Sefanja 2

1 Församler eder, och kommer hit, I obehageliga folk;

Fakataha ʻakimoutolu, ʻio, fakataha, ʻae puleʻanga ʻoku ʻikai ke holi;

2 Förr än domen utgår, så att I om dagen bortryken såsom ett stoft, förr än Herrans grymma vrede öfver eder kommer, förr än Herrans vredes dag öfver eder kommer;

‌ʻI he teʻeki ke ʻomi ʻae tuʻutuʻuni ʻe he ʻaho, ʻaia ʻalu atu ʻo hangē ko e kafukafu, ʻi he teʻeki ke hoko kiate kimoutolu ʻae houhau kakaha ʻo Sihova, ʻi he teʻeki ke hoko kiate kimoutolu ʻae ʻaho ʻoe tuputāmaki ʻo Sihova.

3 Söker Herran, alle I elände i landena, I som hans rätter hållen; söker rättfärdighetena, söker ödmjukhetena; på det att I på Herrans vredes dag mågen beskyddade varda.

Mou kumi kia Sihova, ʻakimoutolu kotoa pē ʻae angamalū ʻoe fonua, kuo mou fai ʻa ʻene fakamaau; kumi ki he māʻoniʻoni, kumi ki he angamalū: heiʻilo ʻe fufū ʻakimoutolu ʻi he ʻaho ʻoe houhau ʻo Sihova.

4 Ty Gaza måste öfvergifven varda, och Askelon förödd; Asdod skall om middagen förjagad varda, och Ekron utrotad varda.

Koeʻuhi ʻe liʻaki ʻa Kesa, pea fakaʻauha ʻa ʻAsikeloni: te nau kapusi ʻa ʻAsitoti ʻi he hoʻatā, pea ʻe taʻaki fuʻu ʻa Ekiloni.

5 Ve dem som bo nedre vid hafvet, de krigare. Herrans ord skall komma öfver eder. Du Canaan, de Philisteers land, jag skall förgöra dig, så att der ingen mer bo skall.

Ke malaʻia ki he kakai ʻoe matātahi, ko e puleʻanga ʻoe kakai Kiliti! ʻOku ʻiate kimoutolu ʻae folofola ʻa Sihova; ʻE Kēnani, ko e fonua ʻoe kakai Filisitia, naʻa mo koe, te u fakaʻauha koe, ke ʻoua naʻa ai ha taha ʻe nofo ai.

6 Der skola nedre vid hafvet vara alltsammans herdahus, och fårahus.

Pea ʻe hoko ʻae matātahi ko e ngaahi nofoʻanga, mo e ngaahi fale maʻa e kau tauhi sipi, mo e ngaahi lotoʻā maʻa e fanga sipi.

7 Och det samma skall varda dem qvarlefdom af Juda hus till del, att de deruppå beta skola. Om aftonen skola de lägra sig uti Askelons husom, då nu Herren deras Gud dem återsökt, och deras fängelse vänd hafver.

Pea ʻe tuku ʻae fonua maʻa e toenga ʻoe fale ʻo Siuta; te nau kai ai: te nau tokoto ʻi he ngaahi fale ʻo ʻAsikeloni ʻi he efiafi: koeʻuhi ʻe ʻaʻahi kiate kinautolu ʻa honau ʻOtua ko Sihova, pea ʻe liliu ai honau fakapōpula.

8 Jag hafver hört Moabs hädelse, och Ammons barnas försmädelse, der de med hafva försmädat mitt folk, och berömt sig öfver deras gränsor.

Kuo u fanongo ki he valoki ʻa Moape, mo e ngaahi manuki ʻae fānau ʻa ʻAmoni, ʻaia kuo nau lauʻikoviʻi ai ʻa hoku kakai, mo fakahikihiki ʻakinautolu ki honau fonua.

