< Sefanja 3 >

1 Ve dem styggeliga, slemma, och tyranniska stadenom.
Ke malaʻia kiate ia ʻoku ʻuli mo taʻemaʻa, ki he kolo ʻoku fakamālohi!
2 Han vill intet höra, eller låta sig tukta; han vill icke trösta uppå Herran, eller hålla sig till sin Gud.
Naʻe ʻikai te ne talangofua ki he leʻo naʻe ʻikai ke maʻu ʻe ia ʻae akonaki; naʻe ʻikai ke falala ia kia Sihova; naʻe ʻikai te ne ʻunuʻunu atu ki hono ʻOtua.
3 Hans Förstar äro derinne rytande lejon, och hans domare ulfvar om aftonen, hvilka intet låta qvart blifva intill morgonen.
Ko hono houʻeiki ʻi ai ko e fanga laione ngungulu; ko ʻene kau fakamaau ko e fanga ulofi ʻoe efiafi; ʻoku nau tatali ke nau kai pongipongi ʻae ngaahi hui.
4 Hans Propheter äro lösaktige och föraktare; hans Prester oskära helgedomen, och bedrifva våld under lagsens sken.
Ko e kakai maʻamaʻa mo kākā ʻa ʻene kau palōfita: kuo fakaʻuliʻi ʻae falelotu ʻe heʻene kau taulaʻeiki, kuo nau maumauʻi ʻae fono.
5 Men Herren, som ibland dem är, lärer väl rätt, och gör intet ondt; han låter hvar morgon uppenbarliga lära sina rätter, och håller intet upp; men de onde vilja intet; lära skämmas.
‌ʻOku ʻi he lotolotonga ʻo ia, ʻa Sihova, angatonu; ʻe ʻikai te ne fai ha meʻa hala; ʻoku ʻomi ʻe ia ʻa ʻene fakamaau ki he maama ʻi he pongipongi kotoa pē, ʻoku ʻikai te ne siʻaki; ka ʻoku ʻikai ke ʻiloʻi ha mā ʻe he taʻeangatonu.
6 Derföre vill jag utrota detta folket, föröda deras borger, och göra deras gator så tomma, att ingen derpå gå skall. Deras städer skola förstörde varda, så att der ingen mer bor.
Kuo u tuʻusi ʻae ngaahi puleʻanga: kuo ʻuha ʻa honau ngaahi fale māʻolunga; ne u fakalala ʻa honau ngaahi hala, ko ia ʻoku ʻikai ʻalu atu ai ha taha: kuo maumauʻi ʻa honau ngaahi kolo, ko ia ʻoku ʻikai ai ha tangata, ʻoku ʻikai ai ha taha ʻoku nofo ai.
7 Jag lät säga dig: Mig skall du frukta och låta tukta dig, så vorde hans boning icke utrotad, och intet deraf komme, der jag honom med hemsöka skall; men de voro oförsumlige till att göra allahanda ondsko.
Naʻaku pehē, “Ko e moʻoni, te ke manavahē kiate au, te ke maʻu ʻae akonaki; ko ia ʻe ʻikai tuʻusi ai honau nofoʻanga neongo ʻeku tautea ai ʻakinautolu,” naʻa nau tuʻu vave hake, ʻo fakalieliaʻi ʻa ʻenau ngaahi ngāue kotoa pē.
8 Derföre, säger Herren, måsten I ock bida mig, tilldess jag uppstår i sinom tid; då jag ock döma skall och församla Hedningarna, och låta Konungariken tillhopakomma, till att gjuta mina vrede öfver dem; ja, alla mina grymhets vrede; ty hela verlden skall igenom mins nits eld förtärd varda.
ʻOku pehē ʻe Sihova, “Ko ia mou tatali kiate au, ʻo aʻu ki he ʻaho te u tuʻu hake ki he maumau; he kuo u pau pe ke tānaki ʻae ngaahi fonua, ke u fakataha ʻae ngaahi puleʻanga, ke huaʻi kiate kinautolu ʻa ʻeku tuputāmaki, ʻio, ʻa ʻeku houhau kakaha kotoa pē: koeʻuhi ʻe keina ʻa māmani kotoa pē ʻaki ʻae afi ʻo ʻeku fuaʻa.
9 Då vill jag annorlunda låta predika till folken mod vänliga läppar, att de allesamman skola åkalla Herrans Namn, och tjena honom endrägteliga.
Pea hili ia te u ʻomi ʻae lea maʻa ki he kakai, koeʻuhi ke nau ui kotoa pē ki he huafa ʻo Sihova, ke tauhi kiate ia ʻi he uouangataha.
10 Man skall hafva mina tillbedjare, de förströdda på hinsidon flodena i Ethiopien, till mig, för en skänk.
‌ʻE ʻomi mei he tuʻa vaitafe ʻo ʻItiopea ʻae feilaulau kiate au, ʻekinautolu ʻoku hū kiate au, ʻio, ʻae ngaahi ʻofefine ʻo ʻeku kakai, kuo fakamovetevete.
