Sakaria 4

1 Och Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder.

To naah kai khae lokthui van kami loe amlaem moe, iip kami pathawk baktih toengah, kai to ang pathawk.

2 Och han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo;

Anih mah, Timaw na hnuk? tiah ang naa. Kai mah, ka khet naah, a nuiah hmai im kaom, sui hoi sak ih hmaithawk paanghaih tung sarihto, a nuiah hmai im sarihto hoi hmaithawk hmai sarihto:

3 Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra.

hmai im taeng bantang bangah maeto, banqoi bangah maeto kaom, Olive thing hnetto ka hnuk, tiah ka naa.

4 Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta?

Kai hoi lokpae van kami khaeah, Ka angraeng, hae hmuennawk loe tih thuih koehhaih ih maw? tiah ka naa.

5 Och Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.

Kai hoi lokpae van kami mah kai khaeah, Hae hmuennawk loe tih thuih koehhaih ih maw, tito na panoek ai maw? tiah ang naa. Kai mah, Ka panoek ai, angraeng, tiah ka naa.

6 Och han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth.

To pongah anih mah kai khaeah, Zerubabel khaeah angzo Angraeng ih lok loe hae tiah oh; hae hmuen loe thacakhaih hoiah om ai, sak thaihaih hoiah doeh om ai, ka Muithla rang hoiah ni om tih, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.

7 Ho äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko!

Aw kalen pui mae nang loe tiah maw na oh? Nang loe Zerubabel hma ah tangtling ah na om tih: tahmenhaih, tahmenhaih, tiah hanghaih hoiah lokpui koek im takii ih thlung to anih mah sin tih, tiah ang naa.

8 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

To naah Angraeng ih lok kai khaeah angzoh,

9 Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver.

hae im loe Zerubbabel ih ban hoiah sak amtong boeh, a ban hoiah ni sak pacoengah om tih: to naah misatuh kaminawk ih Angraeng mah, nangcae khaeah kai ang patoeh, tito na panoek o tih.

10 Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa?

Hae hmuen tetta patoek kami loe mi maw? Hae sarihtonawk mah Zerubabel ban ih tahhaih qui to hnuk o naah anghoe o tih; to sarihtonawk loe Angraeng ih mik ah oh o, to miknawk loe ahnuk ahma long pum ah caeh o.

11 Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan?

To naah kai mah anih khaeah, Hmaithawk paaanghaih bantang bang hoi banqoi bangah kaom Olive thing hnetto loe tih thuih koehhaih ih maw? tiah ka dueng.

12 Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager?

To pacoengah anih khaeah, Sui moithawk hmaitui paekhaih sui tuicawn hnetto taengah kaom Olive thing tanghang hnetto loe tih thuih koehhaih ih maw? tiah ka dueng let bae.

13 Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre.

Anih mah kai khaeah, Hae hmuennawk thuih koehhaih to na panoek ai maw? tiah ang naa. Kai mah, Ka panoek ai, angraeng, tiah ka naa.

14 Och han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet.

To pongah anih mah, Hae hnik loe long pum ukkung Angraeng taengah kangdoe, situi nok ih kami hnik ni, tiah ang naa.