9 Nu väl, så sant som jag lefver, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Moab skall varda lika som Sodom, och Ammons barn lika som Gomorra; ja, lika som en nässlebuske, och en saltgrufva, och ett evigt öde; de qvarlefde af mitt folk skola beröfva dem, och de öfverblefne af mitt folk skola ärfva dem.

Ko ia ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻOku ou moʻui, pea ko e moʻoni ʻe hangē ko Sotoma ʻa Moape, pea ko e fānau ʻa ʻAmoni ʻe hangē ko Komola, ʻio, ko e potu ʻoe ʻakau veli, mo e ngaahi luo māsima, mo e fakaʻauha tuʻumaʻu: ʻe maumauʻi ʻakinautolu ʻe he toe ʻo ʻeku kakai, pea ʻe maʻu ʻakinautolu ʻe he toenga ʻo ʻeku kakai.

10 Det skall vederfaras dem för deras högfärd, att de hafva försmädat Herrans Zebaoths folk, och berömt sig öfver dem.

‌ʻE maʻu eni ʻekinautolu, ko e meʻa ʻi heʻenau fielahi, koeʻuhi kuo nau valoki, mo fakahikihiki ʻakinautolu, ki he kakai ʻo Sihova ʻoe ngaahi kautau.

11 Förskräckelig skall Herren vara öfver dem; ty han skall förlägga alla gudar på jordene; och alla öar ibland Hedningarna skola tillbedja honom, hvar och en i sitt rum.

‌ʻE fakailifia ʻa Sihova kiate kinautolu: he te ne fakahonge ʻae ngaahi ʻotua kotoa pē ʻoe fonua; pea ʻe lotu ʻae kakai kiate ia, taki taha ʻi hono potu, ʻio, ko e ngaahi ʻotu motu kotoa pē ʻoe hiteni.

12 Ock skolen I Ethiopier genom mitt svärd slagne varda.

ʻAkimoutolu foki, ʻae kakai ʻItiopea, ʻe tāmateʻi ʻakimoutolu ʻe heʻeku heletā.

13 Och han skall sträcka sina hand norrut, och förgöra Assur; han skall göra Nineve öde, torrt, såsom en öken;

Pea ʻe mafao atu ʻe ia ʻa hono nima ki he tokelau, mo maumauʻi ʻa ʻAsilia; pea te ne ngaohi ʻa Ninive ko e fakaʻauha, pea mōmoa ʻo hangē ko e toafa.

14 Så att sig deruti lägra skola allahanda djur ibland Hedningarna; och rördrommar och ufvar skola bo på deras torn, och skola sjunga i vigskården, och korpar på bjelkomen; ty cedrebräden skola afrifne varda.

Pea ʻe tokoto ʻae fanga sipi ʻi he lotolotonga ʻo ia, ʻae fanga manu kotoa pē ʻoe ngaahi puleʻanga; ʻe fakatou nofo ʻae komolane mo e pitane ʻi he funga matapā ʻi ʻolunga; ʻe hiva ʻa honau leʻo ʻi he ngaahi matapā sioʻata; ʻe ʻi he ngaahi lakaʻanga ʻoe matapā ʻae fakaʻauha: he te ne veteki ʻae ngāue ʻoe sita.

15 Denne är den lustige staden, den så säker bodde, och sade i sitt hjerta: Jag äret, och ingen annan. Huru är han så öde vorden, så att djuren bo derinne; och hvilken som der framom går, han hvisslar till honom, och slår med handene öfver honom?

Ko eni ʻae kolo fakafiefia ʻaia naʻe nofo fakafiemālie kovi, ʻaia naʻe pehē ʻi hono loto, Ko au, pea ʻoku ʻikai ha tokotaha mo au: hono ʻikai kuo hoko ia ko e fakaʻauha, ko e potu ke tokoto ai ʻae fanga manu! ʻE taki taha ʻiseʻisa mo ʻalu atu ʻiate ia, mo tupetupeʻi hono nima.