11 På den samma tiden skall du intet mer skämmas öfver allt ditt väsende, der du med emot mig syndat hafver; ty jag vill taga de stolta helgon ifrå dig, att du icke mer skall upphäfva dig för mitt helga bergs skull.
‌ʻI he ʻaho ko ia ʻe ʻikai te ke mā koeʻuhi ko hoʻo ngaahi ngāue kotoa pē, ʻaia kuo ke angahala ai kiate au: koeʻuhi te u toʻo atu mei he lotolotonga ʻoʻou, ʻakinautolu ʻoku fiefia ʻi hoʻo fielahi, pea ʻe ʻikai te ke toe angahiki, koeʻuhi ko hoku moʻunga māʻoniʻoni.
12 Jag skall låta öfverblifva i dig ett fattigt, ringa folk; de skola trösta uppå Herrans Namn.
Te u tuku foki ʻi he lotolotonga ʻoʻou, ʻae kakai angavaivai mo masiva, pea te nau falala ki he huafa ʻo Sihova.
13 De qvarblefne i Israel skola intet ondt göra, eller lögn tala; och man skall icke finna någon bedrägelig tungo i deras mun; utan de skola födas och ro hafva, utan all fruktan.
‌ʻE ʻikai fai angahala ʻe he toenga ʻo ʻIsileli, pe lea loi; pea ʻe ʻikai ʻiloʻi ʻi honau ngutu ʻae ʻelelo kākā: he te nau kai mo tokoto, pea ʻe ʻikai fakamanavahēʻi ʻakinautolu ʻe ha taha.”
14 Fröjda dig, du dotter Zion; ropa, Israel; var glad och fröjda dig af allo hjerta du dotter Jerusalem.
Ke hiva, ʻE ʻofefine ʻo Saione kalanga, ʻE ʻIsileli; ke fiefia mo nekeneka ʻaki ʻae loto kotoa, ʻE ʻofefine ʻo Selūsalema.
15 Ty Herren hafver borttagit ditt straff, I och afvändt dina fiendar. Herren, Israels Konung, är när dig, att du intet mer behöfver frukta dig för någon olycko.
Kuo toʻo atu ʻe Sihova ʻa ho ngaahi tautea, kuo ne kapusi kituʻa ho fili: ko e tuʻi ʻo ʻIsileli, ʻio, ko Sihova, ʻoku ʻi he lotolotonga ʻoʻou: ʻe ʻikai te ke toe mamata ki ha kovi.
16 På den samma tiden skall man säga till Jerusalem: Frukta dig intet; och till Zion: Låt dina händer icke nederfalla;
‌ʻE pehē ki Selūsalema ʻi he ʻaho ko ia, “ʻOua te ke manavahē: pea ki Saione, ʻoua naʻa tuku ke vaivai ho nima.”
17 Ty Herren, din Gud, är när dig, en stark Frälsare. Han skall fröjda sig öfver dig, och vara dig vänlig, förlåta dig det, och skall glädjas öfver dig med höga röst.
‌ʻOku māfimafi ʻa Sihova ko ho ʻOtua ʻi he lotolotonga ʻoʻou; te ne fakamoʻui, te ne fiefia ʻiate koe, ʻaki ʻae fiefia: ʻe mālōlō ʻe ia ʻi heʻene ʻofa, te ne fiefia ʻiate koe ʻaki ʻae hiva.
18 De, som igenom menniskors stadgar plågade voro, vill jag bortskaffa, att de skola ifrå dig komma, hvilke stadgar din tunge voro, för hvilka du skyllad var.
Te u tānaki meiate koe ʻakinautolu ʻoku mamahi, koeʻuhi ko e fakataha mamalu, ko e manuki ʻo ia, ko e meʻa mamafa kiate kinautolu.
19 Si, jag skall på den tiden göra en ända uppå alla dem som dig ondt göra; och skall hjelpa den halta, och församla den fördrefna; och skall sätta dem till lof och äro i all land, der man dem föraktar.
Vakai, ʻi he kuonga ko ia, te u veteki ʻakinautolu kotoa pē ʻoku fakamamahiʻi koe; pea te u fakamoʻui ia ʻoku ketu, mo fakataha ia naʻe kapusi kituʻa; pea te u maʻu ʻae fakamālō, mo e ongoongo kiate kinautolu ʻi he fonua kotoa pē, ʻaia naʻe fakamaaʻi ai ʻakinautolu.
20 På den tiden skall jag låta komma eder härin, och på den samma tiden församla eder; ty jag skall sätta eder till lof och äro, ibland all folk på jordene; då jag edart fängelse omvändandes varder, för edra ögon, säger Herren.
‌ʻOku pehē ʻe Sihova, Te u toe ʻomi ʻakimoutolu ʻi he kuonga ko ia, ʻio, ʻi he kuonga te u fakataha ai ʻakimoutolu: he te u ngaohi maʻamoutolu ʻae hingoa, mo e ongoongolelei ʻi he kakai kotoa pē ʻo māmani, ʻo kau ka liliu ʻa homou fakapōpula ʻi he ʻao ʻo homou mata.

< Sefanja 3 >