sade: Si, vi äre ditt ben och ditt kött.

2 Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel.»

Och tillförene, medan Saul var Konung, förde du Israel ut och in; så hafver ock Herren din Gud sagt till dig: Du skall föda mitt folk Israel, och du skall vara en Förste öfver mitt folk Israel.

3 När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.

Kommo också alle Israels äldste till Konungen i Hebron. Och David gjorde ett förbund med dem i Hebron för Herranom. Och de smorde David till Konung öfver Israel, efter Herrans ord, genom Samuel.

4 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.

Och David drog åstad, och hele Israel, till Jerusalem, det är Jebus; ty de Jebuseer bodde i landena.

5 Och invånarna i Jebus sade till David: »Hitin kommer du icke.» Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad

Och de borgare i Jebus sade till David: Du skall icke komma härin. Men David vann den borgen Zion, det är Davids stad.

6 Och David sade: »Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare.» Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding.

Och David sade: Den som de Jebuseer först slår, han skall vara hufvud och öfverste. Då steg Joab, ZeruJa son, först upp, och vardt höfvitsmän.

7 Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det Davids stad.

Och David bodde på borgene; deraf kallar man henne Davids stad.

8 Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.

Och han byggde staden omkring, ifrå Millo och sedan allt omkring; och Joab lät lefva dem som qvare voro i stadenom.

9 Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot var med honom

Och David hade framgång, och kom sig före; och Herren Zebaoth var med honom.

10 Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående Israel.

Desse äro de öfverste ibland Davids väldiga, de der manliga höllo med honom i hans rike, när hela Israel, så att man gjorde honom till Konung, efter Herrans ord, öfver Israel.

11 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.

Och detta är talet på Davids väldiga män: Jasabeam, Hachmoni son, den ypperste ibland tretio; han hof sin spets upp, och slog trehundrad i en gång.

12 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjältarna.

Näst honom var Eleazar, Dodo son, den Ahohiten, och han var ibland de tre väldiga.

13 Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med korn. Och folket flydde för filistéerna.

Denne var med David, då de talade hädelse, och de Philisteer sig der församlat hade till strid; och var ett stycke åker fullt med bjugg, och folket flydde för de Philisteer.

14 Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.

Och de trädde midt uppå åkerstycket, och undsatte det, och slogo de Philisteer; och Herren gaf en stor salighet.

15 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer var lägrad i Refaimsdalen.

Och de tre utaf de yppersta tretio drogo neder till bergshällen till David, i den kulona Adullam; men de Philisteers lägre var i Rephaims dal.

16 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

Och David var i borgene; och de Philisteers folk var på den tid i BethLehem.

17 Och David greps av lystnad och sade: »Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!»

Och David fick lusta, och sade: Ho vill gifva mig dricka af det vattnet i den brunnen i BethLehem, under portenom?

18 Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.

Då slogo desse tre genom de Philisteers lägre, och hemtade vatten utu brunnen i BethLehem, under portenom, och båro till David. Men han ville icke drickat, utan utgöt det Herranom;

19 Han sade nämligen: »Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit.» Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

Och sade: Det låte Gud vara långt ifrå mig, att jag detta göra skulle, och dricka dessa mäns blod i deras lifsfara; förty de hafva det hemtat med sins lifs fara; derföre ville han icke drickat. Det gjorde de tre hjeltar.

20 Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

Abisai, Joabs broder, han var den ypperste ibland tre, och han hof sin spets upp, och slog trehundrad, och han var beprisad ibland tre.

21 Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.

Och han den tredje härligare än de två, och var deras öfverste; men till de tre kom han icke.

22 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.

Benaja, Jojada son, IsHails sons, den mycket bedrifvit hade, af Kabzeel, han slog tu de Moabiters lejon; och gick neder, och slog ett lejon midt i brunnenom i snötiden.

23 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom med hans eget spjut.

Han slog ock en Egyptisk man; han var fem alnar lång, och hade en spets i handene såsom ett väfträ; men han gick ned till honom med en staf, och tog honom spetsen utu handene, och drap honom med hans egen spets.

24 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

Det gjorde Benaja, Jojada son, och vardt beprisad ibland tre hjeltar;

25 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för sin livvakt.

Och var den härligaste ibland tretio; men till de tre kom han icke; honom gjorde David till sitt hemliga råd.

26 De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;

De stridsamme hjeltar äro desse: Asahel, Joabs broder, Elhanan, Dodo son af BethLehem,

27 haroriten Sammot; peloniten Heles;

Sammoth den Haroriten, Helez den Peloniten,

28 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;

Ira, Ikkes son, den Thekoiten, Abieser den Anthothiten,

29 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;

Sibbechai den Husathiten, Ilai den Ahohiten,

30 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;

Maharai den Netophathiten, Heled, Baana son, den Netophathiten,

31 Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;

Ithai, Ribai son, af Gibea, BenJamins barnas, Benaja den Pirgathoniten,

32 Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;

Hurai af de bäcker Gaas, Abiel den Arbathiten,

33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;

Asmaveth den Baharumiten, Eliahba den Saalboniten,

34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;

Hasems barn den Gisonitens, Jonathan, Sage son, den Hararitens,

35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;

Ahiam, Sachars son, den Hararitens, Eliphal, Urs son,

36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;

Hepher den Mecherathiten, Ahija den Peloniten,

37 Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;

Hezro den Carin eliten, Naarai, Esbai son,

38 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;

Joel, Nathans broder, Mibhar, Hagri son,

39 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son;

Zelek den Ammoniten, Naharai den Berothiten, Joabs vapnedragare, ZeruJa sons,

40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

Ira den Jithriten, Gareb den Jithriten,

41 hetiten Uria; Sabad, Alais son;

Uria den Hetheen, Sabad, Ahelai son,

42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra;

Adina, Sisa son, den Rubeniten, en höfvitsmän för de Rubeniter, och tretio voro under honom,

43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;

Hanan, Maacha son, Josaphat den Mithniten,

44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;

Ussija den Asthrathiten, Sama och Jegiel, Hothams söner, den Aroeritens,

45 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;

Jediael, Simri son, Joha hans broder, den Thiziten,

46 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;

Eliel den Mahaviten, Jeribai och Josavja, Elnaams söner, Jithma den Moabiten,

47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

Eliel, Obed, och Jasiel af Mezobaja.