Sakaria 4

1 Och Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder.

Lipufan se ma sramsram nu sik ah sifilpa tuku ac okasyuyak, oana in mu nga motul.

2 Och han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo;

Ac el siyuk, “Oasr ma kom liye?” Ac nga fahk, “Nga liye soko sukan lam orekla ke gold, ac pol in neinyuk oil se oan oelucng. Oasr lam itkosr oan fin sukan lam soko ah, kais sie oasr acn sin wik itkosr kac.

3 Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra.

Oasr sak olive lukwa sisken sukan lam sac, soko oan lac ac soko oan layen ngia.”

4 Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta?

Na nga siyuk sin lipufan sac, “Leum luk, mea kalmen ma inge?”

5 Och Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.

Na el siyuk sik, “Mea, kom nikin?” Ac nga fahk, “Nga nikinna.”

6 Och han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth.

Lipufan sac fahk nu sik nga in sang nu sel Zerubbabel kas sin LEUM GOD inge: “Ma nukewa kom oru ac fah fahla wo, tia ke ku lun mwet mweun ku ke ku lom sifacna, a ke ku lun ngunik.

7 Ho äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko!

Mwe kutong na yohk ac fulat oana fineol, fah wanginla ye motom. Kom ac fah sifil musaela Tempul uh, ac ke kom ac oakiya eot se ma safla uh, mwet uh fah sala ac fahk, “Arulana wo! Arulana wo!”

8 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

Sie pac kas sin LEUM GOD tuku nu sik.

9 Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver.

El fahk, “Zerubbabel el oakiya tari pwelung lun Tempul, ac el ac aksafyela musa kac uh. Pacl se ma inge ac orekla uh, na mwet luk uh ac fah etu lah nga pa supwekom nu selos uh.

10 Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa?

Elos ac toasrla mweyen tia yohk ma orekla uh. Tusruktu ke elos ac liyal Zerubbabel lah el srakna musai Tempul, na elos ac fah engan.” Na lipufan sac fahk nu sik, “Lam itkosr inge pa muta itkosr lun LEUM GOD, su liye faclu nufon.”

11 Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan?

Na nga siyuk sel, “Mea kalmen sak olive lukwa ma oan lac lac ke sukan lam uh?

12 Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager?

Ac mea kalmen lesak olive luo sisken paip gold lukwa ma oil in olive uh soror kac uh?”

13 Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre.

Ac el siyuk sik, “Mea, kom nikin?” Ac nga fahk, “Leum luk, nga tiana etu.”

14 Och han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet.

Na el fahk, “Mwet luo inge pa God El sulela ac mosrwela in kulansupu Leum God lun faclu nufon.”